Med taxi från Cienfuegos till Viñales på Kuba

Den 28 december 2018, för två år sedan, ägnade vi dagen åt att ta oss från Cienfuegos till Viñales på Kuba. Vi åkte taxi, via flygplatsen i Havanna, där vi hämtade upp en försenad – och trasig – resväska.

Vi hade anlänt till Cienfuegos den 25 december. Huset som jag hade bokat på som ett eget ”helt hus” på Airbnb visade sig istället vara att vi var inneboende i två rum i någons hem. Nåja. Vi gillade ändå Cienfuegos mycket. Kubas mest franska stad, den enda i landet som har en triumfbåge och den stad i hela Karibien som har flest nyklassicistiska byggnader. Jag tror att det är Kubas vackraste stad. En elegant skönhet som döljer ett mörkt förflutet bakom den vackra fasaden. Vi hade även hunnit med en utflykt till turiststaden Trinidad och till en strand i närheten.

Vi hade frågat våra värdar vad det skulle kosta att åka taxi de 42 milen till Viñales via flygplatsen i Havanna. 200 cuc blev svaret (1 cuc, en konvertibel peso är lika med en amerikansk dollar). Vi slog till på det.

Taxin, en röd Peugot, dök upp punktligt, nästan på minuten på det klockslag på förmiddagen, som vi bokat. Den här chauffören hade en speciell egenhet, han grymtade till ibland som om han försökte härma ljudet från en gris.

Längs med motorvägen mot Havanna syntes bland annat bananodlingar. Plötsligt dök det upp en häst och vagn på motorvägen som körde mot färdriktningen.  Det är sådant som händer på Kuba. Strax efteråt noterade jag i en anteckning i min mobil att ett par personer bytte däck på röd amerikansk 50-talsbil i vägkanten. Vår chaufför grymtade just då till igen.

På flygplatsen rådde någon slags ordnat kaos och efter en stunds köande lyckades jag och Anton få ut den av våra resväskor som inte kommit med flyget från Istanbul. Vi fick själva peka ut den inne i någon slags personalutrymme. Men resväskan var trasig. En stor spricka i hårdplasten. Efteråt försökte jag få ut ersättning från Turkish Airways för att de haft sönder vår helt nya (men ändå hyggligt billiga) väska. Men de gjorde sig helt oanträffbara och svarade aldrig på min begäran, trots att jag försökte komma i kontakt med dem flera gånger. Nåja, att få ut ersättning via hemförsäkringen hos Folksam, för att bagaget blev försenat, gick i alla fall helt utan problem.

Inte långt från flygplatsen i Havanna bad jag sedan taxichauffören se ut något ställe där vi kunde äta. Han förstod inte engelska så jag mimade att jag åt. En liten stund senare stannade han vid en restaurang som heter Los Kcharritos. Där åt vi stekt kyckling med vitt ris och kassava. Vi bjöd chauffören på mat. När vi var framme i Viñales hade taxichauffören lika lång väg tillbaka.

Det privata enklare hotell, Casa Particular, där vi skulle bo låg vid slutet av en grusväg i utkanten av byn. En tidigare pool hade de gjutit ett betongtak över som de ställt en soffa, ett bord och några gungstolar på och så hade den förvandlats till en veranda med utsikt mot det omgivande landskapet. I förggrunden ett dike och sedan ett majsfält där grisar och höns gick omkring. Och i bakgrunden de vackra berg som gjort Viñales så känt och populärt bland turister. Ett behagligt landskap att blicka ut mot.

Våra rum var helt okej och det var skönt att vara framme och att ha nya äventyr att se fram emot!