Varför kan inte sommaren bara fortsätta? Varför måste livet ha ett slut? De där stora frågorna som i och för sig har kloka naturvetenskapliga svar. Och samtidigt inga svar alls.
Jag önskar att jag kunde skriva klokt och vackert om livet och döden men det kan jag inte. En som kunde var Kristian (i kroppen min ). Nu finns han inte mer. Ja. Jag har också (som du, antar jag) läst hans blogg. Ibland orkade jag inte läsa allt. Jag skäms lite för det. Han var tvungen att genomlida det. Och jag orkade inte ens alltid läsa det. Vad kan jag säga till mitt försvar?
—
Den dag som är idag kan vara min sista. Men sannolikt är den inte det. Sannolikt går solen upp imorgon igen. Som den gjorde idag:
Men alla ska vi ha en sista dag. Det är helt och fullt ofattbart. I alla fall för mig. All min livserfarenhet säger mig att för mig går solen upp varje dag. Ändå vet jag att det inte är så. Så klart. Inte för alltid.
Den här dagen som är idag kan vara min sista. Men sannolikt är den inte det. Helt säkert är den i alla fall den dag då jag och min älskade firar att vi varit tillsammans i 25 år. Han tycker inte om när jag skriver om honom i bloggen. Så jag brukar försöka undvika det. Men just den här dagen som är idag kan jag inte låta bli:
Jag älskar dig, Anders!
❤

Så fint skrivet! Mitt i prick! Att vi alla kommer att ha en sista dag känns väldigt overkligt, trots att det är det enda som vi vet med säkerhet…
Just så. Tack för din kommentar!
Underbar inlägg! :)
Tack!
Så känslosamt och sant.
Tack, tack! :)
Så vackert skrivet. Gratulerar till de gemensamma 25 åren! Önskar er många många fina år framöver, att ni får se era fina pojkar växa upp, att ni får åldras tillsammans och glädjas åt barnbarn och barnbarnsbarn.
Mycket stämningsfull bild som passar till texten.
Tack för alla de fina önskningarna!
Grattis till 25 år! Det är stort.
Tack!
Grattis till er bägge önskar Stefan & Jeanette (19.5 år tillsammans…)
Tackar!