Jungfru Marie Nycklar: Skönheten i Ire Naturreservat

Du. Om du nån gång klivit ut i en blommande sommaräng och känt det som att du stod mitt i en impressionistisk tavla av Claude Monet – full av glada färgklickar – då har du redan en känsla av vad Ire naturreservat handlar om. Och har du inte gjort det? Då är det dags. Ta på dig vattentåliga skor, ladda termosen och följ med mig till en plats där till och med orkidéerna trivs så pass att de återkommer år efter år.

Jag har skrivit om Ire naturreservat flera gånger förut. Hur platsen är som ett Sverige som inte finns längre. Här finns slåttermarker, hagar och åkerlappar som skötts så traditionellt att det nästan är som att kliva rakt in i 1800-talet. Och just den här skötseln – att man slår gräset med lie efter att blommorna blommat klart – är nyckeln till varför så många växter stortrivs här.

Orkidéängen

Jag har berättat om olika delar av reservatet. Men jag vet inte om jag berättat om orkidéängen förut?

Ire är överhuvudtaget känt för sin rika blomsterprakt – bland örter som prästkrage, blåklocka och ängsvädd hittar du både lite här och där Jungfru Marie nycklar, en vacker orkidé med purpurfärgade blomställningar.

Men så finns den här lite mer intensiva orkidéängen också. Den ligger lite undanskymd bakom en liten våtmark alldeles full av stenar. Det är för att säkert kunna passera den utan att bli blöt om fötterna som du gärna får ha på dig bra skor. Jag hade det inte när vi senast var här – i tisdags – men det gick bra ändå. Men om det bara är lite blötare i backen än det var just nu – eller om du bara har otur – är det lätt att bli blöt om du gör som jag gjorde och går i vanliga gympaskor. Och ja, det har ju hänt förut att även jag fått blöta tår med mig från ett besök här.

Men om vi börjar med hur du hittar hit. Platsen ligger två mil norr om Karlshamn i Blekinge och enklast är att ta sig hit med bil. Sedan promenerar du upp till naturskolan. Till vänster om gårdsplanen hittar du en grind som leder dig in till ängarna. När du följt stigen en liten bit skymtar du än äng en bit bort på höger sida full av gula blommor. De ser nästan ut som små solrosor på håll, men de här ängsblommorna heter slåttergubbe och är i sig allt mer av en raritet. Ta sikte på de gula blommorna – men gå försiktigt bland stenarna och vätan.

Heter de Jungfru Marie eller fläcknycklar?

Bland alla örter som blommar här sticker en särskilt ut: Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza majalis). Den har lila blommor på långa stänglar och ser ungefär ut som om någon låtit en konstnär designa en blomma med syftet att få folk att tappa hakan. Blommorna kan ha skiftande nyanser från ljusrosa – ja, nästan vita – via mörkrosa till lila. Och varje liten blomma på stängeln är i sig som ett litet konstverk med tydlig orkidé-form och ett mönster av mörkare linjer och prickar. Bladen har typiska mörkbruna runda fläckar på ovansidan medan undersidan är ofläckad. Varje stängel har ett antal rosettblad samt ett fåtal mindre stjälkblad.

Ska vi vara petnoga heter arten numera fläcknycklar, som är det gemensamma namnet för två underarter, Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar som tidigare delades upp i två separata arter men som numera alltså räknas som underarter. Och de är – precis som alla andra orkidéer – fridlysta i hela Sverige.

Kom hit!

Ire naturreservat är en levande kulturmark där traditionellt skötta ängsmarker påminner om jordbruket förr i tiden. Jungfru Marie nycklar är en av de mest framträdande blommorna, del av en rik flora som älskas av alla som gillar naturen. Årlig slåtter och bete, tillsammans med reservatets Natura 2000-status, utgör grunden för orkidéernas överlevnad. Deras ekologiska relation med svampar och insekter gör dem till känsliga och fascinerande arter att bevara – och att själv upptäcka på plats.

Så kom till Ire i slutet av juni. Leta upp Jungfru Marie nycklar. Och låt dig imponeras av färgprakten.

Alla bilderna i detta reportage är fotograferade av mig, med mobiltelefon.

Läs mer: En promenad i ett Sverige som inte finns längre – i Ire naturreservat