Jag har testas för Corona-viruset idag

Sent i lördags kväll kom vi hem från en resa till Dolomiterna i norra Italien. Sedan vi kom hem har nyheten om Corona-utbrottet i norra Italien briserat. Jag har redan utvecklat några tankar kring det.

I söndags fick jag besked av sjukvårdsupplysningen på 1177 att vi inte behövde provtas eller göra något särskilt med anledning av att vi just kommit hem från norra Italien och hade en lättare förkylning. Bara om vi senare fick feber skulle vi åter kontakta vården.

Nya besked
På tisdagseftermiddagen har sjukvården ändrat sig, när min sambo dubbelkollar, och de vill nu testa oss. Så det ska vi då göra på onsdagsförmiddagen.

Vi kör till sjukhuset i Karlskrona. Infektionskliniken har vi besökt flera gånger förut. Då alltid för att vaccinera oss inför olika resor. Den här gången är ärendet ett annat. Min sambo har fått besked att inte gå in när vi kommit fram, utan ringa ifrån bilen.

Parkera
Vi är uppe och snurrar runt infektionskliniken. Längre upp på samma väg pågår ett stort bygge och alla p-platser är upptagna. Vi kör ner till den stora parkeringen och hittar en plats. Betalar p-avgiften. Lägger p-lappen i framrutan. Och ringer sedan infektionskliniken. Klockan är kvart i elva på fömiddagen. Vi är framme en kvart före utsatt tid. Det är min sambo som ringer.

”Sitter ni i bilen?” ”Ja.”

Vi får veta att vi inte ska stå parkerade där vi står. Istället ska vi åka tillbaka. Kvinnan som min sambo talar med kommer ut och dirigerar oss upp längs en mindre väg, förbi ett gult tält som tydligen står placerat över infektionsklinikens ordinarie parkeringsplatser. Vi blir visade till en plats där vi kan ställa bilen. När vi klivit ut pekar kvinnan bort mot en dörr och säger att vi ska gå in där det står ”akutrum 2”. Dörren är låst. Vi väntar en stund men inget händer. Min sambo ringer upp igen och så hörs det ett klick när dörren låses upp och vi kan kliva in.

Inredningen
Mot samma vägg som vi kliver in igenom står två stolar klädda i
material som skulle kunna vara galon, eller något liknande. Färgen på klädseln är en nyans som ligger någonstan mellan rödbrunt och vinrött. Mot denna enfärgade bakgrund ljusa prickar. Ingen människa finns i rummet. Vi sätter oss på stolarna. Under oss finns ett beigt plastgolv, med ett lite spräckligt mönster. Väggarna har också en beige nyans. Utom högst upp mot taket där de är vita, precis som taket. Framför oss står en pall i rostfritt.

På väggen till vänster om oss finns ett litet väggskåp med vita dörrar och sedan ett lika vitt handfat med en spegel över. En papperskorg med rött fyrkantigt lock och en stor vit påse i en stålställning på hjul.

I väggen mitt emot oss finns två dörrar. Den högra dörren är märkt ”toalett”. Den vänstra dörren har en glasruta på övre halvan. På andra sidan dörren syns vägghyllor med glasflaskor och förpackningar bakom dörren. Förpackningarna är gröna och vita. En är brun. På en väggfast bänk står en gul hink. Bortanför hyllorna och bänken finns ett vitt skåp med en gul varningstriangel på.

Mellan dörrarna lyser en upptaget-lampa rött. Där finns också en beige telefon och en vit strömbrytare. En klocka som känns som 80-tal tickar över den vänstra dörren. Den klockan är nu fem i elva.

På den högra väggen finns uttag för syrgas och luft.

Rutinåtgärd
Jag för ner några stödord om rummets inredning i mobilen. Inför det här blogginlägget. Vi småpratar lite. Jag kan inte låta bli att fnittra till. Jag är nämligen helt övertygad om att vi inte har Corona och ser det som en ren rutinåtgärd för att efterleva reglerna, då vi formellt varit i provinsen Belluno i regionen Veneto och just den provinsens skidorter inte är undantagna från Folkhälsomyndighetens rekommendationer om provtagning av hemvändande turister med luftvägssymptom från norra Italien. Min sambo är inte alls lika säker på att vi inte är smittade.

Skyddskläder
En man i typiska vårdkläder dyker upp bakom glasrutan i den vänstra dörren. Han har en turkos bussarong på överkroppen och vita byxor. Vi ser hur han tar på sig ett genomskinligt plastskydd över kläderna. Sedan dubbla plasthandskar och sist en vit ansiktsmask som han fäster med röda gummiband.

Han kliver in i rummet och börjar med att presentera sig och förklara sin klädsel. Det är en säkerhetsåtgärd. Han frågar om våra symptom och vi berättar om våra lättare förkylningar. Han berättar sedan om varför vi ska provtas. 85% av drabbade patienter får bara lättare symptom och endast 15% blir svårare sjuka. Dock är det så att 98% av de som drabbas får feber. Men teoretiskt skulle vi kunna tillhöra de 2% som smittats utan att få feber. Provtagning görs alltså för säkerhets skull. Han frågar också om barnen som är symptomfria. Han bekräftar att de ska gå i skolan och även i övrigt kan leva på som vanligt.

Förhållningsregler
Däremot ska vi själva vistas så mycket som möjligt i hemmet i väntan på provsvar och till exempel inte gå och handla i affärer. Vi bör vistas på armlängds avstånd till andra människor.

Läkaren lyssnar sedan på våra lungor och hjärtslag innan han berättar att en sköterska ska komma och ta prov i våra näsor och undrar så om vi har några ytterligare frågor. När vi inte har det hänger han upp stetoskopet på en krok ovanför papperskorgen. Tar av sina skyddskläder och slänger dem. Tvättar händerna under kranen i handfatet och desinficerar dem sist med handsprit innan han lämnar rummet. Klockan är nu tio över elva.

Strax dyker sjuksköterskan upp bakom dörren med fönstret. Hon har samma typ av kläder som läkaren och tar på sig samma typ av skydd.

”Vilken pinne?”, säger någon. Det är sjuksköterskan som pratar med annan kvinna. Ett ögonblick senare kommer sköterskan in i rummet.

Provtagningen
Hon provtar oss en i taget. Min sambo vill börja. Han får säga sitt personnummer och hon placerar en klisterlapp med det numret på, på en liten provbehållare i plast. Hon tar sedan fram en lång smal pinne. Kanske av plast. Den ser ut som en tops ungefär. Men mycket längre och mycket smalare. Den ska stickas upp långt upp i näsan. Efteråt bryter hon av pinnen i provbehållaren så att toppen hamnar i den och skruvar på locket.

Samma procedur upprepas med mig. Själva provtagningen gör inte ont, men känns obehaglig ändå. Det går dock mycket snabbt. När vi går får vi veta att rummet nu ska saneras inför nästa patient.

Provsvar
Så kliver vi ut genom ytterdörren, jag tittar på min mobil som visar att klockan är 11:24. Under tiden som vi har varit inne på provtagningen har det börjat snöa i stora blöta flingor som smälter när de når marken.

I morgon eftermiddag ska vi få provsvar. Jag utgår ifrån att de visar att vi inte har Cornoa.

Upddatering 27 februari: Idag på eftermiddagen skulle vi ha fått våra provsvar. Men det fick vi inte. Nytt besked är att vi får provsvar imorgon.

Uppdatering 28 februari: Vi har idag fått besked att vi inte har Corona-viruset. Väntat men ändå skönt!