En grotta full med fladdermusbajs och stora insekter – kan det vara nåt? Gomantong på Borneo

Precis som rubriken på detta inlägg anger är Gomatong-grottan på norra Borneo full av både fladdermusbajs och stora insekter. Skalbaggar närmare bestämt. Möjligen är det kackerlackor. Fågelbajs är där också. Svalbajs närmare bestämt. Utifrån den beskrivningen kan det synas märkligt att grottan inte bara är en känd sevärdhet utan dessutom får över fyra stjärnor i betyg på Google. Vad är grejen liksom?

”Allting går att sälja med mördande reklam”, heter det i en svensk visa från 1940-talet. Den gången handlade det om konserverad gröt. Av sågspån, tror jag. Men. En grotta full med bajs? Hur säljer man in den? Inte vet jag hur det gått till från början. Men nu är vi alltså här.

Gomantong-grottorna är ett stort grott-system inuti Gomantong-berget i Sabah-delen av Borneo, Malaysia. Berget är den största kalkformationen i nedre Kinabatangan-området. Grottorna och det omgivande området ligger i naturreservatet Sabah Forestry Department, ett skyddat område för djurliv, särskilt orangutanger. Det här är också den enda kända platsen för den utrotningshotade snigeln Plectostoma mirabile.

När vi anländer med minibuss till Gomatong avråder vår guide ifrån att ta med kameran in på området. Han tycker att eftersom avgiften för att fotografera här är lika hög som för att hyra kikare i två dygn på lodgen vi ska till är detta onödiga pengar att lägga ut. Jag stoppar därför ner min systemkamera i ryggsäcken innan vi går in på området.

Regnskog
Vi får låna var sin hjälm och vandrar sedan på fuktiga och lätt hala bryggor, kanske 500 meter, genom regnskogen, innan vi kommer till berget med grottan. Väl där upptäcker vår guide något bland träden på berget. Det är en vild orangutang! Vi står en stund och tittar på den där den mest sitter stilla men ibland rör sig i trädet. Det tar en stund innan alla i sällskapet är med på vilket träd det är vi pratar om. Det finns många träd på berget!

Jag kan så klart inte motstå frestelsen att plocka upp kameran och fotografera. Bästa bild blir en där den stora apans rygg och kropp skymtar lite mer än på övriga bilder. Men nu när kameran är uppe, och jag ändå kommer att få betala tilläggsavgiften, kan jag lika bra använda den i grottan också.

Vår guide avbryter nämligen vårt orangutang-skådande och drar med oss in i grottan.

Fladdermöss
Utforskningar av guanoavsättningarna gjordes första gången 1889 av en JH Allard. Guano är namnet på djurspillning som används som gödsel. Själva grottststemet kartlades först senare av P. Orolfo, 1930. En detaljerad omkartering och laserskanning av grottorna genomfördes 2012 och 2014.

Fladdermuspopulationen domineras av en koloni av Chaerephon plicatus, vars nattliga utflygning är en populär turistattraktion. Vi var dock inte här på kvällen utan på dagtid. Men fick en skymt av faddermössen ändå. Här finns också Rhinolophus acuminatus, som är en annan fladdermusart.

Antalet fladdermöss, som har överdrivits tidigare, räknades till runt 275 000 år 2012. Det finns också fladdermusvråkar i och kring grottan som jagar fladdermössen.

Svalbon
Ätliga svalbon finns också och skördas i grottan. Det är reden av den i Asien och Australien levande svalbosalanganen, Aerodramus fuciphagus, som är en fågel i familjen seglare och som bygger sina bon i klippväggar och berghålor av sekret, som utsöndras av deras starkt utvecklade spottkörtlar.

Sekretet stelnar till en genomskinlig gummiliknande massa. Redena har en storlek av ett halvt hönsägg och väger ca 10 gram. Då fågelboet upplöses i vatten blir massan geléaktig. Den svalbosoppa som tillreds av denna massa har månghundraåriga traditioner i det kinesiska köket och är idag en exklusiv och mycket dyr delikatess. I Hongkong kostar en skål äkta svalbosoppa mellan 200 och 700 kr.

Simud Hitam (”Black Cave”) är den mer tillgängliga av de två grottorna och det är den som är öppen för allmänheten. Här skördas de ”svarta” svalbon, som är mindre värdefulla. Dessa innehåller både fjädrar och saliv och kräver rengöring efteråt.Efter fåglarnas häckningsperiod samlas boredena in och säljs efter rensning till restauranger, som tillreder soppa på kycklingbuljong och svalbo.

I den övre ”vita” grottan, som inte är öppen för allmänheten skördas de mer värdefulla ”vita” svalbon som är mer rena som de är.

Örn och bajs
Men vi kliver alltså in i den grotta som kallas ”svart” därför att här skördas ”svarta” fågelbon. Direkt innanför ingången sitter en rovfågel en bit upp. Kanske en örn?

Det är nu som vi ser allt bajs från fladdermöss och svalor som täcker gångbroarna genom grottan, inklusive ledstänger. Det är också nu jag upptäcker insekterna. Möjligen är det kackerlackor?

Grottan är annars fin, flera tiotals meter i ”takhöjd” och på ett par ställen finns det öppningar i ”taket” som fungerar som ljusinsläpp och där fladdermössen rör sig ut och in ur grottan.

Mitt i grottan ligger ett boningshus där personer bor som vaktar de dyrbara svalbon som finns i grottan. Just när vi är här pågår ingen skörd av bon men vi kan se de stegar som används när bona skördas (och som ser helt livsfarliga ut).

Sevärd?
Så vad säger jag? Är grottan med bajs och insekter sevärd? Jo, faktiskt! Jag tycker att den är intressant. Det är ingen grej som du åker hela vägen till Borneo för att få uppleva, men när du väl är i Kinabatangan är grottan värd att svänga förbi. Även om du inte skulle ha turen att få se en vild orangutang.

Källor till texten: informationsskyltar på plats, vår guide och egna upplevelser samt svenska och engelska Wikipedia.