Landet som har flest världsarv – här är Italiens alla 60 på listan

Inte helt förvånande kanske är Italien det land som har flest värdsarv. Jag listar här alla landets världsarv i den ordning som de instiftats av UNESCO. Jag har besökt 10 av de 60. Det betyder att jag har 50 kvar att besöka. Hur många har du besökt?

Italien har idag alltså 60 världsarv, vilket gör det till det land som har flest platser på listan, strax över Kinas 59 platser. Av Italiens 60 är 54 kulturarv och 6 naturarv. Sju platser är nationsöverskridande.

1. Hällristningarna i Valcamonica

Hällristningarna i Valcamonica ligger i Lombardiet i Alperna och det här är den största samlingen av förhistoriska hällristningar i hela världen. Samlingen utsågs till världsarv av UNESCO redan 1979 och blev därmed Italiens allra första. I världsarvet ingår formellt mer än 140 000 ristade figurer och symboler, men nya upptäckter har ökat antalet katalogiserade ristningar till mellan 200 000 och 300 000. Hällristningarna är spridda i hela dalen, men koncentrerade till områdena Darfo Boario Terme, Capo di Ponte, Nadro, Cimbergo och Paspardo.

Den stora majoriteten av hällristningarna är gjorda på berggrund som slipats av den sista glaciär som bildade dalen och som drog sig tillbaka för ungefär 15 000 år sedan.

De tidigaste hällristningarna går tillbaka till stenåldern och 8:e-6:e årtusendet f.Kr. Dessa figurer ristades av nomadiserande jägare som passerade här när de följde bytesdjurens migrationer. Ristningarna föreställer ofta stora bytesdjur som rådjur och älgar.

Men här finns hällristningar från många epoker, inklusive bronsåldern, romersk tid och medeltiden.

Här har jag själv inte varit än.

2. Rom

Rom ligger i regionen Lazio. Den italienska huvudstaden är självklart en alldeles unik plats som på ett alldeles eget sätt vittnar om mänsklighetens historia. Staden Rom var ju i närmare tusen år centrum för det romerska riket. Och efter det och fram till våra dagar är staden centrum i den katolska världen.

Stadens historiska centrum är hem för ett stort antal stora monument från antiken, inklusive Colosseum, min favorit Pantheon och Forum Romanum. Ett av många arv från antiken är till annars gelato, italiensk glass. Bara en sån sak.

I världsarvet ingår också byggnader från renässansen och barocken. Även Vatikanen ingår samt också basilikan San Paolo Fuori le Mura.

Rom är en av mina två favoritstorstäder i världen och jag menar att staden måste bara upplevas. Jag har själv varit här så många gånger att jag faktiskt inte längre kan minnas det exakta antalet gånger. Senast jag var här vari februari 2022.

3. Kyrkan i Milano med den sista nattvarden

Kyrkan och det dominikanska klostret Santa Maria delle Grazie med målningen ”Nattvarden” av Leonardo da Vinci finns i metropolen Milano i Lombardiet i norra Italien.

Dominikanerklostret i Milano byggdes under andra hälften av 1400-talet och det antas till del vara ritat av arkitekten Bramante. På en vägg i klostret finns väggmålningen ”Nattvarden”.

Målningen utfördes av Leonardo da Vinci, cirka 1495–1498. Motivet är Jesus sista måltid när nattvarden instiftades. Verket brukar betraktas som en av av de första målningar som skapades i enlighet med högrenässans ideal.

Trots att jag varit i Milano har jag inte besökt denna kyrka. Men gissningsvis är det en del trängsel runt tavlan. Vi valde istället att besöka ett museum tillägnat Leonardo da Vinci. Möjligen var detta ett felval. Men det är inte lätt att veta.

4. Florens

Staden Florens är Toscanas huvudstad och var ett viktigt centrum för renässansens humanism och har därmed blivit till något av symbolen för renässansen. Staden har haft ett djupt inflytande på arkitekturen och konsten i Italien och Europa, och har förknippats med konstnärer som Giotto, Brunelleschi, Botticelli och Michelangelo.

Ett av de monument i staden som starkast bidragit till dess världsarvsstatus är Florens katedral, Basilica di Santa Maria del Fiore, som även kallas Il Duomo, domen. Den byggdes på samma plats där en katedral från 800-talet funnits. Men vid slutet av 1200-talet var den katedralen för liten. Arnolfo di Cambio anlitades som arkitekt 1296, och han skapade den största kyrkobyggnad som världen då hade skådat. Sedan dess har dess storlek passerats av flera andra kyrkor. Men den är fortfarande imponerande stor där den står inträngd bland stadens hus.

Andra byggnader som ingår i världsarvet är basilikan Santa Croce, konstmuseet Uffizierna och Palazzo Pitti.

Vi var här på sportlovet 2022 och jag tror att det är en bra tid på året att besöka den här staden som annars drar väl många turister.

5. Venedig

Staden Venedig grundades på 400-talet och utvecklades till en stormakt, Republiken Venedig, under perioden från 900-talet och fram till 1100-talet. Staden är byggd på över 100 öar i lagunen och innehåller monument som Markuskyrkan, Dogepalatset och många kyrkor, kanaler och broar.

Staden Venedig är också förknippad med 1200-talets upptäcktsresande Marco Polo. Även efter dess nedgång som politiskt maktcentrum förblev staden Venedig inflytelserik inom konsten, med bland annat målarna Bellini, Giorgione, Titian, Tintoretto, Veronese och Tiepolo.

Markusplatsen är förutom för Markuskyrkan också känd för sina många duvor och för att översvämmas vid extrema högvatten.

Också detta är en stad som jag besökt flera gånger. Och jag är inte ensam. Många har besökt den här unika platsen och ännu fler vill göra det framöver. Trängseln under högsäsong gör ändå att jag rekommenderar att undvika sommarbesök här. Senhöst och vinter är bättre årstider att uppleva detta världsarv.

6. Piazza del Duomo, Pisa

Piazza dei Miracoli i staden Pisa och regionen Toscana anses vara ett av de finaste medeltida arkitektoniska komplexen i världen och består av fyra mästerverk från 1000- till 1300-talet: katedralen, dopkyrkan, kyrkogården och det lutande tornet. Den pisanska romanska arkitektur-stil som utvecklades här var inflytelserik i andra toskanska städer. Komplexet är också förknippat med Galileo Galilei, som påstås ha utfört sina experiment här.

Det lutande tornet i Pisa är domkyrkans fristående klocktorn. Det började byggas 1173 och färdigbyggdes runt eller efter mitten av 1300-talet. Det är cirka 55 meter högt. Tornet började långsamt att luta redan innan bygget var klart, på grund av att marken är mycket vattenrik och lerig. Den översta delen av tornet konstruerades därför i en något annan vinkel, i ett försök att mildra problemet. Tornet lutar med 5 grader från centrumlinjen.

Tornet har rätats upp något i syfte att undvika att det ska falla samman. Mellan januari 1990 och juni 2001 var tornet stängt på grund av olycksrisken, men är sedan dess åter öppet för de flera miljoner människor per år som besöker tornet och går de 296 trappstegen till toppen. Innan restaureringsarbetet 1990–2001 lutade tornet med 5,5 grader.

Jag har själv både besökt och fotograferat det lutande tornet men eftersom jag sedan fick min kamera stulen i Rom har jag inte kvar några egna bilder därifrån. Mitt personliga intryck var annars att tornet inte lutade så mycket som jag trott. (Detta var ändå före restaureringen.)

7. San Gimignano

Staden San Gimignano i Toscana var ett viktigt stopp för pilgrimer på Via Francigena under medeltiden.

Via Francigena (”vägen som kommer från Frankrike”) är en pilgrimsväg som går från katedralstaden Canterbury i England, genom Frankrike och Schweiz, till Rom och sedan till Apulien, Italien, där det fanns hamnar för ombordstigning på båtar till det heliga landet.

Staden har bevarat sin medeltida karaktär, med dess mest framträdande inslag som är de höga tornen, byggda mellan 1000- och 1200-talet av adelsfamiljer och köpmän från den övre medelklassen. Fjorton av dessa torn har överlevt till våra dagar.

Staden San Gimignano har många exempel på romansk och gotisk arkitektur. Kyrkor och palats i staden är hem för flera mästerverk av konstnärer från 1300- och 1400-talen.

Det här är en stad som jag ännu inte har besökt.

8. Sassi di Matera

Denna plats ligger i i regionen Basilicata i södra Italien i vad som skulle kunna beskrivas som stövelns hålfot. Den omfattar två distrikt i Matera, med grottbostäder som först beboddes under den äldre stenåldern. De finns i de branta bergssluttningarna i floden Gravinas dalgång, där Materas gamla stad är belägen. Människor bosatte sig först i naturliga grottor på Karstplatån i Murge och började senare konstruera och bygga mer utarbetade strukturer, inklusive kyrkor, kloster och eremitage.

Till de speciella sevärdheterna räknas bland annat grottkyrkorna San Pietro Barisano, Torre Metellana, kyrkan San Antonio Abate, klostret Madonna della Virtù (900-talet) och San Nicola dei Greci, kryptan till Madonna degli Angioli, kyrkan San Pietro Caveoso, grottkyrkorna Santa Maria dell’ Idris och San Giovanni liksom grottkyrkorna Cappuccino Vecchio och Cappuccino Nuovo. Den romanska Matera-katedralen dateras till 1200-talet.

Det här är en plats som jag inte ens hade hört talas om innan jag började skriva den här listan, men som jag någon gång mycket gärna skulle vilja besöka.

9. Vicenza

Den här staden ligger i Veneto och är ett världsarv främst för byggnader ritade av en och samma arkitekt. Under 1500-talet, under Republiken Venedig, byggdes nämligen flera villor i staden Vicenza och den omgivande regionen Veneto av arkitekten Andrea Palladio (1508–80). Till arvet hör också hans berömda Teatro Olimpico (”Olympiska teatern”). Hans sätt att utforma byggnader hade ett djupgående inflytande på arkitekturen och inspirerade den palladiska stilen.

Villa Valmarana ai Nani är en villa vid foten av portarna till staden Vicenza. Huvudbyggnaden stod färdig 1670. Den är känd för sina fresker av Giambattista och Giovanni Domenico Tiepolo och stenskulpturer av dvärgar som heter ”Nani”. Villan heter Villa Valmarana ai Nani däri för att skilja den från andra villor som heter Valmarana, särskilt den mycket berömda Villa Capra ”La Rotonda” designad av Andrea Palladio.

Vicenza är i övrigt en blomstrande och kosmopolitisk stad, med en rik historia och kultur, och många museer, konstgallerier, piazzor, kyrkor och eleganta renässanspalats.

Här har jag inte varit.

10. Siena

Staden Siena ligger i Toscana och är känd för att ha bevarat sin medeltida gotiska karaktär från 1100- till 1400-talet. Staden är byggd runt Piazza del Campo, ett snäckformat torg i centrala staden där hästkapplöpningen ”Palio” hålls två gånger varje år. Flera viktiga renässansmålare föddes och arbetade i Siena, inklusive Duccio, Ambrogio Lorenzetti och Simone Martini.

Sienas katedral, italienska: Duomo di Siena, Cattedrale Metropolitana di Santa Maria Assunta, är helgad åt Jungfru Marie himmelsfärd. Den är är belägen vid Piazza del Duomo, är uppförd i romansk och gotisk stil.

Palazzo Pubblico (rådhuset), som ligger vid Piazza del Campo, började byggas 1297 för att tjäna som säte för republiken Sienas regering. Palatset är av medeltida och gotisk arkitektur, och interiören är kantad av fresker – viktigast av allt, samlingen känd som ”The Allegory of Good and Bad Government” av Ambrogio Lorenzetti.

Här har jag ännu inte varit.

11. Neapel

Neapel, som ligger i regionen Kampanien, grundades 470 f.Kr. av grekiska kolonisatörer, var en av de viktigaste städerna i Magna Grecia, i den romerska republiken, och huvudstaden i kungariket Neapel under flera kungahus. Den var mycket inflytelserik på europeisk konst och arkitektur. Ett av de viktigaste monumenten är klosterkyrkan och klostret Santa Chiara från 1300-talet som utgör en del av ett större religiöst betydelsefullt område med stora kulturhistoriska värden.

Ytterligare exempel är Castel Nuovo, ofta kallad Maschio Angioino, som är ett medeltida slott från 1200-talet och som ligger framför Piazza Municipio och stadshuset i centrala Neapel. Dess natursköna läge och imponerande storlek gör slottet, som först byggdes 1279, till ett av stadens främsta landmärken.

Det kungliga palatset, Palazzo Reale, är ett palats från 1600-talet, museum och historiskt turistmål. Det var en av de fyra bostäderna nära Neapel som användes av huset Bourbon under deras styre av kungariket Neapel och senare kungariket av De två Sicilierna.

Här har jag i och för sig varit, men egentligen bara passerat igenom. Att på riktigt se Neapel har jag kvar att göra. Innan jag dör.

12. Crespi d’Adda

Crespi d’Adda är en välbevarad arbetarsamhälle byggt på 1800- och 1900-talen för arbetarna hos textilfabrikören Cristoforo Crespi. Det ligger i kommunen Capriate San Gervasio i provinsen Bergamo i Lombardiet. Det grundades i slutet av 1800-talet och ligger vid floden där Brembo mynnar ut i floden Adda.

Staden omfattar både bostadshus och offentliga anläggningar som klinik, skola, teater och idrottsplats. Den ses som ett exempel på hur företag under den industriella revolutionen byggde just arbetarbostäder med tillhörande skola, kyrka och annat som samhället var i behov av runt sina fabriker. En del av byggnaderna är fortfarande i bruk och vissa används fortfarande för industriella ändamål, även om förändrade ekonomiska förhållanden nu hotar dess överlevnad. Kanske kan statusen som världsarv bidra till att rädda miljöerna till framtiden?

Jag har inte varit här.

13. Ferrara

Ferrara ligger i i regionen Emilia-Romagna i norra delarna av landet. Det var säte för huset Este och var därmed ett intellektuellt och konstnärligt centrum under den italienska renässansen på 1400- och 1500-talen. Här lockades konstnärer att dekorera flera herrgårdar och palats, medan arkitektskolan påverkade stilarna i hela Italien och Europa. Ursprungligen listad som ”Ferrara, renässansens stad”, utökades platsen 1999 för att omfatta det kulturella landskapet i Po-deltat.

Castello Estense eller castello di San Michele är ett medeltida slott med vallgrav i centrala Ferrara. Den består av ett stort kvarter med fyra hörntorn. Från början började slottet byggas på 1300-talet till adelns försvar, efter en mycket blodig folklig revolt. Men idag har slottet på utsidan i huvudsak kvar det utseende som Girolamo da Carpi gav det under andra hälften av 1500-talet. Längst ner påminner byggnadens utseende fortfarande om en medeltida fästning, men högre upp ersatte da Carpi murarna med eleganta balkonger i vit sten och gjorde den högre genom att bygga till en våning täckt av snedtak. Tornen förbättrades och gjordes mer graciösa med takterrasser.

Jag har inte varit här.

14. Castel del Monte

Castel del Monte från 1200-talet ligger i kommunen Andria i regionen Apulien, i de södra delarna av landet. Det åttakantiga slottet, med ett åttakantigt torn i varje hörn, byggdes mellan 1240 och 1250 på beställning av av Fredrik II av Tyskland, tysk-romersk kejsare. Bygget blandade nordeuropeisk cistercienser-gotik, muslimsk arkitektur och element från den klassiska antiken i en perfekt symmetrisk design.

Det förvandlades senare till ett fängelse, användes som tillflyktsort under en pest och förföll till slut. Det hade ursprungligen marmorväggar och pelare, men alla skalades bort och återanvändes i konstruktioner i närheten. Tornen var också ursprungligen cirka 5 meter högre än nu, och det kan ha funnits en tredje våning.

Slottet ligger på en liten kulle nära klostret Santa Maria del Monte, på en höjd av 540 m. När slottet byggdes var regionen känd som bördig med riklig tillgång på vatten och frodig vegetation. Och det byggdes på platsen för en tidigare fästning.

Jag har inte varit här.

15. Kalkstenshyddorna i Alberobello

Trullierna är traditionella kalkstenshyddor, typiska för regionen Apulien. De konstruerades åtminstone från mitten av 1300-talet i en förhistorisk gipsväggsteknik. Husen är mestadels runda med koniska, kupolformade eller pyramidformade tak med mörkbruna takpannor. Världsarvet listar trullier i staden Alberobello, med över 1500 bevarade strukturer.

I tillgängliga historiska dokument från mitten av 1300-talet till slutet av 1500-talet, anges området i Alberobello mestadels som en skog och bevis saknas för att det fanns bostäder i området före 1600-talet. I början av 1700-talet fanns det en kärna av trullier i mitten av en stor skog, som utgör den första bebyggelsen i dagens Alberobello.

De trullier som fortfarande är bevarade i Alberobello är från 1700-, 1800- och 1900-talen. Efter att ha genomgått en process av förtätning under de första decennierna av 1900-talet började trullibosättningarna att avfolkas och överges under andra halvan av 1900-talet.

Jag har inte varit här men skulle väldigt gärna vilja göra ett besök.

16. Ravenna

Detta är en stad i regionen Emilia-Romagna. År 402 flyttade kejsaren Honorius den romerska huvudstaden hit. Galla Placidia var sedan Västroms regent mellan år 425 och 437, under sonens omyndighetstid. Hon regerade riket just från Ravenna. Staden åtnjöt under den perioden, och även åren därefter fram till det Västromsromerska imperiets fall år 476, en lång fredsperiod då kristendomen växte sig stark och staden fick många av sina berömda monument.

Världsarvet omfattar åtta tidigt kristna monument i staden. Kyrkorna och Galla Placidias mausoleum är dekorerade med mosaiker av enastående konstnärlig kvalitet som blandar motiv från västerländsk och bysantinsk konst.

Basilikan San Vitale är en bysantinsk centralkyrka som uppfördes på order av den bysantinske kejsaren Justinianus I 526–527. Kyrkan består av ett välvt, oktogonalt inre rum omgivet av kilformade pelare som avdelar de två våningar höga absiderna. Också kyrkans utsida har välproportionerade volymer och fina detaljer. Allt detta gör att San Vitale anses vara ett av de främsta arkitektoniska verken i den bysantinska konsten.

Jag har inte varit här.

17. Pienza

År 1459 beslutade påven Pius II att förvandla sin hemstad Pienza i Toscana enligt renässansens humanistiska idéer om stadsdesign. Projektet övervakades av arkitekten Bernardo Rossellino. här byggdes nya torg, kyrkor och palats.

Pius lät i sin helhet återställa den förfallna samlingen av hus och gav den florentinska arkitekten Bernardo Rossellino uppdraget att återuppbygga staden med ett urbant centrum kring en piazza med en katedral mitt emot Palazzo communale. Rossellino skapade också Palazzo Piccolomini sammanlänkat med Palazzo Borgia framför torget.

Pienza var senare en modell för stadsutveckling i andra italienska och europeiska städer.

Jag har ännu inte varit här.

18. Slottet i Caserta

Caserta är en stad i regionen Kampanien i södra delarna av landet. Här finns detta storskaliga palatskomplex som beställdes av Bourbonskungen av Neapel Karl III i mitten av 1700-talet. Kungens huvudmål var att ha en magnifikt ny kunglig domstol och administrativt centrum för kungariket på en plats skyddad från attacker från havet. Palatset ritades av arkitekten Luigi Vanvitelli och inspirerades av palats i Versailles och Madrid. Slottet har omkring 1 200 rum, däribland två dussin festvåningar, ett stort bibliotek, och en teater som modellerats efter Teatro San Carlo i Neapel.

Efter upplysningens idéer är komplexet väl integrerat i landskapet och slottsparken, som ses som ett typexempel på barockens utvidgande av formella vyer, breder ut sig över 120 ha, på delvis kuperad terräng.

Världsarvet inkluderar även en akvedukt och industrikomplexet San Leucio där silke tillverkades.

Jag har inte besökt detta slott.

19. Huset Savojens residens

Detta världsarv omfattar 22 palats och villor byggda för att demonstrera makten i den styrande monarkin efter flyttningen av huvudstaden i Huset Savojen till Turin av Emmanuel Philibert 1562. Byggnaderna, mestadels i barockstil, är representativa för 1600- och 1700-talet Europeisk monumental arkitektur.

Ett exempel är palatset i Venaria (La Venaria Reale) som är ett före detta kungligt residens med trädgårdar som ligger i Venaria Reale, nära just Turin i regionen Piemonte i norra Italien.

Palatset designades och byggdes från 1675 av Amedeo di Castellamonte, på uppdrag av hertig Karl Emanuel II av Savojen, som behövde en bas för sina jaktexpeditioner i trakten norr om Turin. Själva namnet kommer från latinet, Venatio Regia som betyder ”kunglig jakt”. Jaktslottet utvidgades sedan för att bli en lyxig bostad åt Huset Savojen. Palatskomplexet blev till ett mästerverk av barockarkitektur och fylldes med dekoration och konstverk. Det togs ur bruk i slutet av 1700-talet. Efter Napoleonkrigen användes den för militära ändamål fram till 1978, då renoveringen påbörjades, vilket ledde till det största restaureringsprojektet i Europas historia. Den öppnade för allmänheten hösten 2007 och har sedan dess blivit en stor turistattraktion och utställningslokal.

Jag har inte varit här.

20. Paduas botaniska trädgård

Paduas botaniska trädgård grundades 1545 som världens första universitets-botaniska trädgård. Det har varit ett centrum för vetenskaplig forskning i århundraden, liksom en mall för andra trädgårdar. Den grundades efter överläggningar i Republiken Venedigs senat. Den var avsedd att vara växtplats för medicinalväxter, så kallade ”enkla växter” (Orto dei semplici) som producerade naturläkemedel men också hjälpte studenter att kunna skilja på riktiga medicinalväxter från falska.

En cirkulär mur byggdes för att skydda trädgården från de nattliga stölder som ständigt återkom. Till den botaniska trädgården fördes efter hand allt fler växter från olika platser i världen, särskilt från länder som Venedig hade handelsutbyte med. Därför hade Padua en ledande roll i Europa introduktionen och studiet av många exotiska växter.

Trädgården renoverades på 1700-talet men har fortfarande kvar sin ursprungliga layout.

Staden Padua ligger i regionen Veneto i norra Italien.

Jag har inte varit här.

21. Cinque Terre, Portovenere och öarna Palmaria, Tino och Tinetto

Kulturlandskapet längs den liguriska kusten har formats av människor under det senaste årtusendet. Det finns flera natursköna småstäder i den branta terrängen, och marken har omformats till terrassodlingar. Alla fem byarna i Cinque Terre är både snarlika och ändå olika. Och var och en sevärda. Så hoppa inte över någon av dem när du ändå är här! Räknat från nordväst till sydost är det fem små fiskebyar som radar upp sig.

Monterosso al Mare ligger vid en liten bukt som skyddas av ett litet konstgjort rev. Det är den enda av byarna som har en sandstrand. Ja, byn har till och med två. Vernazza (översta bilden i detta inlägg) är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Den mittersta av de fem byarna heter Corniglia. I likhet med de andra byarna klättrar den på klipporna. Men till skillnad mot i de andra byarna ligger den inte nere vid Medelhavet. Istället ligger hela byn ungefär hundra meter över vattnet. Manarola består också den av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Här finns en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna. Husen på klipporna ovanför hamnen i Riomaggiore klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa i solnedgången? Portovenere är en småstad som ligger inte långt söder om de fem byarna.

Ännu lite längre söder ut finns också tre öar med rester av tidiga klosterbyggnader: Palmaria, Tino och Tinetto.

Cinque Terre besökte vi ett höstlov.

22. Katedralen i Modena

Detta 1100-talskomplex, som består förutom av katedralen även av tornet och torget, är ett utmärkt exempel på tidig romansk konst, med starkt inflytande på stilens utveckling. Katedralen ritades av arkitekten Lanfranco. Inte mycket annat är känt om denna arkitekt. Katedralen dekorerades vidare av skulptören Wiligelmo.

Sedan 400-talet hade två kyrkor funnits på platsen för den nuvarande katedralen. Men upptäckten av begravningsplatsen för Saint Geminianus, Modenas skyddshelgon, ledde till att dessa kyrkor förstördes och denna katedral byggdes 1099. Helgonets kvarlevor finns fortfarande utställda i katedralens krypta. Den nuvarande katedralen invigdes av påven Lucius III den 12 juli 1184.

Jag har inte varit här.

23. Pompeji, Herculaneum och Torre Annunziata

Detta världsarv omfattar tre platser som alla begravdes under vulkanisk aska under utbrottet av Vesuvius år 79 e.Kr. Städerna Pompeji och Herculaneum är två romerska städer som har bevarats helt och ger en inblick i livet i Romarriket på 00-talet e.Kr. medan två villor i staden Torre Annunziata har välbevarade väggmålningar från samma tid. Platserna har successivt utgrävts sedan mitten av 1700-talet.

Pompeji är en av världens riktigt stora sevärdheter. Ett självklart världsarv. Grejen med Pompeji är nämligen livet och döden. Livet i Romarriket och döden i naturkatastrofer.

För å ena sidan: ingen annanstans finns en hel stad bevarad på det här sättet, mitt i livet. En småstad i Romarriket. Det är i mångt och mycket helheten som är det häftiga. Inga enskilda sevärdheter kan mäta sig med det samlade intrycket av stadens bebyggelse med sina gator i rutnät, trottoarer och kvarter med hus. Samtidigt: den oerhörda katastrof som var förutsättningen för att vi idag ska kunna vandra omkring i en stad där tiden stannat på år 79 e.kr.

Det var en solig sommardag den 24 augusti det året. I den lilla romerska landsortsstaden med 20 000 invånare hade en lättare jordbävning skakat marken och husen i de tidiga morgontimmarna. Just den här dagen var det meningen att en festival skulle hållas till guden Vulcanus ära. Ganska ironiskt kan man tycka eftersom vulkanen Vesuvius istället började spy ut pimpsten och aska strax före lunch. Ett knappt dygn varade katastrofen som täckte staden med flera meter sten och aska.

Här har jag varit två gånger.

24. Amalfikusten

Medelhavets kulturlandskap på Amalfikusten formades främst under tiden för det medeltida hertigdömet Amalfi (från 900- till 1000-talet) med en blandning av västerländska och bysantinska influenser. Kusten huserar städer som Amalfi, Ravello och Positano, såväl som vingårdar, fruktträdgårdar och betesmarker. För att inte tala om de berg som närmast kastar sig ut i havet. Och den vindlande bilväg som på ett hisnande sätt rör sig i detta gränsland mellan berg och hav.

Det finns många att välja på. Italien är fullt av vackra städer. Och jag har långt ifrån besökt alla. Ändå. Positano måste vara en av kandidaterna till titeln ”Italiens vackraste stad”. Kanske är det hela världens vackraste? Den blev känd på andra sidan Atlanten redan 1953 genom en essä av författaren John Steinbeck.

Positano är annars en stad känd för sin skönhet snarare än för sin historia. Ändå visar det sig att stan har en intressant sådan. Stad och stad förresten. Normalt skulle vi nog kalla ett samhälle med knappt 4 000 invånare för by, men en stad som under medeltiden tävlade med Venedig i betydelse som handelsstad måste naturligtvis ändå kallas just för stad. Men stadens historia går längre tillbaka ändå. 6 000 år före vår tideräkning bodde människor i grottan La Porta. På 500-talet f.Kr. användes stranden som en säker rastplats för sjöfarare och 100 år f.Kr. byggdes den första romerska villan på platsen.

Här var vi när min sambo Anders fyllde 50 år.

25. Tempeldalen i Agrigento

Agrigento var en grekisk koloni på ön Sicilien som grundades på 600-talet f.Kr. och utvecklades till en av de stora städerna Magna Graecia och Medelhavet. Flera doriska tempel har bevarats, och de representerar en av de mest anmärkningsvärda platserna för grekisk konst och kultur.

Staden är även känd vid namnen Agrigentum, Acragas eller Akragas. Den byggdes på en klippa vid sydkusten på ön, omgiven av två floder (Hypsas och Akragas). Valet av plats gjorde att staden var lätt att försvara vid krig. Det som finns kvar av den antika staden, som Concordia-templet, Zeus tempel (Olympaeon), Herakles tempel och ”Juno Lacinia”, är alla daterade till femte århundradet f.Kr. Särskilt Concordia-templet anses vara ett av de finaste exemplen på grekisk klassicism.

Här har jag tyvärr inte varit.

26. Villa Romana del Casale

Villa Romana del Casale är en romersk villa omkring 5 km utanför staden Piazza Armerina, på Sicilien. Den har den rikaste, största och mest komplexa samlingen romersk mosaik i världen och är ett världsarv sedan 1997. Den är en av de mest lyxiga romerska villorna som byggdes i början av 300-talet och är ett representativt exempel på ekonomin och den sociala strukturen under denna period. Den är rikt dekorerad med mosaiker av exceptionell kvalitet, den representerar den finaste in situ-samlingen av romerska mosaiker i världen.

Under senantiken var större delen av Siciliens inland uppdelat i stora jordbruksegendomar kallade ”latifundia”. Villans storlek, konstverkens mängd och kvalitet indikerar att platsen var ett centrum för en sådan egendom, vars ägare troligen var medlem i någon av de absolut högsta samhällsklasserna i Romarriket.

Villans existens var länge i stort sett helt bortglömt och området användes i jordbruket. Bitar av mosaik och några kolonner hittades i början av 1800-talet och enstaka utgrävningar genomfördes senare under århundradet. Resten utgrävdes under 1900-talet och sattes under tak.

Jag har inte varit här.

27. Su Nuraxi di Barumini

En nuraghe är ett typiskt arkeologiskt monument på ön Sardinien. Det är torn som i regel var runt 20 meter höga. Det handlar om defensiva megalitiska strukturer från bronsålderns nuragiska civilisation under 2:a årtusendet f.Kr. byggda som cirkulära försvarstorn med inre kammare. Av 30 000 stycken finns idag 8 000 kvar. Det är inte fullt ut klarlagt när de byggdes, men de flesta är förmodligen byggda på 1700-talet till 1400 f.Kr. Det finns några som är daterade från 2500-talet f.Kr. och möjligheten är att de kan vara betydligt äldre än så eftersom arkeologiska utgrävningar har skett i mycket liten skala på Sardinien.

Su Nuraxi är det finaste och mest kompletta exemplet på en nuraghe. Den var ursprungligen över 18,5 m hög. Platsen övergavs på 600-talet f.Kr.

Jag har inte besökt denna plats när jag varit på Sardinien.

28. Aquileia

Aquileia är en ort och kommun i regionen Friuli-Venezia Giulia i nordöstra delarna av landet nära Adriatiska havet som anlades 181 f.Kr.

Aquileia var en av de rikaste städerna i det tidiga romerska imperiet. Den var under romersk kejsartid en viktig fästning och handelsstad och blev i början av 300-talet ett centrum för kristendomen. År 452 plundrades den av hunnerna under Attila. Den återuppbyggdes och var under åren 554-1751 säte för en patriark, Patriarken av Aquileia som sedan flyttade till Venedig.

Det mesta av den antika staden är fortfarande bevarad men outgrävd. Den patriarkala basilikan, med sina mosaikgolv, dateras till 300-talet. Den byggdes om mellan 1000- och 1300-talen. Den spelade en stor roll i kristendomens spridning till en stor del av Centraleuropa under tidig medeltid. 1998 sattes det arkeologiska området och basilikan upp på Unescos världsarvslista.

Jag har inte varit här.

29. Urbino

Urbino är en småstad i regionen Marche i mellersta Italien. Staden är ett ärkebiskopssäte, samt har universitet grundlagt 1506. Det är Urbinos historiska centrum som finns med på på Unescos världsarvslista.

Under 1400-talet blomstrade Urbino under ledning av Federico da Montefeltro, en humanist som lockade några av de mest framstående vetenskapsmännen och konstnärerna till staden. Stadens renässansarkitektur har till stor del bevarats eftersom Urbino gick in i kulturell och ekonomisk stagnation från 1500-talet.

Den mest iögonfallande byggnaden i staden är det tidigare slottet för hertigdömet Urbino, påbörjat 1468 av arkitekten Luciano da Laurana, fullbordat 1482 av Baccio Pintelli, vilket anses vara det fullständigaste till vår tid bevarade exemplet på ett italienskt slott från förrenässansens tid.

Det anspråkslösa hus där konstnären och arkitekten Rafael föddes är en annan av stadens sevärdheter.

Jag har ännu inte varit här.

30. Cilento och Vallo di Diano nationalpark

Cilento är ett kulturlandskap i regionen Campania och ett viktigt turistområde i södra Italien. Det är ett världsarv tillsammans med Vallo di Dianos nationalpark med de arkeologiska platserna Paestum och Velia, och Certosa di Padula. Kulturlandskapet har formats av olika samhällen genom århundraden, inklusive etrusker, lukaner, grekiska kolonister och senare romare.

Paestum och Velia är två stora städer från klassisk tid. Kartuserklostret Certosa di Padula dateras till 1306, även om de flesta av de nuvarande byggnaderna är från 1600- och 1700-talen i barockstil.

Jag har inte varit här.

31. Hadrianus villa

Villa Adriana eller ”Hadrianus villa” i Tivoli, utanför Rom, byggdes på 200-talet e.Kr. som en rekreationsbostad för Roms kejsare Hadrianus. Villan uppfördes mellan år 118 och 138 på platsen för en äldre villa från 100-talet f.Kr. och kombinerar arkitektoniska element från Grekland, Egypten och Rom. Komplexet omfattar bostads- och fritidsbyggnader, trädgårdar och pooler. Villan bestod av ett trettiotal byggnader, och området var ungefär en kvadratkilometer stort.

Mot slutet av sin regenttid styrde Hadrianus hela Romarriket från denna villa. Efter Hadrianus användes villan då och då av hans olika efterträdare. Byster av Antoninus Pius (138–161), Marcus Aurelius (161–180), Lucius Verus (161–169), Septimius Severus (193-211) och Caracalla (198-217) har hittats i lokalerna. Zenobia, den avsatta drottningen av Palmyra, bodde nära villan från 273 till hennes bortgång.

Villans återupptäckt i mitten av 1400-talet påverkade arkitekterna från renässansen och barocken.

Jag har inte varit här.

32. Verona

Verona, som grundades som en romersk stad på 1:a århundradet f.Kr. har utvecklats oavbrutet i över 2 000 år och här bevaras urbana strukturer och monument från olika perioder. Världsarvet inkluderar den romerska amfiteatern och den romerska porten, de gotiska Scaliger-gravarna, samt flera historiska torg och palats.

Amfiteatern ligger på Piazza Bra och är byggd år 30 e.Kr. Den används än idag och används för storskaliga operaföreställningar. Det är en av de bäst bevarade antika byggnaderna i sitt slag. I forna tider var arenan kapacitet nära 30 000 personer. Scenen för konserter och operaföreställningar har minskat antalet tillgängliga platser numera till max 22 000.

Verona har en flagga som är mycket lik den svenska och ligger i regionen Veneto i norra delarna av landet. Vi stannade till en kväll och en natt här en gång när vi var på bilsemester i Europa. Just den kvällen höll Mark Knopfler en konsert i arenan som hördes även utanför. Så uppenbart är det så att även rock-konserter hålls i denna spännande arena.

33. Eoliska öarna

Denna vulkaniska ögrupp utanför Siciliens kust kallas också Lipariska öarna har studerats ingående av geologer åtminstone sedan 1700-talet. Öarna består av vulkaniska landformer. Studier av dessa har varit viktiga för utvecklingen av vulkanologin som en gren av geologin. Två typer av vulkanutbrott bär namn efter öarna i skärgården, stromboliska och vulkaniska.

De sju största och bebodda öarna är: Lipari – den både till befolkning och ytan största ön, Salina – den näst största och den högsta av dem, Vulcano – den sydligaste, Stromboli – den nordligaste, Filicudi, Alicudi och
Panarea.

På ön Vulcano finns en verksam vulkan med toppen cirka 350 meter över havet. Senast vulkanen hade utbrott var i slutet av 1800-talet. Kratern täpptes då till, men starkt luktande svavelångor tar sig kontinuerligt ut genom hål i vulkanen. Det är möjligt att bestiga vulkanen till fots. Ön omges av varma källor som kan nå uppemot 80 grader Celsius och det finns även ett naturligt uppvärmt lerbad.

Jag har inte besökt någon av öarna.

34. Assisi 

Assisi är en småstad i regionen Umbrien, på en bergshöjd i Apenninernas sluttningar, cirka 20 kilometer sydöst om Perugia. Staden var födelseplats för den helige Franciskus, grundaren av franciskanerorden som är en katolsk tiggarorden. Gråbröderna har till exempel varit verksamma i Sverige sedan ett första konvent anlades på 1220-talet.

Basilikan i Assisi byggdes också redan på 1200-talet. Den innehåller bland annat målningar av Cimabue, Pietro Lorenzetti, Simone Martini och Giotto, och har varit en referenspunkt för italiensk och västerländsk konst. Det är den som tillsammans med andra franciskanerplatser i Assisi utgör världsarvet här.

Jag har ännu inte besökt denna plats.

35. Villa d’Este

Villa d’Este är ett palats med trädgård i manieristisk stil i staden Tivoli nära Rom.

1500-talets trädgårdar i Vila d’Este är ett av de första och bästa exemplen på italienska renässansträdgårdar. Trädgårdarna designades av Pirro Ligorio och har en geometrisk layout i linje med renässansens estetik och är dekorerade med pooler och fontäner. De har haft ett stort inflytande på europeisk trädgårdsdesign.

Villan uppfördes mellan 1550 och 1572 på uppdrag av av kardinal Ippolito II av Este. Livio Agresti från Forlì ledde arbetet med den konstnärliga utsmyckningen inomhus.

Jag har inte varit här än.

36. Barockstäderna i Val di Noto

1693 drabbade en kraftig jordbävning Sicilien och förstörde flera städer. Som ett resultat behövde flera samhällen byggas om. Det var städerna Caltagirone, Militello Val di Catania, Catania, Modica, Noto, Palazzolo, Ragusa och Scicli som omformades i linje med barockens stadsplaneringsideal. De representerar höjden av senbarockkonsten i Europa.

Catania är den största av städerna, är också huvudstad i provinsen och är vidare regionen Siciliens näst största stad med över 300 000 invånare.

Ragusa heter den näst största staden som ingår i världsarvet. Ursprunget till staden kan spåras tillbaka till 2:a årtusendet f.Kr. Jordbävningen 1693 dödade cirka 5 000 invånare i staden. Efter katastrofen byggdes staden till stor del upp igen och många barockbyggnader från den tiden finns kvar än idag. Största delen av befolkningen flyttade till en ny bosättning. Den nya kommunen kallades ”Ragusa Superiore” (Övre Ragusa) och den antika staden ”Ragusa Inferiore” (Nedre Ragusa). Båda städerna förblev åtskilda fram till 1926, då de slogs samman för att bli en provinshuvudstad 1927.

37. Heliga berg i Piemonte och Lombardiet

Fenomenet Sacri Monti (heliga berg) började i slutet av 1400-talet med syfte att skapa alternativa pilgrims- och böneplatser på grund av det heliga landets otillgänglighet.

Världsarvet omfattar nio sådana komplex, i de nordliga regionerna Piemonte och Lombardiet, byggda främst runt 1500- och 1600-talen. De är tillägnade olika aspekter av kristen tro och anses vara mästerverk och väl integrerade med det omgivande landskapet av kullar, skogar och sjöar. De innehåller även många viktiga konstnärliga målningar och statyer.

Det äldsta av dessa Sacro Monte är det heliga berget i Varallo (Sacro Monte di Varallo) ligger med utsikt över staden Varallo Sesia i Piemonte. Det grundades 1491 av franciskanerbrodern Bernardino Caimi och är byggt på sluttningarna av Monte Tre Croci på vänstra stranden av floden Sesia.

Jag har inte besökt något av dessa heliga berg.

38. Val d’Orcia

Alla de där fantastiska landskapsbilderna från Toscana som du sett genom åren. Det är inte omöjligt att flertalet är fotograferade i just det här området. Gröna toskanska kullar med åkrar, betesmarker, ängar, vingårdar, olivlundar eller tät macchia. Slingrande vägar kantade av cypresser, bok- och kastanjelundar. Och allt med en bakgrund av tjusiga slott, medeltida byar, små städer eller små lantliga gårdar.

Kulturlandskapet i Val d’Orcia i Sienas inland omarbetades omsorgsfullt under 1300- och 1400-talet i linje med renässansens estetiska ideal. Dessa landskap har haft en framträdande plats på målningarna av Sienesiska skolan.

Jag har ännu inte varit här.

39. Cerveteri och Tarquinia

I Cerveteri och Tarquinia finns två etruskiska kyrkogårdar från 900-talet till 1000-talet f.Kr. Flera gravar som designades som kopior av etruskiska hus är dekorerade med enastående väggmålningar som skildrar scener från det dagliga livet.

Cerveteri är en stad i norra Lazio i Roms storstadsområde. Känd av de gamla romarna som Caere, och tidigare av etruskerna som Caisra eller Cisra, och som Agylla av grekerna, kommer dess moderna namn från Caere Vetus som användes på 1200-talet för att skilja den från Caere Novum. Caere var en av stadsstaterna i det etruskiska förbundet och vid sin höjdpunkt, omkring 600 f.Kr., var dess befolkning kanske runt 25 000 – 40 000 personer.

Tarquinia är också en stad i samma område och även här finns lämningar efter etruskerna. De tidigaste arkeologiska fynden här härstammar från 800-talet f.Kr. Nära staden finns nekropolen – begravningsplatsen – Monterozzi med cirka 6 000 gravstenar uthuggna ur klippväggen. Av dessa är 200 dekorerade med färgrika väggmålningar. Från 600–500-talen f.Kr. styrdes Rom av kungar vilkas namn, Tarquinius, avslöjade att de härstammade från Tarquinia.

Jag har inte besökt någon av dessa nekropoler.

40. Syrakusa

Syrakusa är en hamnstad på Siciliens östkust. Staden listades på Unescos världsarvslista 2005 tillsammans med nekropolen Pantalicas klipplatåer.

Syrakusa grundades på 800-talet f.Kr. av korintierna och blev en av de viktigaste städerna i Magna Graecia (som  det latinska namnet på de områden som koloniserades av grekiska bosättare). I stadsdelen Ortygia finns Apollotemplet i dorisk stil från 500-talet f. Kr. och Athenatemplet som omvandlats till kyrka och under slutet av 1600-talet byggdes om till en barockkatedral. I Ortygia finns också Montaltopalatset med en framstående 1300-talsfasad, Bellomo- och Parisiopalatsen från 1200- till 1300-tal med gotiska influenser samt Vermexiopalatset (1628) och Beneventano del Bosco-palatset (1775).

Necropolis Pantalica innehåller mer än 5 000 gravar, de flesta från 1200- till 700-talen f.Kr. och rester av strukturer från den bysantinska eran.

Jag har inte varit här.

41. Genua

Detta världsarv omfattar två inslag i staden Genua i regionen Ligurien som tillkom på 1500- och 1600-talen, när republiken Genua var på toppen av sin makt. Le Strade Nuove (som betyder ”Nya gator”) är en grupp gator som inkluderar Via Giuseppe Garibaldi och som är byggda av den genuesiska aristokratin.

Palazzi dei Rolli är en grupp renässans- och barockpalats som var förknippade med ett särskilt system för offentligt boende i privata bostäder, varvid förnäma gäster på statsbesök i republiken fick bo hos värdar i ett av dessa palats. Palazzo Cattaneo Belimbau är ett exempel på ett sådant palats..

Jag har inte varit här.

42. Rätiska järnvägen

Albula– och Bernina-linjerna i Rätiska järnvägen är två historiska järnvägslinjer som korsar de schweiziska alperna. De byggdes i början av 1900-talet, vilket öppnade en snabb och enkel väg till många tidigare isolerade alpina bygder. Anläggandet av järnvägarna krävde att man övervann flera tekniska utmaningar, vilket löstes med bland annat broar och tunnlar. Världsarvet delas med Schweiz där det också har sin tyngdpunkt.

Den enda stationen i detta järnvägsnät som ligger i Italien är Tirano.

Jag har inte varit här.

43. Mantua och Sabbioneta

Mantua anses vara grundat av etruskerna och hade sedan sin glansperiod under furstehuset Gonzaga från 1300- till 1700-talet. I gamla stan ligger Palazzo Ducale, påbörjat 1290 och om- och tillbyggt under 1300- och 1400-talen. Till detta fogades 1395–1406 borgen Castello di San Giorgio. Katedralen började uppföras 1540 av Giulio Romano i stilen högrenässans. Samma arkitekt stod bakom lustslottet Palazzo Te, uppfört mellan 1525 och 1534.

Sabbioneta växte fram senare, under Vespasiano Gonzagas skydd som dess hertig. Genom honom förvandlades samhället till en liten stad. Den var väl befäst och från denna period daterar sig hertigens palats (idag stadshus). Teatern Teatro all’Antica ritades mellan 1588 och 1590 av Vincenzo Scamozzi. Det var också under denna period som staden blev ett musikaliskt centrum. Staden är också känd för sitt judiska getto och särskilt för sitt hebreiska tryckeri. Kyrkan och sommarpalatset är andra byggnader i staden.

Dessa båda städer i regionen Lombardiet representerar två olika tillvägagångssätt för renässansperiodens stadsplanering. Mantua, med ursprung i romartiden och bevarade strukturer från 1000-talet, renoverades på 1400- och 1500-talen med bibehållande av det ursprungliga, labyrintartade, gatunätet. Men i Sabbioneta som grundades under andra hälften av 1500-talet anlades staden med en rutnätsplan, enligt periodens föreställningar om en idealisk stad.

Jag har inte varit i någon av dessa båda städer.

44. Dolomiterna

Detta världsarv omfattar nio områden i Dolomiterna, en bergskedja i de norra italienska Alperna.

Här finns 18 toppar över 3 000 meter, i ett dramatiskt bergslandskap med extra allt. Här finns vertikala väggar, branta stup, och sockertoppsformade berg. En exceptionell naturskönhet. Många av de mest spektakulära formationerna är rester av korallrev som omvandlats till kalksten och som blivit kvar när omgivande berg eroderats bort. Detta på samma sätt som Gotlands raukar också har bildats. Men här i ett Italien som är lika tyskt som italienskt. I ett gränsland på alpens topp.

Här fungerar det lika bra vandra på sommaren som att åka skidor på vintern. Både och kan varmt rekommenderas!

På sommaren finns här också flera kända turkosa och kristallklara alpsjöar.

45. Monte San Giorgio

Monte San Giorgio, är ett skogsklätt pyramidformat berg med utsikt över Luganosjön. Här bevarar de bästa fossilen uppgifter om marint liv från triasperioden (245–230 miljoner år sedan). Under den perioden var området en tropisk lagun som blomstrade med reptiler, fiskar, musslor, ammoniter, tagghudingar och kräftdjur. Fossiler från landlevande djur finns också bevarade. Berget och världsarvet delas med Schweiz.

Jag har varit i Lugano men är osäker på om det här berget syns därifrån.

46. Longobardernas Italien

Det här världsarvet består av sju grupper av kloster, kyrkor och fästningar, runt om i hela landet, som är förknippade med longobarderna som härskade i Italien från 600-talet till 800-talet. Konsten och arkitekturen representerar en sammansmältning av romerska, kristna och germanska influenser. De listade monumenten är belägna i Brescia, Cividale del Friuli, Castelseprio, Spoleto, Campello sul Clitunno, Benevento och Monte Sant’Angelo. Jag har inte besökt någon av dessa platser vars arkitektur markerar en syntes av olika stilar och övergången till medeltiden.

Langobarder var en germansk stam som, enligt både egna sägner och sentida DNA-analyser, ursprungligen kom från Skandinavien. De kom till vad som nu kallas Italien år 568, erövrade land, och gav namn till det som blev Lombardiet, som dock omfattar endast en del av det som var det langobardiska riket. Många historiker har velat räkna medeltiden från langobardernas erövring av Italien, eftersom de gamla romerska lagarna och sederna blev ersatta av ett helt germanskt statsskick först i och med Langobarderriket. Langobarderna utgjorde ett hot mot påven i Rom fram till frankernas (Karl den stores) erövring år 774, vilket innebar slutet för langobardernas rike. 

Klostret San Salvatore i Brescia, Lombardiet grundades 753 av Desiderius, mannen som tre år senare skulle komma att bli langobardernas sista kung, och hans hustru Ansa. Efter det lombardiska nederlaget mot Karl den Store behöll San Salvatore ändå sina privilegier som en kunglig institution.

47. Förhistoriska pålhus i Alperna

Detta transnationella världsarv som delas med Österrike, Frankrike, Tyskland, Slovenien och Schweiz är fördelat på 111 små enskilda platser med rester av förhistoriska bosättningar med pålade hus i och runt Alperna, byggda från omkring 5000 till 500 f.Kr. vid stränder till sjöar och floder samt i våtmarker. Fynden berättar om livet och handeln i agrar neolitiska och bronsålderskulturer i Alpeuropa. Nitton platser är belägna i Italien.

En av dessa platser är vid Lago di Ledro som är en sjö i Trentino. Sjön ligger på en höjd av 655 meter. Den är känd för att vara en av de renaste sjöarna i Trentino, med klart turkost vatten. Vid sjön ligger ett arkeologiskt område med tillhörande museum. Museet, som totalrenoverades 2019, tar med besökaren till bronsålderns dagliga liv bland rekonstruktioner och originallämningar av en pålhusby från 2 200-1350 f.Kr. Området upptäcktes på 1920-talet när nivån på sjön sänktes för ett bygge av ett vattenkraftverket.

Jag har inte besökt någon av dessa platser.

48. Medicis villor

Detta världsarv består av tolv villor och två trädgårdar byggda under beskydd av familjen Medici från 1400- till 1600-talen i Toscana. De representerar en ny typ av aristokratiska bostäder, i avgång från militära slott eller rika gårdar. Villorna och trädgårdarna var platser för fritid, konst och kunskap, och de designades i linje med principerna för renässansens humanism.

Villa di Cafaggiolo finns nära den toskanska staden Barberino di Mugello. Det var en av de äldsta av Medici-familjens gods, efter att ha varit i familjens ägo sedan 1300-talet. Villan rekonstruerades efter ritningar av den framstående renässansarkitekten Michelozzo 1452, och blev en mötesplats för några av de största intellektuella från den italienska renässansen.

Jag har inte besökt någon av villorna.

49. Etna

Etna är Europas högsta aktiva vulkan, som finns på Siciliens östra kust, precis där Europas och Afrikas kontinentalplattor kolliderar.

Vulkanen har varit aktiv i mer än 500 000 år och når en imponerande höjd av 3 357 meter över havet. Den har länge varit ett fokus för forskning och är en av de mest utforskade vulkanerna i världen, med dokumenterade händelser som sträcker sig mer än 2 700 år tillbaka i tiden. Förutom att vara en geologisk sevärdhet är Etna också ett värdefullt biologiskt skyddsområde som rymmer ett antal djur- och växtarter, varav många är unika för regionen.

Stora utbrott från Etna kan få betydande konsekvenser för området, inklusive stängning av flygplatsen i Catania, vilket senast inträffade i maj och augusti 2023. Denna naturens kraft ger en påminnelse om Etnas oberoende och eviga existens, vilket fascinerar och utmanar forskare och besökare från hela världen.

Jag har varit här på en charter-utflykt 1980.

50. Vingårdslandskap i Langhe-Roero och Monferrato

Langhe är ett kuperat område söder och öster om floden Tanaro, i Piemonte, norra Italien. Monferrato är ytterligare ett historiskt område som ligger i samma region.

Vinodling och produktion av Piemonte-vin har ägt rum i dessa områden åtminstone sedan 500-talet f.Kr. Kulturlandskapet innehåller vingårdar, byar, källare, gårdar och romanska kyrkor. Världsarvet omfattar fem vinproducerande områden och slottet Grinzane Cavour.

Området är kanske mest känt för sina kraftiga röda viner gjorda på nebbiolodruvan. Men det finns förstås även andra viner här, både röda och vita. Och mycket annat.

Jag har inte varit här.

51. Palermo

Detta världsarv utgörs av Arabisk-normanska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale. Detta världsarv består av nio byggnader, byggda under tiden för det normandiska kungariket Sicilien (1130–1194). Två palats, tre kyrkor, tre katedraler och Amiralsbron är listade.

Tillsammans är de ett enastående exempel på en mix av västerländska, islamiska och bysantinska kulturer. Detta utbyte gav upphov till ett arkitektoniskt och konstnärligt uttryck som spreds brett över hela Medelhavsområdet.

Katedralen i Palermo är en känd byggnad som kombinerar olika arkitektoniska stilar från olika tidsepoker. Dess magnifika interiör och unika mosaiktak lockar besökare från hela världen.

Jag har inte varit här.

52. Bokskogar

Urbokskogarna utgör en viktig resurs för att förstå historien och utvecklingen av bokträdet (Fagus sylvatica) under de senaste miljoner åren. Världsarvet listades första gången 2007 i Slovakien och Ukraina. De utökades 2011, 2017 och 2021 till att omfatta skogar i totalt 18 länder. De 13 skogarna som är listade i Italien skrevs in 2017 och 2021.

Val Fondillo är en bergsdal belägen i regionen Abruzzo. Här finns en av de listade bokskogarna. Dalen är bebodd av skyddade eller utrotningshotade djur som Marsicanobjörn, Apennin-vargen, Abruzzo-stenget och fläckig salamander. Vegetationen kännetecknas inte bara av bokträd, utan också av svarta tallar och endemiska växter som Iris marsica och orkidéerna guckusko och skogsfrur.

Jag har inte varit här och inte vad jag kan minnas i någon bokskog i Italien.

53. Venetianska försvarsverk

Det här världsarvet består av sex delar av försvarsarbeten som byggdes mellan 1500- och 1600-talen i Italien, Kroatien och Montenegro. Dess totala sträcka är över hundra mil och sträcker sig från Lombardiet i Italien till den östra Adriatiska kusten. Utformningen av befästningarna präglades av införandet av krut i krigföring, vilket ledde till betydande förändringar i militär teknik och arkitektur. Tre platser är listade i Italien: stjärnfortet Palmanova och befästningarna Bergamo och Peschiera del Garda.

De venetianska murarna i Bergamo är en imponerande arkitektonisk konstruktion som går tillbaka till 1500-talet. Den är välbevarad eftersom den inte har drabbats av några krigshändelser under århundradena. Denna mur består av 14 bastioner, 2 våningar, 32 vaktposteringar (varav endast en har överlevt till våra dagar), 100 öppningar för vapen, två krutmagasin och 4 portar.

Jag har inte besökt någon av dessa men skulle gärna någon gång besöka Bergamo.

54. Ivrea

Det här är en industristad från 1900-talet. Den ligger i storstadsregionen Turin, i regionen Piemonte. Den grundades 1908 av Camillo Olivetti, chef för företaget Olivetti S.p.A. som tillverkade skrivmaskiner, mekaniska miniräknare och kontorsdatorer. Även om platsen har en äldre historia designades staden mestadels mellan 1930 och 1960-talet, i linje med den tidens ideal. 1970 bodde och arbetade omkring 90 000 människor, inklusive pendlare från södra Italien, i området Ivrea. Komplexet omfattar industri-, bostads- och offentliga byggnader och uttrycker en modern vision av förhållandet mellan industriell produktion och arkitektur.

MaAM är ett friluftsmuseum som visar upp modern Olivetti-arkitektur och som alltid är öppet för besök. Du kan promenera självständigt längs en två kilometer lång slinga som går längs Via Jervis och i närliggande områden, där bostadskomplexet Talponia, som betyder ”mullvaden” på italienska, är en del. Byggnaden, som uppfördes på 1970-talet är som en arkitektonisk tidskapsel från denna epok, skapad av arkitekten Luigi Snozzi. Det som gör Talponia så speciellt är dess markanta design instpirerad av naturen, med ett karakteristiskt kullig tak som är tänkt att påminna om mullvadshögar. Byggnaden var ursprungligen avsedd som en lagerplats för Olivetti, men Snozzi valde att omvandla den till en bostad för anställda i företaget för att ge dem en modern och funktionell bostadsmiljö.

Jag har inte besökt den här staden.

55. Conegliano och Valdobbiadene

Kulturlandskapet runt småstäderna Conegliano och Valdobbiadene, som båda ligger i Veneto, kännetecknas av speciella kullar (ciglioni) som har terrasserats och omvandlats till vingårdar sedan 1600-talet. Användningen av ciglioni har sedan dess skapat ett speciellt schackbrädelandskap bestående av rader av vinrankor som växelvis löper parallellt eller vertikalt med sluttningarna. På 1800-talet bidrog en ny teknik att beskära vinstockarna till landskapets estetiska egenskaper. Regionen producerar det mousserande vinet Prosecco.

Valdobbiadene är känt som hjärtat av Prosecco-odlingarna och dess kulliga landskap ska vara fantastiskt att utforska. Conegliano är känd för sitt pittoreska centrum och dess historiska byggnader som inkluderar en medeltida borg och Duomo di Conegliano, en medeltida katedral.

Landskapet inkluderar också skogar, häckar, gårdar och byar. Jag har ännu inte varit här.

56. Montecatini Terme

Europas kurorter omfattar 11 kurorter i sju europeiska länder där mineralvatten användes för helande och terapeutiska syften före utvecklingen av industriell medicinering på 1800-talet. Staden Montecatini Terme är listad i Italien.

Montecatini Terme ligger i provinsen Pistoia i regionen Toscana. Kommunen har drygt 20 000 invånare. Staden är känd för de kurvattenkällor som ligger vid foten av en kulle med den historiska byn Montecatini Alto. Redan under romarriket byggdes termer vid källorna vars vatten ansågs kunna hjälpa vid problem med magsäck eller lever.

Terme Tettuccio är centrum för Montecatinis termalbad och fokuserar främst på behandlingar baserade på att dricka termiskt vatten som en botande dryck. Komplexet ser vid en snabb blick ut att vara från antiken, men det första komplexet ritades av Gaspare Maria Paoletti mellan 1779 och 1781 och först 1929 omplanerades det med inspiration från senrenässansen.

Jag har inte varit här heller.

57. Fresker i Padua

Padua är en stad i regionen Veneto i norra Italien, belägen omkring fyra mil väster om Venedig.

Världsarvet här består av åtta byggnader, både religiösa och sekulära, i fyra kluster. De rymmer freskcykler som målades mellan 1302 och 1397 av flera framstående målare: Giotto, Guariento di Arpo, Giusto de’ Menabuoi, Altichiero da Zevio, Jacopo d’Avanzi och Jacopo da Verona. Freskerna är innovativa i sitt sätt att skildra allegoriska berättelser och använder nya perspektivtekniker.

Scrovegnikapellet (Cappella degli Scrovegni) är ett kapell i centrala staden helgat åt Jungfru Marie bebådelse. Det invigdes år 1305. Kapellet är berömt för den freskcykel med scener ur Marias och Jesus liv som Giotto målade åren 1303–1305.

Ännu en plats jag inte besökt.

58. Portikerna i Bologna

Portik är en pelarburen taktäckt förhall framför ingången till en byggnad, till exempel en kyrka. Eller längs en byggnad mot gatan till. Denna idé användes flitigt i antikens Grekland och har allt sedan dess haft stor påverkan på arkitekturen framförallt i Västerlandet.

Portiker representerar ett viktigt kulturellt och arkitektoniskt arv även i staden Bologna som ligger i regionen Emilia-Romagna. Portikerna i Bologna byggdes nästan spontant, troligen under tidig medeltid. De första historiska bevisen går tillbaka till 1041. I århundraden har de sedan använts som skyddade gångvägar och som utmärkta platser för handelsverksamhet. De byggdes i trä, tegel, sten och på 1900-talet även i armerad betong. Ibland täcker de båda sidor av gatan. Tolv portikkomplex är listade.

Jag har inte varit här heller. Men man blir ju sugen.

59. Karster och grottor i norra Apenninerna

Detta världsarv omfattar fyra områden med evaporitkarst, två med triasanhydriter och två med  Messinisk gips. Det finns över 700 grottor som uppvisar en mängd olika karstegenskaper och innehåller sällsynta mineraler. De är också hem för flera växtarter, av vilka många är hotade.

Regionparken Gessi Bolognesi och Calanchi dell’Abbadessa är ett skyddat naturområde, nära Bologna i Emilia-Romagna, som utvecklas på Bolognesiska kullens sluttningar. Parken utvecklas kring viktiga kalkstenar som har gett upphov till ett karstkomplex av stort intresse. Parken omfattar också Abbadessa-ravinerna, en formation som ger landskapet en känsla av allvarsam skönhet.

Men nej, jag har inte varit här heller.

60. Via Appia

Via Appia är mer än 800 kilometer lång och är den äldsta och viktigaste av de stora vägarna som byggdes av de gamla romarna. Konstruerad och utvecklad från 312 f.Kr. till 300-talet e.Kr, var den ursprungligen tänkt som en strategisk väg för militär erövring, som avancerade mot öst och Mindre Asien. Via Appia gjorde det senare möjligt för städerna att växa och nya bosättningar uppstod, vilket underlättade jordbruksproduktion och handel.

Detta världsarv, som består av 22 delar, är en fullt utvecklad samling av ingenjörsarbeten, som illustrerar den avancerade tekniska skickligheten hos romerska ingenjörer i byggandet av vägar, anläggningsprojekt, infrastruktur och genomgripande landåtervinningsarbeten, såväl som en stor serie av monumentala strukturer inklusive till exempel triumfbågar, bad, amfiteatrar och basilikor, akvedukter, kanaler, broar och offentliga fontäner.

---

Uppdaterad: 2024-08-01

Källor: Wikipedia, främst en sida på engelska med listan över Italiens alla världsarv, men också många andra av deras sidor. Men också UNESCOs egen lista. Jag har tagit mig friheten att förenkla namnen på flertalet av världsarven då många av de officiella namnen är onödigt tillkrånglade. Enligt mig. Därtill är mina egna minnen och åsikter en källa till denna artikel.

* Foton: Jag har märkt ut vid samtliga foton vem som är fotograf. Bilder som inte är mina egna kommer antingen från Wikimedia eller Unsplash, men är därefter också något redigerade av mig. Jag har i dessa fall länkat till originalbilden och där beskrivs också under vilken licens fotot är delat och vilka villkor som gäller för delning.

Översta bilden i inlägget är min egen och är från Vernazza i Cinque Terre.