natur · resor · vackra platser · vandra

Vandra Laxaleden från Svängsta till Mörrum längs Mörrumsån

Det var i helgen som gick som vi vandrade den del av vandringsleden ”Laxaleden” som går från Svängsta till Mörrum. Vi har aldrig gått den här sträckan förut, trots att den finns här hemma i Karlshamns kommun, i Blekinge. Men våra goda vänner – som bjöd med oss på den här vandringen – har gått sträckan, som är ungefär elva till tolv kilometer, ett par gånger tidigare med sina två tvillingpojkar, som i ålder är mellan våra två tonårsgrabbar.

Vi har stämt träff med våra vänner uppe i Svängsta vid den parkeringsplats längs Mörrumsvägen som ligger precis intill Dovrevägen i den södra delen av samhället, på den västra sidan av Mörrumsån.

Medan en av bilarna flyttas ner till Mörrum med sjutshjälp tillbaka i den andra bilen, för chauffören i den första, så väntar vi övriga på p-platsen.

Jag går runt och fotograferar lite och ser bland annat en häger på himlen och ett par blåmesar bland träden. Ett par lönnar vid Mörrumsån har börjat skifta färg mot gult och orange men flertalet träd är fortfarande gröna. Solen strålar från en klarblå himmel och luften känns hög och klar. Men det är inte särskilt kallt. Kanske är det tio till tolv grader varmt. Och vi har klätt oss därefter, i lagom varma kläder för en höstvandring.

Startpunkten

Sedan våra båda chafförer återkommit från Mörrum i en av bilarna påbörjar vi vår vandring genom att följa Dovrevägen ner mot ån. Laxaleden är skyltad med blå pilar, stolpar och prickar på träd. Men om du inte har någon med i sällskapet som gått här förut, är det lämpligt att även ha med någon form av karta. Jag rekommenderar appen ARK56 där leden är relativt svagt utmärkt som grå prickar mot en beige linje. Men zoomar du bara in så ser du stigen på kartan utan problem.Var du själv befinner dig märks i appen ut med en blå prick. Det finns också en app som heter ”vandra i Karlshamn” där leden finns med och där olika historiska platser längs sträckan beskrivs.

Där vägen ganska snart tar slut tar en en stig genom bokskogen längs Mörrumsån vid. Mellan träden skymtar ån. Strandkanterna ser märkliga ut. Marken är naken och enstaka bryggor skjuter ut högt över vattenlinjen. Som om vattnet tidigare har stått högt över nuvarande nivå. I och för sig kan vårfloden i Mörrumsån vara kraftig. Och den var verkligen det i våras. Men ändå.

Nyriven kraftverksdamm

Det hela ska strax få sin förklaring när vi kommer fram till det gamla kraftverket vid Marieberg.

Här låg från början en vattendriven såg och mjölkvarn vid forsen. Sedan, från 1887, först en yllefabrik, så en klädesfabrik och sist en mattfabrik fram till 1979. Men än idag drivs viss verksamhet i lokalerna. Vattenkraftverket på platsen togs i drift 1918. Den gav effekten 0,9 MW och producerade 3,2 GWh/år. Det motsvarar ungefär elbehovet för 160 villor.

Här revs den gamla kraftverksfördämningen tidigare i år, för den biologiska mångfaldens skull. Då försvann den damm som tidigare funnits uppströms. Vattenytan sänktes. Och vattnet kan nu fritt flöda nedströms medan lax och öring kan vandra fritt både uppströms och nedströms. Vilket är en mycket god nyhet.

Mörrumsån är nämligen en av världens mest välkända laxälvar. Därav alltså namnet på vandringsleden som vi går på. Men ån är också känd för fiske efter havsöring. Laxfisket i Mörrum är mycket gammalt och sedan urminnes tider har laxen tillhört Kronan, idag genom Sveaskog.

Laxfisket i Mörrumsån beskrevs, för övrigt, första gången redan år 1231 i Valdemar II:s jordebok.

Även vissa skyddsvärda musslor gynnas av att vattnet nu får strömma fritt vid Marieberg. ”Det här är en åtgärd som ligger helt i linje med den nationella strategin för miljöåtgärder i vattenkraften som Havs- och Vattenmyndigheten och Energimyndigheten tagit fram, och som vi ställer oss bakom”, berättade vd:n för E.ON Vattenkraft Torbjörn Tärnhuvud, redan när projektet presenterades i ett pressmeddelande 2015. ”Med en relativt liten minskning av förnybar elproduktion kan vi åstadkomma stor miljönytta”, sa han vidare om rivningen som de genomförde tillsammans med Länsstyrelsen i Blekinge län, Karlshamn kommun och Sveaskog.

Åns strandkanter kommer antagligen att ”läka” redan inom något år, så det är nog bara i år som det ser lite märkligt ut uppströms kraftverket.

Över till rätt sida om Mörrumsån

Vandringsleden fortsätter i det södra hörnet av den öppna yta som finns i förlängningen av där kraftverksfördämningen tidigare legat.

Här går vi åter genom fin bokskog. Stigen är lite bredare än den var nyss. Kanske är det en mycket gammal skogsväg som vi nu går på, även om nog ingen någonsin har kört på den med bil. En sådan skulle knappast få plats.

Här och där går stigen över lite mer öppna marker längs ån. Kanske är det gamla inägor, eller tvärtom, betesmarker. Landskapet är mycket vackert och motljuset silas genom trädkronorna.

Vid Ekeberg låg förr en hel liten by. 1860 bodde 27 personer fördelade på fyra hushåll i byn. Nu leder en fin gammal bro Laxaleden över till ”rätt sida om Mörrumsån”.

Vilken sida som är rätt sida är inte okontroversiellt. Tvärt om är det, och har förmodligen i alla tider varit, ett trätoämne i trakten. Men vem du än frågar så är rätt sida om ån den sidan där just den personen råkar bo. Och vi bor ju i Karlshamn, som ligger öster om Mörrum. Så då måste det ju vara den östra sidan som är rätt sida om ån, tänker jag.

Och till den sidan leder alltså den fina bron.

Storpolitik i bokskogen

Nu avviker leden en bra bit från ån. Stigen slingrar sig fram lite hit och dit genom skogen. Det är ung bokskog med en och annan gran, sedan kommer vi förbi en backe med björkar innan vi kommer till en rejäl gammal husgrund av sten, med en liten rostig tunna i dörröppningen och intill den en skylt som berättar om Danstorps by.

Före 1658, när Blekinge tillhörde Danmark var Danstorp ett frälsehemman som ägdes av danska staten. Tydligen fortsatte de att äga ett antal sådana hemman i de skånska landskapen även sedan dessa blivit svenska. Även Bornholm blev då svenskt. Men redan 1660 återlämnades Bornholm till Danmark. I fredsuppgörelsen, som tecknades i Köpenhamn, den gången, ingick att Danstorp, och övriga sådana hemman som ägdes av den danska staten, övergick till den svenska Kronan. Torpet fick därefter beteckningen ”Bornholms vederlagshemman”. Och nu är det alltså bara ruiner kvar av denna en gång för storpolitiken viktiga plats.

Efter Danstorp kommer vi in i riktigt fin bokskog där träden reser sig högt mot himlen. De är förvånansvärt gröna fortfarande. Det är ganska backigt här, men en fin sträcka att gå. På ett ställe där löven är våta och stigen lutar brant ner mot ån, kasar jag iväg en bit på de fallna löven och är nära att falla själv. Men jag hittar tillbaka till balansen i sista sekunden.

När vi kommer ner mot ån igen är det vackert med det blå vattnet som skymtar mellan träden. Här kommer vi förbi den första av flera fina hängbroar där den som vill kan gå över ån. Men vi fortsätter på samma sida. Och nu följer vi stigen längs ån, trots att själva Laxaleden går en bit längre in i skogen.

Laxar som hoppar

Vid en träskylt som är märkt Kylingaryds by hittar vi en fin plats för en lunchpaus. Platsen ligger vid en åkrök och höstfärgerna är lite mer framträdande på den här platsen än nyss, i bokskogen.

De andra ser en lax, eller möjligen en öring, hoppa ovanför vattnet, men jag står med ryggen mot ån och hör bara plasket.

Här finns en bänk att sitta på som rymmer tre personer och själv hittar jag en fin sten att lägga mitt sittunderlag på. Ett par av oss står och äter och ett par sätter sig på marken, på sittunderlag, så klart. De andra har med sig korv i termos. Min familj har valt röd dansk pølse, serverad i korvbröd. Men jag som inte gillar kokt korv äter istället en dubbel ostsmörgås gjord på gott (och säkert mycket onyttigt) vitt bröd fyllt med torkad frukt. Mums! Till detta dricker jag färdigt gott apelsin-te från termos, med en skvätt mjölk i och allt.

När jag ätit klart står jag och tittar ut över vattnet. Plötsligt ser jag en laxfisk hoppa. Inte bara en, utan två gånger. Men trots att jag har kameran i högsta hugg hinner jag inte fånga den på bild. Häftiga fiskar är det!

Efter lunchen fortsätter vandringen genom mer bokskog längs ån i ungefär en halvtimme innan vi kommer förbi i kanten av Mörrums golfbana.

Ny arkitektur och vackra platser

Vid golfbanan finns också ett nytt klubbhus som vi bara ser på avstånd men som ska vara något alldeles extra. Det är skänkt av Ingvar och Katarina Backhamre som återvände från USA till Katarinas barndomsstad Karlshamn för sju år sedan. Därefter har de skänkt pengar till staden i olika sammanhang. Karlshamns golfklubb i Mörrum har fått tio miljoner kronor av de pengarna, vilket bland annat har gått till det nya klubbhuset.

På andra sidan ån skymtar vi snart en annan relativt ny och arkitektoniskt intressant byggnad. Det ska vara ett konferenscenter men hur jag än googlar hittar jag inte att det har någon hemsida. Det är möjligt att betongföretaget som äger anläggningen, som ligger där det tidigare låg en täkt och en betongfabrik, helt enkelt endast använder anläggningen endast för interna behov. Hur som helst vore det kul att titta närmare på den vid något tillfälle.

Precis efter Mörrums konferenscenter kommer vi till ett parti där ån flyter mycket stilla och skogen dubblerar sig i det spegelblanka vattnet. Här stannar vi för en medhavd fika.

Plötsligt känns det som att vara på Borneo. Var det inte apor som rörde sig i trädkronorna på andra sidan? Nej, det var det ju så klart inte. Kanske fåglar? Eller möjligen ett par ekorrar? Nåväl, platsen är mycket vacker.

Strax efter fikapausen förlorar jag de andra ur sikte och hamnar av misstag i ett villaområde vid Åkroken. Men jag hittar strax tillbaka till ån och de andra. På en trädstam ser vi en nötväcka, Blekinges landskapsfågel.

Vi följer sedan ån hela vägen ner till Kungsbron där vi får klättra upp på vägen genom en smal glugg i staketet. Det är egentligen inte meningen att man ska följa ån även den här sista biten. Men det är fint här också. Bland annat med en smal spång över vattnet.

Sista biten går vi förbi kyrkan och ner till bron vid Kungsforsen och Laxens hus. Också detta är en mycket vacker plats, som för övrigt, tillsamman med hela Mörrumsån, finns med på min lista över Blekinges vackraste platser.

Hela vandringen med fika pauser och allt, men utan bilförflyttningarna, tog oss fyra och en halv timme.

8 reaktioner till “Vandra Laxaleden från Svängsta till Mörrum längs Mörrumsån

  1. Bilderna förmedlar verkligen den mysiga känsla som hösten ger när den är som vackrast, d v s då den inte är ful, sur och tråkig med dimma, blåst och småspik i regnet. Det blev en härlig dag, förstår jag.

  2. Många vackra bilder från vad jag förstår en härlig långpromenad i den fina naturen! Bra att du kan ta pauser från jobbetinget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s