höst · resor · vackra platser · vandra

Höstvandring vid Mörrumsån

Förra året i oktober vandrade vi för första gången någonsin längs Mörrumsån från Svängsta till Mörrum tillsammans med goda vänner. I år gjorde vi om bedriften ungefär en vecka senare i oktober. Men trots att det alltså var ungefär vid samma tid på året så har hösten kommit betydligt längre i år.

Det är söndagen den 24 oktober 2021. Den här gången är vi tre familjer som ska vandra tillsammans. Vi har bestämt träff klockan kvart i elva vid en parkeringsplats som ligger vid Mörrumsvägen nära Dovrevägen i den södra delen av Svängsta. På den västra sidan av Mörrumsån.

En hund är med i sällskapet som vandrar denna dag.

Ryggsäck fastnade i bakluckans lås

Vi kommer lite sent, mest beroende på att bakluckan på vår bil plötsligt har börjat krångla. Bilen larmar om att bakluckan är öppen, men när vi stannat bilen för att stänga den så går den tvärt om inte alls att öppna. Väl uppe i Svängsta kan vi se utifrån att det beror på att remmen från en av ryggsäckarna, som vi har vår matsäck i, har fastnat i låset. Flera personer lägger sin tyngd på bakluckan och så går den att öppna.

Det är först nu jag upptäcker att från en av familjerna är det bara pappan i familjen och hunden som är med. De övriga ska ansluta senare, visar det sig. Den andra familjen är i alla fall fulltalig redan från start och är dessutom samma som vi vandrade tillsammans med förra året. Vandringen sker även denna gången på deras initiativ.

Ganska precis klockan elva börjar vi gå söderut. Vi kan konstatera att de åkanter som såg tråkiga ut förra året, efter det att en fördämning i ån tagits bort och vattenytan hade sjunkit, redan har börjat läka.

En gånbro över Mörrumsån.

Fint ställe för fikarast

Till att börja med går vi samma sträckning som förra året och följer Laxaledens ljusblå markeringar på träd och pinnar. Men sedan vi passerat över ån via en bro väljer vi att avvika lite från leden, som här gör en liten omväg, för att istället följa en stig som går närmare ån. Här hittar vi ett fint ställe för en första fikarast. På håll ser det ut som ett nybyggarställe i den så kallade vilda västern i Amerika. Men de enkla och öppna byggnaderna tillhör antagligen Kronlaxfisket eller någon fiskeförening, för på väggarna finns foton på lyckade laxfångster.

Vi sätter oss vid långbordet i den långa byggnaden som, istället för en vägg på en av kortsidorna, har en mycket vacker utsikt över Mörrumsån. Vi dricker te från termos och äter små köpta kanelsnäckor och mintkakor med choklad. På platsen finns också ett torrdass.

Ett fint ställe för en fikapaus finns lite vid sidan om vandringsleden.

Grillning och avslutning

Nästa gång vi stannar är det vid en liten öppen grillplats. Här gör vi upp eld för att grilla medhavd korv. Här ansluter också de tre personer som inte var med från start på vår vandring. Nu tittar solen fram mellan boklöven och glittrar i ån. När korven är uppäten grillar vi marshmallows. Mums!

Sedan vandrar vi vidare mot Mörrum. Och även fortsättningsvis följer vi i stora drag samma sträckning som förra året, längs Laxaleden. Ett ytterligare fikastopp hinner det bli innan vi är framme vid Kungsbron i Mörrum, där vår vandring avslutas.

Även i år blev det en lyckad vandring i ett vackert höstlandskap!

Ett par tallar växer i bokskogen.
Ett lönnlöv bland boklöven.
Korv som grillas.
Grillade marshmallows som efterrätt. Foto: Anders Nilsson.
Rönn vid Mörrumsån.
Höstfärgade boklöv vid Mörrumsån.
Växtlighet som speglar sig i vattnet.
Vid ett parti där Mörrumsån flyter stilla.
Ormbunkar vid vattnet.
Blandskog med mycket bok vid åkanten.
Här hamnade vi lite vid sidan av leden, en kort stund.

Observera: Att gunga ut över ån, som på översta bilden här, är förenat med risk att bli rejält blöt. Den här gången gick det dock bra. :)

Läs mer: Vandra Laxaleden från Svängsta till Mörrum längs Mörrumsån

9 kommentarer på “Höstvandring vid Mörrumsån

  1. Perfekt sätt att ta vara på det vackra och rogivande med hösten. Många urvackra bilder med i kameran hem också. Den första häftiga bilden med fina pasteller påminner mig om en liten kille som jag fick plåstra om en gång vid det som vi kallar Tarzanbadet, just för ”lianen” som man svingar sig i. Han slog emot trädet och skadade sig. Inga föräldrar fanns där.

Lämna en kommentar