Etikettarkiv: Sepilok

Okänd blomma från Borneo


Nu var jag nära att glömma fredagsblomman! Men här är den. Den växte utanför björncentret i Sepilok. Men jag vet inte alls vad det är för sort.

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

6 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Djuren vi mötte på Bornean Sun Bear Conservation Centre

Jag skrev igår om det björncenter som ligger vid Sepilok på norra Borneo, som tar hand om och rehabiliterar unga malajbjörnar som hamnat i fångenskap. Såklart såg vi ett antal av dessa björnar på centret, men vi såg några andra djur också. Och dem tänkte jag berätta om nu.

Direkt när vi kommer in mot björncentret, före själva entrén, kommer vi på en orangutang som ligger på gångbron med ryggen mot oss. Ganska direkt vänder hon sig om men ligger sedan bara där, alldeles stilla och ser på oss med trött blick. Vår guide tror att orangutangen är sjuk och har sökt upp platsen för att få hjälp. Parkernas gemensamma veterinärmottagning ska ligga i närheten. Efter en stund kommer en parkvakt och visar orangutangen vägen, bort från oss turister. Långsamt, långsamt rör de sig framåt och lika långsamt följer vi efter på behörigt avstånd. Tills de svänger vänster och vi fortsätter mot entrébyggnaden där vi ser en film och äter var sin glass.

Vad som hände med orangutangen vet jag inte men jag hoppas att hon fick hjälp av veterinärerna.

Väl inne bland björnarna ser vi två ormar i ett träd. De är båda gröna och ganska små, men ser giftiga ut.

Sedan ser vi också en svinmakak som går omkring på räckena där inne. På magen hänger en unge.

En orangutang ligger plötsligt vägen.

Förmodligen är den både trött och sjuk.

Orangutangen lunkar iväg.

En annan grön orm.

Den första ormen i annan vinkel.

Svinmakak med unge.

8 kommentarer

Under djur, resor

Möt Borneos björnar – världens minsta

Precis intill rehabiliteringscentret för orangutanger i Sepilok på norra Borneo ligger Bornean Sun Bear Conservation Centre. Centret har ett liknande syfte som rehabiliteringscentret för orangutanger som det ligger granne med, men känns något lite mer som en djurpark.

När vi är här träffar vi på fler spännande djur än björnarna, vilda djur som rör sig fritt bland björnarna, något som jag tänkt återkomma till. Men först lite om solbjörnarna, eller som de oftare kallas på svenska malajbjörnarna. Dessa malaysiska solbjörnar är de minsta björnarna i världen och de finns bara i Sydostasien.

Hot
De hotas fortfarande av utrotning på grund av avskogning, olaglig jakt och fångst av ungar som säljs som husdjur. Resultaten av dessa hot är att många unga solbjörnar lever under onaturliga fångstförhållanden, inomhus, bland annat i provincen Sabah på Borneo.

Det finns för närvarande 43 räddade malajbjörnar som bor på BSBCC, som är det enda centrat i världen för att rädda malajbjörnar. Anläggningen består av stora skogsområden för att ge en naturlig miljö anpassad till björnarnas behov och för underlätta deras rehabilitering tillbaka till naturen.

Centret
2014 öppnade centrat för allmänheten. Besökarna som sedan dess ökat i antal, från 50 000 personer det första året till idag runt 80 000 per år, kan här lära sig mer om malajbjörnarna och observera dem i en livsmiljö som liknar deras naturliga. Centret grundades 2008, började byggas 2010 och hittills har 7 malajbjörnar återförts till vilt tillstånd tillbaka till den oinhägnade regnskogen.

Besökarna rör sig på spänger som byggts i regnskogen, men här finns också staket mellan besökarna och björnarna. Då björnarna kan klättra i träd vet jag inte hur ”absolut” inhägnade de är, men staketet bidrar onekligen till känslan av djurpark här. Inte för att jag är någon motståndare till djurparker där djuren har det bra. Men ändå.

Björnarna
Solbjörnarna blir mellan en meter och 1,40 meter långa och mankhöjden är 70 centimter. De är normalt nattaktiva och sover på dagen, uppe i träden. Däremot går de inte i ide, som andra björnar, eftersom de endast lever i tropikerna där det finns både värme och mat året runt. Malajbjörnarna är allätare men äter helst insekter och honung.

5 kommentarer

Under djur, natur, resor

Se orangutang på Borneo – Sepilok rehabiliteringscenter

Under vår resa till Borneo hade vi turen att få se vilda orangutanger vid två olika tillfällen. Först såg vi en utanför grottan Gomantong och sedan såg vi en annan från båt vid Kinabatangan. Men störst chans att se orangutang har du om du besöker något av de rehabiliteringscenter som finns på ön.

Vi besöker det center som finns vid Sepilok utanför Sandakan på norra Borneo.

Centret tar hand om unga orangutangungar som blivit föräldralösa på grund av den pågående avskogningen av Borneo och de tar även hand om ungar som olagligt har fångats och hållits som husdjur. På Sepilok får de nyanlända en fullständig hälsokontroll innan den långa processen för att rehabilitera dem tillbaka till naturen börjar. Rehabiliteringen tar upp till sju år, vilket är lika lång tid som vilda orangutangungar normalt stannar hos sin mamma. Spädbarnsorangutanger vårdas dygnet runt, precis som ett mänskligt barn och när de blir äldre går de med sina kamrater i ”förskolan”. På natten hålls de inomhus, i burar, av sökerhetsskäl.

Vi går på breda spänger av trä genom regnskogen. Det här är ett naturreservat som heter Kabili Sepilok skogsreservat och är 43 kvadratkilometer stort. Plötsligt blir det tvärstopp. Massor av turister. Köbildning. Efter en stund förstår vi varför. Det sitter en orangutang i vägen. När den klättrar upp och befinner sig precis bredvid spången får vi lov att gå förbi. Personalen vill inte att vi stannar och fotograferar den men jag hinner fånga några bilder i flykten. Så här nära en (relativt) vild orangutang är det inte många besökare som får chansen att komma.

Träningsanläggningen
Vi hoppar över informationsfilmen eftersom vi sett en motsvarande film kvällen innan. Istället går vi raka vägen till den relativt nya del av träningsanläggningen som kan ses av besökare. Vi går in i en luftkonditionerad byggnad och ser aporna genom stora glasfönster.

Här vistas apor som har kommit en bit i sin rehabilitering. Här finns ställningar att klättra på och de matas också här. Äldre ungar tar hand om yngre som en slags ställföreträdande mammor.

Matningen av fria apor
När klockan närmar sig 10 är det dags att förflytta sig till den plats där aporna i det fria utfordras två gånger per dag. Det är dock bara ett fåtal orangutanger (och en svinmakak) som kommer hit för att äta idag. Och så är det oftast, berättar vår guide. De flesta orangutanger hittar tillräckligt med frukt i naturreservatet på egen hand. Efter som orangutanger och övriga apor i reservatet är fria att komma och gå som de vill kan du aldrig garanteras att se några apor vid utfodringen.

Särskilt om det regnar finns det en viss risk att samtliga håller sig undan. Men du har ändå väldigt goda chanser att få se orangutang om du besöker det här rehabiliteringscentret.

Här sitter du inomhus och tittar på orangutanger som tränar på att klättra och som äter.

Äldre apor tar hand om yngre.

Människor som tittar på apor. Alla är primater.

Till matningen i det fria kommer orangutangerna klättrandes på rep.

Även en svinmakak tar för sig av det som bjuds.

Ett par orangutanger samsas om maten.

Hyggligt lång arm.

Alla orangutangerna har ett individuellt utseende.

Den här kom vi riktigt nära vid början av vårt besök.

17 kommentarer

Under djur, natur, resor