Etikettarkiv: Egypten

5 snabba (i mitten av juli 2019)


”5 snabba”, en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet, har pausat någon månad när jag haft semester men är nu tillbaka. Denna veckan om flygbolag som ställer in resor till Kairo efter terrorhot, om reseföretaget som gjorde skånska parets bröllopsresa till en mardröm, om drevet på sociala medier mot en flygande ledarskribent, om trafikverkets utredning av nattåg till Europa och om vattenbufflar och vildhästar som sätts ut i Europa.

1. Flygbolag ställer in resor till Kairo efter terrorhot
Igår meddelade British Airways och tyska Lufthansa att de ställer in sina flygningar till Egyptens huvudstad Kairo. BA har meddelat att uppehållet är minst en vecka. Brittiska utrikesdepartementet varnar för en ”förhöjd risk för terror som riktar sig mot flyget” i Egypten. Om detta berättar bland annat Expressen.

Egypt Air har å sin sida, eventuellt något ironiskt, meddelat att de flyger till den brittiska huvudstaden, som vanligt. Men terrorhot skojar man inte bort. Det brittiska utrikesdepartementet har uppdaterat sina reserekommendationer för Egypten, och varnar för en förhöjd risk.

2. Drömresan som blev en mardröm
Martina Malm och Freddy Nilsson köpte en drömresa inför sin bröllopsresa till Seychellerna med det svenska reseföretaget SunRecidence Travel Collection. De betalade 50 000 kr för en resa till ett exklusivt boende med havsutsikt på resmålet. Trots att de jagade på kom flygbiljetterna först fyra dagar innan avresa. Men när de kom fram besannades det inte särskilt beresta parets oro. När ingen mötte dem på flygplatsen, som utlovat, kontaktade de boendet som de bokat genom den svenska resebyrån, men där fanns de inte inbokade. De fick då själva fixa med annat boende. Först ett enklare vandrarhem uppe i bergen och sedan lägga ut ytterligare 38 000 kr av egna pengar för ett boende vid havet. Om detta skriver Sydsvenskan. SunRecidence Travel Collection har nu lovat pengar tillbaka men verkar ännu inte ha betalat ut något.

Så stor varning för det företaget!

3. Drevet mot den flygande ledarskribenten
Det har i veckan pågått ett drev mot Aftonbladets ledarskribent och politiske chefredaktör Anders Lindberg. Kritiken går ut på att han flugit iväg på semester med sin familj. Smygfotograferade bilder cirkulerar. Från när de väntar på en flygplats. Upprördheten över att han flyger visar inga gränser.

Hela drevet bygger på ett medvetet missförstånd. Anders påstås ha proklamerat att folk som flyger borde skämmas. Det hänvisas till en automatiskt genererad tweet med rubrik och länk till en text av en annan ledarskribent på Aftonbladet. Hela drevet utgår ifrån denna.

Den som följer länken till den text twitterkontot hänvisar till och läser texten ser dessutom att det hon som skrivit säger är att folk som flyger ”egentligen” borde skämmas, vilket inte är riktigt samma sak som budskapet i den mer tillspetsade rubrik som Anders konto automatiskt twittrade ut.

Det går så klart att önska att Aftonbladet försåg dessa automatiska tweets med citationstecken. Liksom att rubriksättningen gjordes mindre tillspetsad. Men de som startat drevet har rimligen förstått hur det hänger ihop. Ändå rullar de igång det.

När det har påpekats att det inte är Anders som skrivit att folk som flyger borde skämmas har det i somliga trådar hänvisats till att Anders visat oro för klimatförändringarna allmänt och stöttat Greta Thunbergs kamp. Därför är han ändå en hycklare som flyger.

Men hallå! Vi är många som oroas av klimatförändringarna. Som stöttar Greta. Och ändå flyger. (Jag själv klimatkompenserar – men ändå.)

Väldigt många människor flyger. Väldigt många oroas också av den globala uppvärmningen. Till stora delar är det samma människor.

Ska nu alla vi stämplas som hycklare?

Jag tycker inte det är rimligt.

4. Trafikverket utreder förutsättningarna för upphandling av nattåg till kontinenten
En förutsättning för att fler av oss som oroar oss för klimatet ska kunna ta tåget till utlandssemestern är att det blir enklare att göra så.

Trafikverket har därför fått i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för statlig upphandling av nattågstrafik till europeiska städer.

I uppdraget ingår att lämna förslag på trafikupplägg och resmål, en bedömning av kostnaderna för staten samt en tidplan för genomförandet.

”Redovisningen av uppdraget kommer att utgöra ett underlag vid ett framtida beslut om statlig upphandling av trafik”, säger Lennart Kalander, avdelningschef nationell planering på Trafikverket.

Uppdraget ska delredovisas till Regeringskansliet senast den 15 januari 2020 och slutredovisas senast 30 april 2020.

5. Vattenbufflar och hästar återskapar natur i Europa
Sist en kul nyhet för alla som är intresserade av naturresor. Vattenbufflar och hästar av rasen konik har släppts ut på olika håll i Donaudeltat. Där kommer de enligt en artikel på natursidan återskapa ett mosaikliknande landskap som gynnar biologisk mångfald och naturturism.

18 vattenbufflar har släppts ut på den 3 500 hektar stora ön Ermakov i den ukrainska delen av Donaudeltat. På samma ö har även 23 hästar av ponnyrasen konik släppts ut. Vilda hästar ska även återintroduceras till Rodopibergen i Bulgarien, Velebitbergen i Kroatien och västra iberiska halvön.

Veckans vinjettbild är från pyramiderna vid Giza utanför Kairo 2010.

2 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, resor

När du reser bort fångar du tiden

Jag sitter på pågatåget på väg hem till Karlshamn. På tisdagarna åker jag hem tidigare för att ta minstingen till hans fotbollsträning. Det regnar utanför fönstren. Vattendroppar på rutorna. Var är vi? Redan i Mörrum? Det känns som om tiden rinner som sand mellan mina fingrar. Vardagens pendlingsresor förmår inte fånga tiden.  En avbrotten i vardagen däremot. När jag reser till nya platser. Då blir jag nyfiken. Då står tiden still. Då blir jag pigg och orkar lite till. Som det heter i sången.

Inget fungerar så bra som resor till platser du aldrig förut varit på om du verkligen vill känna att du tar till vara på tiden. Du känner att du lever. Att du är. Att du är där. Och då.

Och minnena. Minnena! Du minns mer från en enda dag i lagunen på Aitutaki i början av september 2001 än av en hel vardagsmånad här hemma. Du minns det turkosa vattnet och de vackra öarna med kokospalmer och vit sand. Du minns utflyktbåtens kapten som kallar sig Captain Cook men antagligen heter något helt annat. Du minns lunchstoppet och kaptenen med rastaflätorna på grannbåten som rengjorde ugnsplåtarna dykandes under vattnet. Du minns snorklingen med fiskar i glada färger och hur ni fotograferade varandra med den då nya undervattenskameran. Och ön som heter One Foot Island och som har en egen stämpel att sätta i passet för den som vill. Och du minns karavanen av medresenärer som vadar genom vattnet till nästa ö. Och…

Och du minns mer från ett par dagar i Sevilla sommaren 2015 än från två månader här hemma. Du minns poolen på hotellets tak och stadsmuren nedanför. Du minns palatset Alcazar och tjurfäktningsarenan. Du minns hur kuskarna vid katedralen hällde vatten på hästarna och varandra i hettan. Och restaurangerna som sprayade vattendimma över gästerna för svalka. Och du minns hur ni åkte häst och vagn genom staden när den blå timmen var slagen och hettan var mer uthärdlig för både människor och djur. Du minns en ros, kanske var den röd i månens sken?

Men jag tycker om tisdagskvällarna i vardagen också. Det är skönt att komma hem tidigt även om jag måste jobba ikapp andra kvällar i veckan. Och det är mysigt att gå med Albin till fotbollsträningen och prata om det ena och det andra. Jag frågar om han minns när vi åkte häst och vagn i Sevilla. Det gör han. Jag undrar om han minns något särskilt från åkturen. Ja, det gör han, det med. Han pratar om det vita tornet som vi åkte förbi. 

Sedan, på tal om djur och resor, pratar vi om dromedaren som vi red på i Egypten. Albin minns att dromedaren hette Doctor Alban. Den gången var Albin knappt fem år. Nu är han elva. Minnena från resorna stannar kvar. Länge.

Och visst minns väl du också dina resor bättre än alla vardagarna?

Ovan: Torre del Oro, på en något skakig bild fotograferad från hästdragen vagn i Sevilla.

6 kommentarer

Under barn, livet, resor

En tant är en tant är en tant – berättelsen om ett misslyckat Instagramförsök


Du vet känslan i en del resebilder på Instagram? Det är som om de säger: ”Jag är här nu. Och det är alldeles, alldeles fantastiskt!” Landskapsbilder med människor i. Gärna den personen som har kontot ifråga. Det handlar inte nödvändigtvis om modebilder och tjusighet utan mer om människans glädje i mötet med naturen. Jag är svag för sådana bilder. Även om jag inte är mycket för selfies annars.

.
En gång har jag av en slump lyckats fotografera en sådan bild av mina barn vid Egyptens pyramider. Den blev jag så nöjd med att jag har publicerat den här på bloggen många gånger.

En annan gång, betydligt mer nyligen, gjorde jag ett försök att upprepa bedriften men med mig själv i bild. Det var en kväll när vi var på stranden i Kendwa på Zanzibar i Tanzania som  jag fick för mig att be min sambo fotografera några bilder av mig med min iPhone. Tanken var att åstadkomma just den där känslan som jag sett i många bilder på Instagram. Jag såg det stora turkosa havet med en ensam båt på. Jag tänkte att min turkosa scarf möjligen skulle kunna addera till bilden. Jag bad Anders att undvika att båten hamnade som en hatt på mitt huvud men glömde berätta att han inte skulle hålla tummen över mobilens kamera! 😂

Nåväl. Några bilder hann han trycka av innan tummen hamnade över kameran. En av dem ser du överst i det här inlägget. Men det blev aldrig någon publicering av någon av bilderna på Instagram. För när jag såg bilderna kände jag bara att en tant är en tant är en tant. Om du förstår vad jag menar.

Så här i efterhand tänker jag att om jag haft en strandklänning på mig hade känslan kanske blivit den rätta?

.

Och en solhatt kanske? När jag letade bilder till det här inlägget kollade jag nämligen efter bilder fotograferade vid The Rock på Zanzibar och konstaterade att det är fler än jag som misslyckats med att hitta den rätta känslan i den här typen av bilder. Men bilden nedan föll jag för. Kanske är det solhatten som gör bilden?

.

Eller beror det på att kvinnorna på bilderna som jag bäddat in från Instagram är yngre än jag? Kanske hjälper det vare sig med klänning eller hatt när en tant är en tant är en tant?

7 kommentarer

Under instagram, resor