Jag kom att tänka på Harry Martinsson i kväll: Nässlorna blomma, vägen ut och Aniara. Särskilt vägen ut. Vägen ut. Vägen ut.
Jag hittade en dikt på nätet av nämnda författare. ”Att verkligen leva.” Den börjar:
”Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.”
Det ligger verkligen mycket i det.
Tidigare i kväll valde jag vyerna vid Sternö Sandvik. Vägen ut. I det lilla.
Halloj världen! 