Lista – de 3 mest spännande och annorlunda klimat som jag har upplevt

1. Ökenklimat

Det är den 6 januari 2013. (Bara en sådan sak! Var tar åren vägen?) Vi är på väg i en hyrbil till Kata Tjuta nationalpark i Australiens röda inre, i den södra delen av Northern Territory. The Olgas är ett annat namn på den grupp av stora rödtonade klippformationer som vi nu ser framför oss. De här klipporna ligger 2,5 mil väster om Uluru , som i sin tur också kallas Ayers Rock.

Det är Anders som kör. På vänster sida av vägen. Klockan är halv fem på kvällen och på bilens instrumentpanel visas utomhustemperaturen. Den är 45 grader celsius. Det är knappt så att man tror att det är sant. Men det har faktiskt svalnat något. Nyss visade den 46 grader.

På vänster sida om vägen står några få träd som är märkta av någon tidigare brand på platsen. Det här skulle ha kunnat vara sinnebilden av det öde landet. Om det inte vore för oss turister. Men vi är inte så jättemånga ändå. Det är januari och lågsäsong. Mitt i sommaren och alldeles för hett för de flesta. Så här på kvällen känns ändå hettan lite mindre intensiv än när solen mitt på dagen stod som högst på himlen. Ändå är det fortfarande faktiskt så pass hett att bara lite senare händer något mycket oväntat; det lim som mina gympadojors sulor är fästade med smälter, så att sulorna lossnar.

Dessutom är luften extremt torr. Vid några tillfällen börjar mina ögon rinna på grund av att det knappt finns någon fukt i luften alls. Och vår minsting, som på den här resan är sju år, blir mycket trött av hettan, nästan som en vissnande blomma, trots att vi har mycket vatten med oss att dricka.

Men jag tycker att det är väldigt spännande med ökenklimat. Jag har varit i den amerikanska öknen i Nevada, Utah och Arizona, i Sahara, i Sinai och så här i den australiensiska öknen. Och det var senaste gången jag var i en riktig öken. Men jag skulle mycket gärna besöka fler öknar. Men kanske inte en gång till just vid den tiden på året när det är som allra hetast ändå.

Även om det är riktigt häftigt att ha upplevt.

2. Tropiskt klimat

Det är den 3 november 2019. Vi är på båtutflykt på floden Kinabatangan på norra Borneo i Malaysia, Sydostasien. Båten står stilla i vattnet och alla blickar är andäktigt fästa åt samma håll. Vid flodstranden, på gränsen mellan en vägg av tät tropisk grönska och det grumliga gulbruna vattnet står en Borneoelefant och dricker. Hon står där i flera minuter, lyfter snabeln upp och ner, viftar med öronen och är bara så fantastiskt häftig att se. Vi filmar och fotograferar för allt vad vi är värda. Så. Lika plötsligt som hon kom, vänder hon sig om, tar några steg och slukas upp av regnskogen igen. Det vi just har varit med om är något mycket speciellt som vi aldrig kommer att glömma.

De tropiska regnskogarna är några av den här planetens allra viktigaste livsmiljöer. De rymmer en så stor mängd spännande djur och växter att det nästan är helt ofattbart. De flesta är svåra att få syn på för oss besökare i djungeln. Ändå får vi se massor av spännade arter under vår resa till Borneo. Som är vår senaste resa till tropikerna.

Tyvärr är de här miljöerna svårt hotade av människan, både här på Borneo och på de flesta andra håll i världen. Och med dem hotas många av de här arternas hela existens. Borneoelefanten finns ju till exempel bara här. Och det finns inte många kvar av dem. De tropiska regnskogarna är i sin tur beroende av det tropiska klimatet. Men det omvända är lika sant. Regnskogen bidrar till att skapa det tropiska klimatet. Dessutom är regnskogarna en viktig förutsättning för klimatet på hela den här planeten. Att de borde bevaras är därför självklart.

Och tropiskt klimat är i sig mycket häftigt att få uppleva. Hett och fuktigt. Varmt året om. Mycket sol och mycket regn. Jag har haft förmånen att uppleva den sortens klimat flera gånger i olika länder i Sydostasien, i Brasilien, i Söderhavet och på Zanzibar i Tanzania. Det allra häftigaste åskväder jag någonsin varit med om inträffade för övrigt en natt i Singapore 1994. Åskknallar och blixtar överallt runt omkring oss på en och samma gång. Och regnet smattrade intensivt.

3. Subarktiskt klimat

Det är den 15 april 2019. Det är måndagen före påsk. Vi har just ätit lunch i restaurang Lapporten på hotellet Fjället i Björkliden, Lappland. Jag har passat på att besöka toaletten i källaren och när jag är på väg upp för trappan igen kan jag inte motstå frestelsen att kliva ut genom en bakdörr, som finns i trappan, för att fotografera Lapporten igen och igen, där den sticker upp bakom snödrivorna och fjället Nuolja. Det är vårvinter i lapplandsfjällen. ”Den femte årstiden.” Men om vi ska vara ärliga så har de ju ingen riktig vår här uppe. Inga tussilago. Inga blåsippor. Och inga vitsippor. Efter vårvintern kommer sommaren, så snart all snö hunnit smälta. Men nu är det fortfarande vårvinter och vi är här för utförsåkningen och de underbara vyerna.

Alltså. I stora delar av det här landet råder det ju subarktiskt klimat. Några av er som läser det här kanske bor där uppe. Och jag har själv bott fem år i Luleå. Men ändå! Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt annorlunda mot det tempererade klimat som vi har i resten av landet. Särskilt allra längst uppe i norr. Mer annorlunda än medelhavsklimatet till exempel. Även om det också är väldigt olikt vårt klimat, så klart.

Men här uppe. All snön på vintern. Mörkret, kylan och norrskenen. Och i kontrast till det: de ljusa sommarnätterna. Alla trädsorter som inte vill växa här. Och övriga växter. Och djur. Men andra sorter som finns på de här breddgraderna istället. Som inte trivs nere hos oss. Åkerbär och fjällripa, till exempel. Och alla renar! Ett annat land helt enkelt. I samma land. På grund av ett annat klimat.

Det här blogginlägget är mitt bidrag till månadens fotoutmaning i bloggen Marias Memoarer som denna månaden har temat ”klimat”.

Läs mer: Australiens farligaste djur är inte det du tror