Säkerhetsläget på norra Borneo – vi åkte till öar som brittiska UD avråder ifrån – så tänkte vi

Jag har i några blogginlägg gjort antydningar kring säkerhetsläget på öarna utanför norra Borneos kust. Om beväpnade poliser och militärer som eskorterat oss på båtresorna till och från öarna. Men vad handlar det egentligen om? (Spoiler: risk för kidnappningar.) Och varför gör brittiska och svenska UD olika bedömningar om säkerhetsläget? Och hur ska vi som turister resonera?

På svenska utrikesdepartementets hemsida kan du för närvarande läsa att de med anledning av säkerhetsläget sedan den 15 februari 2015 och tills vidare avråder från icke nödvändiga resor till kuststräckan mellan orten Tawau och orten Tambisan (beläget cirka 150 km nordost från orten Lahad Datu) på östra Sabah i Malayisia. Avrådan gäller 10 km in i landet från kustlinjen. Avrådan gäller även samtliga öar utanför den angivna kuststräckan.

Det gäller alltså öarna och kusten från den plats som den röda markeringen pekar på och längs med den östra kusten av ön ner till gränsen mot Indonesien.

Brittiska UD har en mer långtgående avrådan gällande. The Foreign and Commonwealth Office (FCO) avråder ifrån alla utom väsentliga resor till alla öar utanför kusten i östra Sabah från Kudat till Tawau, inklusive (men inte begränsat till) Lankayan, Mabul, Pom Pom, Kapalai, Litigan, Sipadan och Mataking.

Det handlar alltså om ett större område än vad svenska UD avråder ifrån. På kartan ifrån den röda pilen först österut och sedan söderut samma sträcka som svenska UD avråder ifrån.

Kidnappningar
I maj 2017 rapporterade de filippinska myndigheterna, enligt brittiska UD, att de hade mottagit trovärdig information om att terroristgruppen Abu Sayyaf kan vara på väg att genomföra kidnappningar i Suluhavet, inklusive runt öarna i Suluskärgården (Filippinerna) och i havet och på öarna utanför östkusten i Sabah (Malaysia).

Brittiska UD bedömer därför att det finns en risk för utlänningar att kidnappas på Sabahs östra kust och i synnerhet kring öarna nära Suluhavet i södra Filippinerna.

Brittiska UD avråder inte från resor till staden Sandakan men manar till försiktighet och nämner att två malaysiska medborgare bortfördes i Sandakan i maj 2015 , varav en senare också mördades.

Okej, så svenska UD gör en tolkning av läget och britterna gör en annan. Om än delvis överlappande. Så vad ska jag som resenär tro?

Min tolkning av läget
Till att börja med är det få risker som är värre än de i trafiken när du reser i tredje världen. Men i många länder är så klart riskerna att råka ut för stölder, rån, terrorism, krig och naturkatastrofer betydligt större än i Sverige. Men den här typen av risker är ändå oftast väldigt, väldigt små relativt andra risker. Som till exempel trafikolyckor och tropiska sjukdomar. Och då är ändå de riskerna också ganska små.

Efter vad jag har förstått var det så länge sedan som under 2015 och 2016 som det skedde ett antal kidnappningar i och runt Sandakan. Däremot har det även under 2019 inträffat fall av kidnappningar i de områden av Fillippinerna som ligger precis norr om Borneo.

Som resenär känner jag att grunden ändå är att lita på UD:s bedömningar. Även om jag själv kanske skulle ha bedömt riskerna som lägre än vad de gör. Om inte svenska UD hade avrått hade vi antagligen rest till någon av öarna på den östra kusten, istället för till Lankayan, men nu fick det bli den ön.

Jag har också hört att Sverige tidigare hade samma område för sin avrådan som brittiska UD fortfarande har, men jag har inte lyckats få detta bekräftat genom googlingar. Min bedömning blev ändå att risken att råka ut för kidnappning är på avtagande i det område vi reste till och dessutom redan från början extremt liten.

Att hålla sig ifrån platser som svenska UD avråder ifrån känns dock viktigare, då det kan påverka dina svenska reseförsäkringars giltighet i olika situationer.

Därför blev det så att vi reste till ön Lankayan som brittiska UD uttalat avråder ifrån och även till sköldpaddsön Selingaan som man kan tolka in att den omfattas av deras avrådan.

Hur upplevde jag säkerheten på plats?
Turtle Island kallas en ö som ligger ungefär en timmes båtresa utanför Sandakan. Egentligen heter ön Selingaan och här pågår ett naturvårdsarbete för att hjälpa ett par arter stora havssköldpaddor att överleva. Vi var där och upplevde sköldpaddornas livscykel. Såg en hona lägga ägg och små, nykläckta sköldpaddor kravla mot havet.

Vi åkte dit med en motorbåt som bevakades av ett par medföljande poliser, för vår säkerhets skull.

Pulau Lankayan är en ö som ligger två timmars båtresa norr om Sandakan. Där såg vi också sköldpaddor, snorklade och provade på att dyka med tuber. Såg färgglada fiskar och koraller. På resan dit och tillbaka till fastlandet garanterades vår säkerhet istället av två militärer som följde med i båten. De var sedan stationerade i en liten hydda på stranden på den del av den lilla ön som vetter mot Fillippinerna.

Det är på båda öarna dessutom förbjudet att vistas på stränderna efter mörkrets inbrott – utom när du är i sällskap av naturvårdare i samband med sköldpaddsskådning.

För mig är det självklart att reflektera över säkerheten när jag får syn på beväpnad säkerhetspersonal. Skjutvapen är ju i sig också en risk, dessutom. Men det sting av oro jag först kände i de här fallen försvann snabbt i de ljumma vindarna över det turkosa vattnet. Jag kände mig aldrig orolig för att vi skulle drabbas av någon kidnappning, vare sig när vi var på på väg till eller från öarna, eller när vi var där.

Däremot blev jag orolig för våra ungdomar när vi en kväll hade lämnat dem själva på McDonalds inne i staden Sandakan och de inte svarade på SMS. Men en sådan oro hade jag nog kunnat känna i vilken stad som helst i världen. Vi vuxna satt på en annan restaurang. Jag gick tillbaka för att se vad de höll på med, men de var inte kvar. Men då fick jag fatt i 15-åringen på telefon. De hade ätit klart och gått tillbaka till sina hotellrum, som låg i andra änden av samma byggnad. Så allt var lugnt den gången också.

Till den som funderar på att resa till området har jag bara ett råd. Om säkerhetsläget ändrats snabbt och du misstänker att svenska UD bara inte hunnit uppdatera sin hemsida är så klart läget ett annat. Men annars: Ta reda på vad svenska UD rekommenderar för tillfället och håll dig ifrån de områden som de avråder ifrån. Men lägg inte samman summan av alla länders avrådan, det blir dels ett närmast hopplöst jobb att hålla reda på allt och dessutom onödigt ängsligt.

Åk sedan och oro dig inte!