blogg · fotografi · resor · sociala media

Fotografera människor på resa – och publicera bilderna – när är det okej?

fotograferar på resa
Nyligen pågick det en diskussion i en grupp på Facebook där jag är medlem. Samtalet – som tidvis blev ganska hätskt – handlade om att fotografera människor på resa. När är det okej?

Någon hävdade att det överhuvudtaget inte finns någon anledning att fotografera människor du inte känner. Någon annan menade att du kan fotografera vuxna människor men att du absolut inte ska fotografera andras barn. Någon menade att du inte bör fotografera på stranden. Någon menade att du inte ska fotografera fattiga människor. Någon tyckte att det bara är okej att fotografera när du frågat om lov och någon tyckte att det är okej att fotografera främmande människor, men inte att publicera bilderna.

Men vad gäller egentligen? Till att börja med finns det två grundläggande aspekter på om det är okej att fotografera främmande människor på resa. Dels den juridiska aspekten. Vad är lagligt och vad är olagligt? Sedan har vi den etiska aspekten. Allting som är lagligt behöver inte vara moraliskt rätt.

Ovanpå det har vi att rätten att fotografera är en sak och rätten att publicera en annan.

Vad säger lagen om att fotografera andra?
Så länge vi befinner oss inom Sveriges gränser är den juridiska rätten att fotografera andra människor i offentliga miljöer ganska oomtvistad. I Sverige gäller den grundläggande juridiska principen att allt som inte uttryckligen är förbjudet är tillåtet.

Det betyder i det här sammanhanget att så länge fotograferandet inte är att anse som ofredande eller bedöms som kränkande enligt brottsbalken är det tillåtet att fotografera främmande människor utan att be om lov.

Den som däremot olovligen och i hemlighet fotograferar någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme kan dömmas för kränkande fotografering.

Det är inte heller tillåtet att fysiskt antasta någon eller utsätta denne för annan störande kontakt eller annat hänsynslöst agerande i samband med fotograferandet, i vart fall inte om syftet med agerandet är att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt. Det kan i så fall betraktas som ofredande.

Det är inte heller tillåtet att fotografera där det uttryckligen, och med lagligt stöd, råder fotoförbud.

Annars är det alltså fritt fram. I vart fall så länge du befinner dig i Sverige.

Men utomlands då?
Ja. Hej och hå. Hur många länder och delstater finns det runt om i världen med sina egna lagar? När du reser utomlands är du i princip skyldig att hålla reda på alla lagar som gäller i landet och hålla dig till det som gäller där. Det gäller i alla sammanhang och alltså även när du fotograferar.

I många västerländska länder, till exempel i Storbritannien och Australien gäller samma grundprincip som i Sverige. Det är tillåtet att fotografera andra på offentliga platser med vissa och ganska få undantag.

I USA kan det finnas en viss nyansskillnad. Även om sekretesslagarna varierar mycket från delstat till delstat, är det i allmänhet inte tillåtet att fotografera personer under omständigheter där de har en rimlig förväntan på integritet. Med tanke på alla paparazzi som försörjer sig på att i smyg fotografera kändisar i det landet så drar jag slutsatsen att dessa inskränkningar i rätten att fotografera andra ändå oftast är ganska små.

Men även om huvudregeln är att det i många, kanske de flesta länder, råder liknande regler som i Sverige, så finns det också gott om undantag. Jag har till exempel sett uppgifter på nätet att det råder tveksamhet om vad som gäller i Frankrike när någon undanber sig att bli fotograferad. I ett sådant läge är det nog bättre att låta bli.

I Ungern ska det numera till och med vara helt olagligt att fotografera främlingar utan deras tillstånd.

Och i Dubai i Förenade Arabemiraten gäller, enligt uppgift, att bilder av människor – särskilt kvinnor och familjer – på offentliga platser inte ska tas utan deras samtycke. Särskilt gäller detta för kvinnor i burka. Även på stränder anses det där särskilt förbjudet att fotografera främmande kvinnor.

Så, ja det är lite av en snårskog. Säkrast är kanske att googla vilka regler som gäller just nu på just ditt resmål. Men om du håller dig till grundregeln att avstå att fotografera när någon säger ifrån eller med kroppsspråket visar att de inte vill, så håller du dig inom lagen på de allra flesta platser i världen.

konstnär
En konstnär i Riomaggiore.

Men att publicera bilderna?
Rätten att publicera bilderna ingår i den grundlagsskyddade yttrandefriheten för massmedia. Publicering i bloggar och sociala medier kan däremot vara en gråzon. Den som vill försäkra sig om rätten att publicera utan den fotograferades medgivande kan köpa ett utgivningsbevis som kostar 2000 kr för tio år. Jag har inte köpt något sådant för min blogg men menar att jag har rätt att publicera fotografier på främmande människor ändå.

Enligt dataskyddsförordningen, GDPR är en bild som innehåller personer som kan identifieras en personuppgift som måste hanteras med försiktighet. Du kan behöva ett samtycke från individerna som syns på bilderna för att få använda och publicera bilder av dem. I alla fall om du publicerar bilderna digitalt i offentliga forum eller i större grupper med hundratals eller tusentals medlemmar.

Det finns dock tre viktiga undantag. Ett är, som jag redan nämnt, om du har köpt ett utgivningsbevis för din digitala kanal. Två andra viktiga undantag är om bilderna är att betrakta som journalistik eller konst. Det är mot bakgrund av båda dessa senare undantag som jag menar att publicering av fotografier, även av personer som är identifierbara och som jag inte har inhämtat samtycke ifrån, är helt lagligt på min blogg.

Men skulle någon be mig plocka bort en bild av sig själv som jag publicerat här på bloggen skulle jag mest sannolikt ta bort den. Det beror dock lite på hur viktig jag anser bilden vara i det sammanhang där jag publicerat den. Men jag har ännu aldrig fått den frågan.

För tydlighetens skull bör jag kanske också nämna att det i brottsbalken finns bestämmelser som reglerar att du inte får sprida vissa typer av bilder i syfte att skada. Det gäller bilder som skildrar någons sexualliv, hälsotillstånd eller att denne utsatts för ett brott. Det gäller också bilder på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller bild på någons helt eller delvis nakna kropp.

Den sortens bilder är jag dock inte intresserad av att vare sig fotografera eller publicera. Syftet med mina publiceringar är aldrig att orsaka skada och bilder på människor i utsatta situationer skulle inte kännas bekvämt att ens fotografera.

Du bör också vara medveten om att mycket strängare regler gäller för reklam än för rent journalistiskt och/eller konstnärligt innehåll. Så snart något är att betrakta som reklam måste du ha tillstånd från den som förekommer på bild.

Men sammanfattningsvis är det i regel tillåtet att publicera foton på främmande människor i bloggar med stöd av att det handlar om journalistik och/eller konst. Dessa undantag gäller nämligen oavsett om verksamheten bedrivs yrkesmässigt eller inte.

Men etiskt då?
Jag tror att det är bra med etiska samtal kring fotografi. Finns det till exempel en problematik kring att vi som turister och/eller resebloggare ofta fotograferar och sprider bilder på glada svarta och asiatiska barn i utvecklingsländer, på ett sätt som vi kanske inte skulle fotografera och sprida bilder på västerländska barn, med hänsyn till deras integritet?

Blir det mer okej om barnen glatt ställer upp och poserar? Kanske till och med ber om att bli fotograferade? Blir det mer eller mindre okej om vi betalar barnen för bilderna?

Vill bara säga att jag för egen del tycker att sådana bilder oftast är fina och sällan på något vis utelämnar de barn som fotograferas. Men självklart är det inte bra om barn avstår från att gå i skolan i hopp om att kunna tjäna en slant på att bli fotograferade.

Men jag skulle också vilja passa på att vända lite på problematiserandet. Är det endast vita priviligierade människor som ska få synas på bilder från utvecklingsländer? Blir inte det ännu mer diskriminerande och konstigt?

Till slut blir det upp till var och en att hitta sitt eget förhållningssätt.

För egen del kan jag inte se att jag gör någon skillnad utifrån hudfärg när jag fotograferar främmande människor och jag betalar aldrig för att få fotografera någon. Men jag tycker att den har typen av samtal i grunden är bra och intressanta.

Men jag gillar inte när samtalen urartar i hets och mobbing. De här frågorna är inte enkla. Nästan alltid finns det flera synvinklar. En bild som 2011 vinner pris som årets bästa nyhetsbild (utland) kan ur en annan vinkel väcka frågor om fotograferandets villkor och fotografernas moral. Vem har rätt och vem har fel?

Och vem är domstol i moraliska frågor? Mobben? Men när en mobb drar åt ett håll och en annan åt det rakt motsatta?

För egen del har jag alltid använt mig, i vart fall delvis, av ett dokumentärt förhållningssätt i mitt fotograferande. Det betyder bland annat att jag inte alltid vill att människor ska vara medvetna om att jag fotograferar dem. I många sammanhang är det inte praktiskt möjligt att inhämta deras tillstånd vare sig i förväg eller i efterhand och dessutom vet jag nästan aldrig förrän långt senare vilka bilder jag kommer att använda och hur.

För mig har det aldrig varit moraliskt fel att skapa bilder på det här sättet. För mig känns det tvärt om rätt och riktigt. Äkta, helt enkelt.

Främmande människor i en gondol i Venedig.
img_0783-1
Främmande människor på Brooklynbron i New York
selfie
Främmande människor på stranden Ipanema i Rio.

18 reaktioner till “Fotografera människor på resa – och publicera bilderna – när är det okej?

  1. Bra sammanfattning och bra inlägg!
    Och så otroligt tragiskt med sånna där FB-trådar när drevet går och folk blir som galna. De där mobbarna som lynchade folk på gatorna på 1700-talet känns inte så långt borta ändå. Jag orkar snart inte vara aktiv i FB-grupper längre.

  2. Och alla dessa människor som är så otroligt mycket emot att streetphotografera kollar naturligtvis aldrig bilder där folk förekommer. De blundar och bläddrar vidare.
    Jag är ganska ofta i Ungern och har inte märkt eller har läst att skulle vara fotoförbud. Inte utomhus, men har blivit utvisad från en galleria för några år sen. Men även folk har hoppat framför mig för att just bli fotografera. Var galet faktiskt. 😀

  3. Man ska vara väldigt försiktig med att plåta folk utan att fråga om lov.
    Tar man bilden bakifrån så de inte känns igen så är det väl helt OK. tycker jag. Det har jag själv gjort ibland.

    När man lägger upp en bild förlorar man kontrollen över den och någon kan missbruka den, även om risken är minimal. Men tänk om man tar en bild på ett par som håller varandra i handen. Med maximal otur kanske en av dem är gift eller tillsammans med någon annan och den ser bilden! Inte bra!

    Jag vill inte måla fan på väggen, men det kan bli fel och man måste visa respekt. Bäst är att fråga, vilket jag har gjort ett flertal gånger.

    Må gôtt!
    /Skvitt

    1. Så klart är det bättre att fråga om de fotograferade är bekväma med hur bilden kommer att användas. I de flesta fall är jag, som sagt, inte klar om jag kommer att använda en viss bild och i så fall hur. Jag fotograferar tusentals bilder på varje resa. Det är endast ett litet urval som syns här. Jag tror att risken är större att jag orsakar besvikelse att bilden kanske inte kommer upp på bloggen om jag gick runt och frågade alla om lov. Men det är klart, det vore ju reklam för bloggen att skicka alla jag fotograferat hit i jakten på bilder av sig själva. Den risk du beskriver bedömer jag vara försumbar med tanke på hur få bilder av den typen som du beskriver som jag publicerar.

  4. Ett mycket bra inlägg som många behöver läsa. Jag är förvånad över vilken okunskap det finns hos många när det gäller publicering av bilder på webben. Men även med kunskap och information hamnar man i knepiga situationer när det handlar om att publicera eller inte. Jag satt själv en gång med en riktigt bra bild på ett par, iklädda badrockar, som gick på en snöig brygga efter ett bad i havet. Den passade så bra till ett inlägg jag skulle bildsätta. Men eftersom paret var gäster på ett spa och tveklöst gick att identifiera, valde jag att avstå. Precis som Skvitt skriver i sitt inlägg tänkte jag på möjligheten att de var ett vänsterprasslande par. Hade jag pratat med dem och fått ett godkännande, hade det varit en annan sak. Det finns alltså mycket att fundera över inför en hel del bildpubliceringar, medan andra är helt självklara. Det är som du skriver Inger; man får hitta sitt eget förhållningssätt – och man måste respektera det som gäller och människors uttryckliga önskemål.

    1. Nej, det är inte alltid enkelt. Vad gäller otrogna par så tror jag att det är extremt ovanligt att sådana visar sig öppet tillsammans på allmän plats. Och det handlar nog inte så mycket om risken att bli fotograferad som risken att bli sedd. Men just i anslutning till ett spa kan jag förstå att du tänkte den tanken.

  5. Det här är svårt. Jag skulle nog ändå gissa att du tog bort bilden på en person som bad dig om det, hur viktig den än skulle vara för sammanhanget. Jag själv skulle känna ett stort obehag om jag hittade mig själv i en ansiktsbild på någon annans blogg. Bilder på avstånd är något annat.

    Vad jag förstår så har många förskolor förbjudit fotografering, vilket ställer till det för föräldrar vid olika tillfällen som avslutningar, Lucia m.m. Men det är i linje med att just barnfoton kan hamna i sammanhang där man inte ens kan föreställa sig att de skulle hamna.

    Personer som väljer att sätta/ställa sig i rampljuset som konstnären i översta bilden eller som har ett yrke där de får räkna med att de syns och fotograferas, som gondoljären, en guide eller liknande får nog räkna med att de blir fotoobjekt. Eller om man befinner sig i ett folkvimmel någonstans. Likaså om man ställer sig på något känt torg eller en berömd trappa för att ta bröllopsfoton, då får man vara medveten om risken att många andra också passar på att klicka hem foton av spektaklet.

    Men annars får man nog tänka till ordentligt innan man visar bilder på folk man inte frågat.

    1. Ja, det finns ju olika förhållningssätt. Jag tycker, som sagt, att diskussionen är bra. Jag har mitt förhållningssätt här och nu, men det finns inget som säger att det inte kan ändras i framtiden. Åt ena eller andra hållet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s