”Annorlunda” är ett alldeles för mesigt ord för att beskriva reseåret 2020. ”Märkligt” är också en underdrift. Även ”omvälvande” känns i underkant. Jag hittar helt enkelt inga bra ord att beskriva det makalösa som hände resebranschen och oss resenärer, och som alla som läser detta redan vet om och känner till. En pandemi. Här sammanfattar jag ändå reseåret 2020. Både i stort men också våra egna resor. Både de som blev av och de som inte blev det.
Jag brottas med en känsla av, inte skam, det är inte rätt ord, men kanske mer en slags förlägenhet över att vara så bortskämd att jag överhuvudtaget stör mig en smula på att reseåret blev som det blev. För det blev ju inte ens inställt. Bara förändrat. Det blev ju bara färre och kortare resor än planerat. Inget att gnälla över. Egentligen.
Och mycket annat med 2020 har varit betydligt värre än några inställda utlandsresor. Död och elände.
Men å andra sidan. Det går också att vända på saken. Död och elände finns ju närvarande i världen alla år. Och förutom sjukvården har få branscher drabbats så hårt av den pågående pandemin som just reseindustrin.
Avrådan
Svenska UD gick till exempel den 14 mars 2020 ut med en avrådan från icke nödvändiga resor till alla världens länder. Till alla världens länder! Denna avrådan har senare under året ändrats lite fram och tillbaka men fortsatt gäller en avrådan från att resa till större delen av världen. Många länder släpper dessutom inte in oss svenskar, i vart fall inte utan karantän och annat krångel.
Hotell, restauranger, flygbolag, flygplatser, tågoperatörer, bussbolag, researrangörer, resebyråer och resemagasin existerar därför att så många människor tycker om att resa. När vi då plötsligt inte har kunnat eller velat resa som vi brukar har många företag och deras anställda fått det svårt.
Drabbats hårdare
Och på konsumentsidan är det samma sak. Vi som brukar resa mycket har drabbats hårdare än andra konsumenter. Många resenärer ligger fortfarande ute med pengar för resor som inte blev av i början av året. SAS är ett av de företag som varit allra sämst på att hantera situationen. Och nästan alla som gillar att resa har tvingats tänka om och ändra någon eller några resplaner under året. För egen del blev en resa till Mallorca tillsammans med delar av släkten i juni och en resa med närmaste familjen till Japan på höstlovet inställda.
Och inte skulle jag själv haft semester hemma i Karlshamn med regnet smattrande mot rutan, nu mellan jul och nyår, om det inte vore för pandemin.Så litegrann har vi kanske ändå rätt att tycka synd om oss själva?
Bra saker
Men med den biten avklarad så finns det ju mycket som har varit bra med reseåret 2020 också. Jag tycker till exempel att det är roligt att många människor har hittat ut i naturen (förutom att den blivit överbelastad på sina håll) och också att många har upptäckt hur många spännande resmål som finns i vårt eget land. Kortare resor är ju inte bara bra för att parera en pandemi, de är ju betydligt bättre för miljön också.
Det var aldrig meningen. Och det var verkligen inte heller första gången. Men 2020 blev året då jag helt oväntat kom att stanna på marken. Det ska bli spännande att se om det kraftigt minskade flygandet på något avgörande vis har påverkat svenskarnas utsläpp av växthusgaser under 2020. Tyvärr vet vi redan att på global nivå har det minskade flygandet knappt har gjort någon skillnad alls. Men för Sveriges del står ju flyget för en något större andel av utsläppen, så en kan ju tycka att det borde synas på siffrorna. Vi får se, som sagt!
Början av året var ju däremot ganska oförändrat resemässigt. Vi var nog många som inte då förstod vilka konsekvenser den där sjukdomen skulle få, som det kring årsskiftet rapporterades om från Wuhan i Kina. Jul- och nyårsresor avslutades planenligt och sportlovsresorna påverkades inte så mycket.
Italien på sportlovet
Själva tog vi tåget till Italien på sportlovet. Vi stannade till i Hamburg både på resan ner och resan hem. Gick en trevlig promenad till HafenCity och besökte Museum für Kunst und Gewerbe. På resan ner stannade vi också till i Bolzano. Där finns nämligen ett museum över en av värdens äldsta mordgåtor – ismannen Ötzi.
Sedan åkte vi skidor i vackra Dolomiterna som om inget ont skulle kunna hända. Vi bodde på ett litet hotell i Malga Ciapela, en by som inte är mer än en handfull hotell och en liftstation som ligger vid foten av berget Marmolada, som är Dolomiternas högsta berg. Släpliftarna i dalen var stängda på grund av snöbrist så vi tog direkt kabinbanan till toppen istället. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, nämligen. Föga anade vi då att vi inte skulle komma längre ifrån Sverige det här året.
På vägen hem från Alperna, vi hade hunnit till Köpenhamn, nåddes vi av nyheten om att flera personer i norra Italien konstaterats vara smittade av det nya coronaviruset. Några dagar senare, med lättare förkylningssymptom, var jag och min sambo bland de första i Blekinge att testas för sjukdomen. Det var en stor apparat att bli testad då. Det visade sig att vi inte fått med oss sjukdomen hem, men att däremot många andra sportlovsresenärer tog med sig sjukdomen, främst till Stockholm.
Våren
Slutet av februari samt hela mars och april kom nyhetsmässigt helt att domineras av den uppseglande pandemin. Bergamo, Madrid, New York och Stockholm. Redan den 8 mars skrev jag ett blogginlägg med rådet att inte boka några resor just då. Sedan. En nedstängd värld. Redan i början av april ställde jag mig frågan när vi skulle kunna resa utomlands igen, i ett blogginlägg som jag sedan uppdaterade regelbundet ändra fram till strax innan midsommar.
Samtidigt började vi och många andra runt om i Sverige göra ännu fler utflykter i naturen nära där vi bor. Vi hittade både till gamla favoriter som Stärnö, Boön, Kroksjöarna och Hällevik. Men också till för oss nya platser som Blekingeleden vid Persgärde och Stilleryds naturreservat.
Det började också se allt mer hoppfullt ut med de svenska och europeiska siffrorna. Mot slutet av april skrev jag: ”Men kanske kommer vi att kunna resa i Sverige redan i sommar. Kanske inom Europa till och med. Vi får se. Men förmodligen inte helt utan begränsningar.”
Sommaren
Maj och början av juni fortsatte med fler utflykter i naturen, spekulationer kring hur sommaren skulle bli men också tillbakablickar på våra bästa resor innan världen stängde.
Sedan kom då sommaren. Med någon veckas marginal ställdes vår bokade resa till Mallorca in. Och det tyckte vi kändes lika bra just då. Därefter började kampen för att få tillbaka pengarna från flygbolaget Vueling.
Men samtidigt började också en alternativ och nästan helt improviserad semesterresa. Den fick bli med bil i Sverige. Resmål och boenden bokade vi efterhand. Vi bodde i Varbergs fästning, i Håverud inträffade resans största antiklimax, i Dalarna vandrade vi på Hemfjället och såg Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets nationalpark, vi såg och bodde i Hudiksvall och Järvsö i Hälsingland, Gävle i Gästrikland och Norrköping i Östergötland. Och ännu fler stopp gjorde vi på vägen mellan resmålen.
I juli, när många svenskar hade semester och vädret mestadels var dåligt, jobbade vi. Det var bestämt i förväg. Så där hade vi lite tur.
Mot slutet av sommaren hade vi hoppats på en bilresa i Europa, men det föll på ett tillfälligt ryggskott från helvetet och istället besökte vi Öland och Bornholm. Jag har länge velat besöka denna danska ö i Östersjön och nu blev det äntligen av. Vinjettbilden överst i inlägget är därifrån. Bilden nedan är ifrån Hemfjället.
Hösten och julen
I slutet av sommaren och början av hösten såg allt ljusare ut med pandemin. Jag hade inte längre jättemycket hopp om att Japan skulle bli av på höstlovet, men vi vågade oss på en kräftskiva med släkten hemma i Östergötland och vi hoppades på att strax innan höstlovet kunna boka en resa till södra Europa, kanske Italien, till den ledigheten. När det väl var helt klart att Japan inte skulle bli av.
Men så blev det aldrig. Coronan började ta fart igen nere i Europa lagom till dess och vi nöjde oss med en resa till södra Skåne. Och fick som överraskning se fält fulla med lila blommor i Abbekås.
Och så valde vi att stämma SAS inför Kronofogden för att få våra pengar tillbaka för vår inställda höstlovsresa till Japan.
Och strax därefter var allting tillbaka på ruta noll igen. Noll som i noll resor. Pandemin tog nämligen fart också i Sverige igen. Och den här gången drabbades även Blekinge och inte minst Skåne av ett häftigare utbrott.
Förutom resor till fjällen så reste också svenskarna i stort betydligt mindre den här julen jämfört med andra år.
Och där är vi alltså kvar i detta nu, när vaccinationerna precis har kommit igång. Och därmed så, inför 2021, både hoppas och tror jag att vi ska kunna resa lite mer normalt igen. I alla fall från slutet av sommaren och framåt. Förhoppningsvis blir den där resan till Mallorca äntligen av, till exempel.
Den som lever får se!
(Fotograf till bilden från Japan, som jag hittade på sajten Unsplash: Sorasak. Övriga bilder är mina egna.)
Läs mer! Andra resebloggare som också skrivit om reseåret 2020:
Johnnybajdzjan,
Ingelas resor,
4000 mil,
Leva som Eva,
Ladies Abroad,
Discovering the Planet,
Gyllin Tours,
Ready for Takeoff,
Rucksack,
Lite mera rosa,
Lifsresor,
Marias Memoarer (om ett fiktivt reseår),
Från stad till strand,
Dianas drömmar,
Anngelic
Halloj världen! 
En intressant sammanfattning av ett år då det för många blev inställda resor och semester på hemmaplan istället. Min enda resa utomlands detta år blev en dag i Köpenhamn i augusti. Det kändes nästan exotiskt (okej, jag överdriver lite). Vi får se hur resebranschen kan återhämta sig från detta och om det blir några större och bestående förändringar i resemönster.
Ja, det ska bli intressant att se!
Man kan nog inte påstå att död och elände finns i världen ändå. Jodå. Men det är skillnad med pandemin. Det handlar ju om kaos och katastrof och ett ofattbart lidande på många många sätt runtom i världen. Vi kan nog inte ens ana hur drabbade många länder är. Men vi ska väl inte gå in på vem det är mest synd om, det leder ingenstans. Att resa är berikande helt klart och vi får hoppas att det snart är möjligt igen.
Ja. Pandemin har ökat antalet dödsfall i världen 2020 jämfört med ett normalår. Det handlar kanske om kanske runt 3% fler dödsfall jämfört med ett normalår. Ökningen kan dock vara mindre eftersom åtgärderna mot pandemin även tar ner övriga dödsfall något. Det hade dock blivit betydligt värre utan dessa åtgärder. Betydligt. Som det var i Wuhan, Bergamo, Madrid och New York hade det blivit överallt. Fast värre. Även där vidtogs ju åtgärder. Men sent. När ambulanser och sjukhus inte längre hinner med att hjälpa alla svårt sjuka stiger dödstalen fort. Så åtgärderna har varit nödvändiga. En annan aspekt är det oförutsägbara i ett sådant här förlopp. Det skapar just en känsla av kaos. Just nu är jag mest orolig för utvecklingen i London till exempel. Har sjukdomen verkligen blivit mer smittsam där? Om det är så kan det bli mycket otäckt. Jag håller tummarna för att folk bara varit slarviga där och att det är orsaken till den ökande smittan. Så, ja visst handlar det om något utöver det normala. Jag ville inte ge sken av något annat.