Jag har skrivit förut om ”en resenörds uppväxt” – mina första resor när jag var 0 – 10 år. 1979 hade jag hunnit fylla 12 år. Den sommaren gjorde vi en mycket speciell resa som jag tror har präglat mig ganska mycket som resenär.
Jag hade gått ut femte klass och gått på sommarlov. Den här sommaren skulle min familj göra vår första utlandsresa, förutom kanske någon resa till Danmark med orienteringsklubben, sedan jag fyllt 6 år på Kanarieöarna.
På besök
Min farbror jobbade ett år i USA och vi skulle besöka honom och hans familj en vecka i huset de hyrde utanför San Fransisco. Därefter skulle vi bila några veckor på egen hand i fyra delstater i USA:s sydvästra hörn.
Det jag tydligast minns från huset där våra släktingar bodde är att där växte ett grapefrukt-träd i trädgården. Vi kunde gå ut och plocka var sin färsk frukt att äta till frukost. Jag minns också att min kusin tittade på Sesame Street på TV, ett program som då ännu inte visats i Sverige. Jag minns också hur han svarade – när en boll for över det höga planket som avgränsade mot grannarna och någon av de vuxna sa ”nu är det försent”: ”men solen är ju uppe?”
I San Fransisco minns jag att vi såg Golden Gate-bron, Fishermans Wharf, Chinatown och de branta gatorna och spårvagnarna.
Kontraster
Från rundresan vi gjorde minns jag flera av platserna vi besökte. Jag minns också kontrasterna mellan det iskalla smältvattnet i nationalparken Yosemite och hettan nere i öknen någon dag senare. Bilen var luftkonditionerad. Det var häftigt! När jag på en rastplats klev ut barfota på den brännheta asfalten fick jag en obehaglig överraskning.
Även om det var fantastiska landskap som vi passerade med bilen var det lätt att bli uttråkad i baksätet på bilen. När det började bli dags att hitta ett motell för natten krävde jag och min två år yngre bror ”pool och TV på rummet”.
Imponerade
Vi var imponerade av alla tecknade filmer på TV och i början av resan också av reklamen. Bland annat: ”Nobody can do it, like McDonalds can”. Mot slutet av resan var vi dock less på TV-reklam och jag har alltid, sedan dess, haft svårt för sådan. Jag minns också alla dessa lycko-hjul som snurrade i TV-rutan. Amerikansk TV var vid den här tiden en annan värld än Sveriges två statliga kanaler. Att pappa betalade med VISA-kort var då något helt nytt för oss. Att McDonalds i huvudsak var vägkrogar likaså.
Farligheter
Från Las Vegas minns jag att jag var besviken över att vi barn inte fick spela eller ens vistas i spel-lokalerna. Längs vägarna indianerna som sålde krimskrams vid reservaten. Från Grand Canyon att vi red på mulåsnor som gick farligt nära kanten. Från San Diego hur jag blev nedslagen av en våg och hade svårt att ta mig upp ur underströmmen. Och från Kaliforniens västkust också alla unga människor som for fram på rullskridskor längs strandpromenaderna. Sådana där med fyra hjulpar under. Jag hade inte då sett sådana förut. Det kändes väldigt nytt och häftigt!
Ja, jag har helt enkelt med mig många, många minnen från den resan som verkligen visade mig värdet för mig av att komma ut och se världen och även grundade min förkärlek för längre rundresor.
Samtliga bilder är fotograferade på diafilm av min pappa, Lars Hansson. Sedan framkallade på papper och därefter avfotograferade med digitalkamera av mig. En del av kvaliteten har så klart gått förlorad på vägen, men ändå.
Halloj världen! 
Kul! 1979 var året jag föddes. Världen är nog mer likartad i dag gissar jag. I alla fall om man jämför Sverige och USA.
Ja. Väldigt mycket av det vi såg då i USA kom till Sverige under 80- och 90-talen. (Dock ej grapefruktträd.) De låg alltså före oss i utvecklingen då. De senaste årtiondena tycker jag att det varit tvärt om. Europa ligger före USA. Och ja, allt blir mer likartat överallt.
Så kul att läsa om dina tidiga reseminnen, och ännu roligare att se bilderna.
Tack! 😊
Intressanta minnen från USA. Jag var där 1969-70 i 21 månader . Jobbade med utsädesmajs, ris, tomater bl.a Reste runt i alla stater , såg och upplevde äventyr som ingen tror på som inte var med. Bloggar ibland om en del upplevelser. Nybörjare där . // Sven på magnoliapion.
Låter spännande!
Det var en både underhållande och intressant läsning! Jag riktigt känner de stora ögonen som en liten Inger betraktade alla upplevelser och nya erfarenheter med. Precis som du skriver är det en del sådana reseupplevelser som präglar en senare i livet, eller i alla fall spelar roll för hur man reser, vart man reser och – inte minst – varför man reser.
Precis så är det! :)
Vilket intressant inlägg och kul att läsa om din första resa till USA! Jag gjorde min första USA-resa tjugo år efter dig och var betydligt äldre men den resan har också präglat mig väldigt mycket och gjort mig till den resenär och den person jag är idag.
Ett stort och spännande land! 👍
Intressant läsning! Jag besökte USA och Canada samma år. Jag är lite äldre än dig och hade gått ut nian det året, men en helt ny värld öppnade sig för mig. Känner igen mig i mycket av vad du skriver.
Så roligt! Ja, det var verkligen en helt ny värld som öppnade sig! :)
Rolig läsning, jag har ännu inte kommit till USA. När jag var tolv gjorde min familj en busscampingresa till Sovjet. Det var verkligen en upplevelse, framförallt för att bussen var så internationell med folk från hela världen.
Det låter jättespännande! :)