Kategoriarkiv: världen

Världen är en bra plats!

  

Jag gillar den här världen som vi lever i. Jag vet ingen planet jag hellre skulle leva på än jorden.

Jag tycker om att här finns varma och kalla platser. Och årstiderna i vår del av världen.

Jag älskar naturen med alla sina djur och växter. Mångfalden av arter. Men framförallt miljöerna. Landskapen. Det rum som bildas av en glänta i skogen där smultron växer bland glesa grässtrån. Eller forsande vattenfall i en mellaneuropeisk nationalpark med de klaraste sjöar du sett. Eller havets marinblå vidder som bara bryts av en kaskelot som dyker. Eller det landskap av koraller där en fjärilsfisk simmar bland andra färgglada fiskar i en turkos tropisk havsvik. Eller en vacker u-dal vid en stor och djup sjö i den svenska fjällvärlden.

Jag älskar också människorna (i alla fall det stora flertalet) och många av de miljöer vi skapat. En lugn och vacker park i en annars brusande och pulserande storstad. Eller småstadens charmiga kvarter. Eller lämningarna av ett antikt egyptiskt tempel. Eller ett jordbrukslandskap i soluppgång med en ensam ek som avtecknar sig mot himlen. Eller en äng med orkidéer på Gotland. Eller en teodling på en sluttning i Malaysia.

Världen är (i huvudsak) en bra plats. Det är därför jag vill att du är rädd om den. Är du det?

2 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, natur, resor, världen

Fototriss från Tivoliparken i snö och frost

Det var länge sedan jag deltog i Fototriss. Jag har helt enkelt inte hunnit. Antar att det är en fråga om prioriteringar. Som så mycket annat. Dagens tema är ”så ser det ut där jag är”. Här där jag är just nu är i en fåtölj i vardagsrummet med fötterna på en fotpall och paddan i knät. Det skulle bli ganska ointressanta bilder. Utanför fönstret syns ett snöblaskigt Karlshamn efter en kall och snövacker vecka. Hade jag hunnit fotografera här i veckan kunde jag ju valt ut tre av de bilderna. Men det har jag inte. Eftersom jag pendlar har jag befunnit mig i Kristianstad alla veckans ljusa timmar. Och det väcker frågan om var jag egentligen är någonstans. Jag jobbar på en kommun men bor i en annan. Kommer från en tredje. Mentalt befinner jag mig ständigt på en mängd platser runt om i världen. Ställen dit jag vill åka. Eller så drömmer jag mig tillbaka, som idag till Samoa. Men jag funderar också över platser som jag alls inte skulle vilja besöka i dagsläget. Som Swatdalen i Pakistan.

Så var är jag? I dagens Fototriss väljer jag att utgå från staden där jag jobbar. Så här är tre bilder från Tivoliparken i Kristianstad. Där jag var igår. Och dit jag för en kort stund återvänder i minnet när jag väljer ut tre bilder från gårdagen och redigerar dem i Instagram:

16 kommentarer

Under fotografi, fototriss, Karlshamn, Kristianstad, resor, världen

Yellowstone – vulkanen som kan explodera när som helst och kanske rent av utplåna mänskligheten 

Det finns saker som vi människor gärna förtränger. Som vi nog gör klokast i att förtränga. Eller också inte. Som vi kanske istället borde sätta till långt mycket mer resurser än vi gör för att hantera. Yellowstone som vulkan är en sådan sak.

Yellowstone är en vulkan och nationalpark i USA som anses få ett utbrott normalt ungefär vart 600 000:e år. Den här vulkanens utbrott är de största vulkanutbrott vi känner till på jorden och orsakar dramatiska klimatförändringar efteråt. 

Senast vulkanen hade ett gigantiskt utbrott exploderade  ett flera kvadratmil stort område i de centrala delarna av den nuvarande nationalparken. De omgivande områdena förstördes och hela nuvarande västra USA samt en stor del av amerikanska mellanvästern, nuvarande norra Mexiko och en del områden på östra Stillhavskusten täcktes av aska. Detta hände för 640 000 år sedan. 

Vulkanen kan alltså sägas redan ha gått 40 000 år över tiden till nästa utbrott. Här pratar vi geologiska tidsperspektiv. Det som kan hända imorgon kan lika gärna hända om till exempel 10 000 år. Vi vet inte. Sannolikheten att det ska hända under din och min livstid är låg. Men inte obefintlig. Förr eller senare kommer det att hända. Vad som då händer med mänskligheten vet vi inte. Förra gången det hände fanns inte människan (Homo sapiens sapiens) som art. Men i värsta fall finns nog risken att vi inte överlever, beroende på hur kraftigt utbrottet blir.

2003 skedde märkbara förändringar i den termiska aktiviteten. Det har noterats att en bula har växt fram i Yellowstonesjön. 10 mars 2004 upptäckte en biolog 5 döda bisonoxar som hade andats in giftiga gaser från jordens inre. Strax efter i april 2004 upplevde parken en våg av jordbävningar. Geologerna vet inte hur de ska tolka dessa relativt nya händelser. USA:s regering svarade med att satsa större resurser på att övervaka vulkankraterområdet och be besökare att följa skyltade säkra spår. Men räcker det? Borde de sätta till ännu mer resurser till vulkanforskning? Så att vi innan nästa stora explosion kan förutsäga när det är dags att evakuera Nordamerika? 

Det känns i vart fall som att frågan ligger en bra bit bortom vad jag har möjlighet att påverka. Och jag skulle trots allt gärna besöka Yellowstone någon gång i livet. Nationalparken som var världens första. Och risken att vulkanen ska explodera just den dagen som jag är där. Den är väldigt liten jämfört med alla andra risker i livet.

View this post on Instagram

Daww but he's just so cute!!

A post shared by Leah Joy (@leahjoy159) on

View this post on Instagram

Geyser #yellowstonenationalpark

A post shared by Giò (@bluesfever) on

Bilderna ovan har jag hittat på och bäddat in från Instagram.

6 kommentarer

Under bucket list, instagram, resor, samhälle och politik, världen

Städer växte på samma sätt under antiken som idag

Jag har hittat den här forskningen som visar att det tycks finnas ett närmast matematiskt samband mellan städernas storlek och deras produktivitet och välstånd. En stad som är dubbelt så stor som en annan har 15% högre BNP per capita, 15 % högre löner, 15 % fler patent per invånare men också 15% fler våldsbrott per tusentals invånare. Dessa studier gäller dagens USA.

Nu har en undersökning visat att samma samband fanns i de antika Mexikanska städerna före européernas ankomst. Där har man noterat att en fördubbling av en stads storlek ledde till 15% större tempel och 15 % större boningshus.

Tenochtitlan var Amerikas största stad när européerna anlände på 1500-talet. Trots att den inte haft någon tidigare kontakt med Europa påminde den om den gamla världens städer med boulevarder, marknader, kanaler, rådhus och tempel. Staden förstördes av de spanska erövrarna och dess ruiner ligger i nuvarande Mexico City. Här en bild från Instagram:

.

Detta med hur moderna städer växer är också oerhört spännande uppgifter för en skruvad hjärna som min. Som funderar så mycket över varför de stora städerna fortsätter växa. Nu säger ju inte sambandet ifall välståndet ökar för att städerna växer. Eller om städerna växer därför att välståndet ökar. Men ändå! Jag behöver läsa på mer.

Nedan en av mina bilder av den hyggligt stora staden Sydney:

8 kommentarer

Under resor, samhälle och politik, världen

”Det finns inga svarta svanar”

Aristoteles var grek och levde på 300 talet före Kristus. Han ansåg att människan av naturen är en politisk varelse och analyserade värdet av olika politiska system som han också delade in i monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik.

Aristoteles betraktas som logikens fader. Han anses ha utvecklat de första teorierna om korrekt och inkorrekt slutledning.

Hela det moderna tänkandet bygger på Aristoteles indelning av vetandet i fysik, metafysik, logik och etik.

Som bild för det absurda och omöjliga ska Aristoteles ha använt begreppet ”svarta svanar”.

Om vi vet att alla svanar är vita följer enligt logiken att det är sant att det inte finns några svarta svanar. Om då någon påstår att ”alla svarta svanar har lång hals”. Kan vi då säga att det påståendet är sant? Nej. eftersom det inte finns några svarta svanar. Men kan vi då säga att det påståendet istället är falskt? Nej. För i så fall skulle ju det betyda att vissa svarta svanar har kort hals. Men det fanns ju inga svarta svanar! Det betyder att påståendet ”alla svarta svanar har lång hals” varken är sant eller falskt…

Ja, du hör ju hur absurt det blir? Eller nej? För idag vet vi ju att det faktiskt finns svarta svanar. Och att alla svarta svanar har lång hals. Inga konstigheter alls.

Men Aristoteles kände inte till några svarta svanar. Därför att han inte kände till Australien. Det gjorde ingen i Europa vid den tiden.

Den svarta svanen på bilden mötte jag i Rotorua, Nya Zeeland. Till Nya Zeeland kom de svarta svanarna först på 1800-talet.

Och vad lär vi då oss av historien om Aristoteles och de svarta svanarna?

Jag tänker att jag ska återkomma till det en annan dag.

2 kommentarer

Under livet, samhälle och politik, världen

Varför flyttar folk till Stockholm överhuvudtaget?

Jag har alltid tyckt om att besöka Stockholm men aldrig velat bo där. Det har inte mycket att göran med just Stockholm, som ju är en väldigt vacker och trevlig stad. Det handlar mer om storstadslivet i allmänhet. Svårigheterna att hitta bostad som leder till jobbpendling och stress. (Det ironiska i att jag nu ändå jobbpendlar talar vi tyst om.) 

Det finns också en avkoppling i småstadens lugn och en charm i småskaligheten som jag tänker att jag skulle sakna. Och närheten till naturen.

Jag är född i slutet av 60-talet. Jag växte upp i ett samhälle där urbaniseringen var ifrågasatt till den nivå där man invaggades i en känsla av att den inte längre pågick. Att folk i minst lika hög utsträckning flyttade ut från storstäderna som in till dem. Fenomenet hade till och med ett namn. Det kallades ”gröna vågen”. Minns du? Men i verkligheten fortsatte Stockholm att växa. Och landsorten att avfolkas.

Genom hela 80- och 90-talen och, ja, ända fram till idag har det sedan fortsatt att pratats om problemen med urbaniseringen. Bostadsbristen. Men framförallt om problemen som uppstått på bruksorter och i inlandskommuner som sakta men säkert överges. Skatteintäkterna som minskar. Alla tycks vara överens om att hela Sverige ska leva. Ändå fortsätter inflyttningen till Stockholm. Man kan ju undra varför. Om nu ingen vill att detta ska ske?

Urbaniseringen har pågått i tusentals, ja kanske tiotusentals år och över hela världen. Detta gör att den ofta beskrivs som en naturlag. En variant av tyngdlagen där en allt större människomassa drar till sig fler och fler. Men det finns ju ingen sådan naturlag. Så vilka är då drivkrafterna bakom urbaniseringen?

Jag har funderat mycket över detta på senare år. Men hittar inga givna svar. Att arbetstillfällen försvunnit först på landet och sedan i småstäder på grund av teknikutveckling, rationaliseringar och globalisering är en sak. Men varför uppstår de nya arbetstillfällena just i storstäderna? Varför kan jobben inte lika gärna uppstå i en gammal bruksort? (Nya siffror på att en högre andel har jobb i Stockholm än i övriga landet publicerades på DN så sent som strax före midnatt igår.) 

Om jag försöker förstå urbaniseringen utifrån allmänna gaslagen istället för utifrån tyngdlagen: Vi tänker oss gaspartiklar i en sluten volym. De rör sig med konstant hastighet och krockar med varandra med en viss frekvens. Om vi då tillför fler partiklar till behållaren kommer krockfrekvensen öka. På samma sätt ökar antalet möten mellan människor i en storstad när befolkningen ökar. Men det är i teorin. I verkligheten blir mötena så många att vi för att orka måste ”stänga av” och undvika människors blickar. Många gånger tenderar vi att bli mer ensamma i storstaden än i småstaden. 

Likaså vet vi att storstäder bidrar mer till växthuseffekten än mindre städer. En fortsatt urbanisering med växande megacities är inte klimatsmart.

Så vad är det då som driver urbaniseringen?

Teknikutvecklingen, just nu kanske främst inom IT, globaliseringen och urbaniseringen är tre megatrender som går hand i hand. Kan det vara så att den minst gemensamma nämnaren är specialisering? 

Lakrits är det nya svarta. I lilla Karlshamn har vi en liten chokladbutik men ingen lakritshandlare. Det finns inte någon saluhall. Inte heller har vi någon riktigt avancerad lattespecialist. Eller någon teater med dagliga föreställningar. Ett större kundunderlag i storstaden ger ett större utbud och fler möjligheter för både konsumenter och näringsidkare. 

Andra typer av företag, som inom IT t.ex, kan nog ha svårt att hitta rätt kompetens när de ska anställa. Då blir det lättare att hitta rätt för både arbetsgivare och arbetstagare om båda befinner sig i en storstad? 

Så är då  specialiseringen hela förklaringen? Eller varför är det annars över hela världen just i miljonstäderna som den största befolkningsökningen sker? Varför flyttar folk överhuvudtaget till Stockholm? När så många vill bo kvar där de är? Vi vet att det är i storstaden som jobben skapas. Men varför är det så? När alla vill att hela Sverige ska leva? Är det specialiseringen? 

Eller har du ett bättre svar?
Stockholm

3 kommentarer

Under miljö, samhälle och politik, världen

Läs den!

Jag vet inte hur man recenserar böcker. Var börjar man? Hur mycket ska man skriva? Om handlingen? Om språket? Måste man hitta och beskriva flera skikt i berättelsen? Måste man dra paralleller till någonting viktigt i samtiden?

Jag hittade den här boken i en bokaffär när jag passade på att julhandla lite i Stockholm under en tjänsteresa. Det blev en julklapp till mig själv.

Sedan jag började surfa på nätet via mobilen för fyra år sedan hade jag slutat läsa böcker. Inte som ett aktivt val. Det hade bara blivit så. Så när jag fick syn på boken som är skriven av en av resemagasinet Vagabonds redaktörer tyckte jag att det var dags.

Det gav mersmak och i Brasilien läste jag två till, helt andra böcker. En av Lisa Marklund och en av Klas Östergren.

Men det är boken ”New Delhi – Borås” av Per J. Andersson som jag en längre tid tänkt att jag skulle skriva en recension om. Men jag vet ju inte hur man gör. Så. Jag skriver bara det här: Boken bygger på den sanna historien om en kastlös pojke i Indien som mot alla odds når viss berömmelse som konstnär innan han cyklar till kärleken i Sverige. Och den är bra. Läs den!

20150207-152730.jpg

5 kommentarer

Under böcker, världen

Sju kungar på sju kullar

Romarriket var en unik epok i mänsklighetens historia. När det var som störst omfattade det en fjärdedel av världens dåvarande befolkning. Rom var världens första miljonstad och betraktade sig som hela världens huvudstad: Caput Mundi.

Förenklat tog det 500 år före Kristi födelse att bygga upp det romerska riket: romerska republiken. Och sedan bestod imperiet ytterligare 500 år som kejsardöme. Men innan republiken? Vad vet vi om Roms tidigaste historia?

Romarriket uppstod i en tid då järnåldern i Medelhavsområdet övergått i historisk tid. Skogsavverkning hade lett till jorderosion. Vilket i sin tur lett till att säd inte längre kunde produceras lokalt i tillräcklig omfattning på alla platser. Handeln med jordbruksprodukter hade blivit livsnödvändig i Medelhavsområdet.

Vi vet att Rom då var en stadsstat bland många stadsstater. Språket som talades av romarna var latin och det talades på den tiden bara just där, även om småstater i närheten talade liknande språk. Språkets spridning skulle senare visa sig bli en bidragande orsak till Romarrikets varaktighet.

Stadens sju kullar var bebodda sedan 900-talet f.Kr. Kullarna kunde lätt försvaras och låg vid ett viktigt vadställe över Tibern.

Rom var fram till 500 f.kr. ett kungarike. Enligt sagan hade Rom haft sju kungar innan republiken. Först i raden av dessa sagans kungar var Romulus. Du minns kanske berättelsen om hur han och hans tvillingbror Remus diades av en varginna? Enligt legenden grundade Romulus Rom den 21 april 753 f.Kr.

Romulus och Remus anses idag inte som historiska personer utan som symboler för två mäktiga släkter i det tidiga Rom.

Efter Romulus ska Rom ha haft tre latinska och tre etruskiska kungar.

Kung Numa byggde bland annat Janusbågen, Vestatemplet och Regia, ”kungsträdgården” på Forum Romanum. Han anses också ha reformerat den romerska kalendern och infört januari och februari som årets 11:e och 12:e månader. Han reformerade också det romerska medborgarskapet. Numa hade nämligen skapat hantverkskollegierna och gett även deras medlemmar medborgarskap.

Den lagstiftande och dömande makten hade folkförsamlingen, Comitia, som också valde kungen. Där hade varje romersk medborgare rösträtt. Endast män var medborgare. Senaten var en rådgivande församling som enbart bestod av Roms adel, patricierna.

Nästa kung, Tullus, var upptagen med att kriga och han ansågs ha glömt bort gudarna.

Kung Ancus var dotterson till kung Numa. Traditionen framställer Ancus som en fridsam man, som ägnade sig åt religionen. Under hans regeringstid erövrades dock flera latinska städer och deras invånare flyttades till Rom. Ancus byggde också ut staden och uppförde den första bron över Tibern. Nära flodens utlopp i Medelhavet anlades saltanläggningar genom laguner där saltvattnet fick avdunsta och bilda koksalt. Via Salaria gick från Tiberns mynning upp till sabinerlandet uppe i bergen.

Den första av de tre etruskiska kungarna var den ärelystna Tarquinius som kommit till Rom för att göra bättre karriär än på hemmaplan och också lyckades i Rom med att få kungens förtroende. Tarquinius fick jobbet att fostra och företräda kung Ancus söner.

Tarquinius lyckades efter Ancus död bli vald till ny kung. Han förde framgångsrikt krig med latinerna. Han inrättade de så kallade stora festspelen i Rom. Och inte minst: han lät anlägga stadens första stora avloppsledning (cloaca maxima).

Det var kung Ancus söner som lät mörda sin tidigare förmyndare men de lyckades ändå inte återta makten.

Istället var det Servius, som var gift med kung Tarquinius dotter, som blev nästa kung.

Han delade in Roms befolkning i 193 centurior, som bildade sex klasser. Genom att placera de rika som hade lägst antal i de första centuriorna, de mindre rika som var flera i de följande och de egendomslösa i den sista centurian och då varje centuria hade en röst förblev makten hos de rika.

Han mördades av sin svärson, Tarquinius den yngre. Servius egen dotter, Tullia, påstås ha legat bakom och planerat mordet.

Lucius Tarquinius (den yngre), död 495 f.Kr, var Kungariket Roms sjunde och siste kung, innan den romerska republiken infördes. Han regerade 533 f.Kr. – 509 f.Kr. Tarquinius regerade hänsynslöst varför han snart fick tillnamnet Superbus (Despoten). Han försvagade senatens makt. Domsrätten utövade han ensam och utan rådgivare. Tarquinius tvingades till slut i landsflykt i ett adelsuppror. Och därmed var kungariket Rom över.

Efter det att Tarquinius Superbus avsatts följde de 500 åren av republik då det romerska riket expanderade till ett unikt imperium.

Lämna en kommentar

Under resor, världen

Jag tänker på det som kunde ha varit

Det här resereportaget från 1950-talets Irak. Det väcker så många tankar om det som kunde ha varit. Om vi hade spelat våra kort rätt i Mellanöstern. Vi. Mänskligheten.

Om inte om hade varit, hade du och jag seglat felucka på Eufrat och Tigris och besökt Babylon.

Läser vidare om Babylon på Wikipedia:

Babylon (egentligen ”Guds port”) var huvudstad i Babylonien och låg vid floden Eufrat. Stadens ruiner ligger i provinsen Babil i Irak, omkring tio mil söder om Bagdad.

Babylons första storhetstid inleddes när kung Hammurabi (1792–1750 f.Kr.) erövrade de omgivande rikena i Mesopotamien. Staden blev efter det huvudstad för det gammal-babyloniska riket.

Stadens andra storhetstid inleddes när Nabopolassar skapade det neo-babyloniska riket (625–539 f.Kr.). Hans son Nebukadnessar II genomförde en stor ombyggnation av Babylon på 500-talet f.Kr. Från denna tid hör Babylons legendariska byggnadsverk. Babylons yttre murar inneslöt ett område på 850 hektar.

Ishtarporten var entrén till Babylon. Porten, en av åtta befästa stadsportar i Babylon byggdes av Nebukadnessar II.

Porten befinner sig redan sedan 1930 i Berlin. I Pergamonmuseet. Kanske är det lika bra så som allt har blivit. Även om jag normalt ogillar när de största sevärdheterna flyttas från den plats där de hör hemma. Sedan år 2003 är Babylon inneslutet i en amerikansk armébas. Tyvärr har jag missat denna sevärdhet när jag varit i Berlin.

Bilden nedan har jag hittat på Instagram:

View this post on Instagram

#instalikes #instagood

A post shared by Ivan Bartone (@ivanhoe45) on

3 kommentarer

Under bucket list, resor, världen

Ny veckorapport från WHO om Ebolan

Uppdaterad 2014-10-24

WHO har en sida på nätet där de lägger ut rapporter om läget i det pågående ebolautbrottet.

På onsdagarna läggs mer utförliga rapporter ut som avser statistik till och med söndagen i föregående vecka.

Denna veckas rapport kom alltså igår kväll, den 23 oktober. Den visar läget till den 19 oktober. Då hade totalt 9936 fall registrerats varav 4877 dödsfall. I totala antalet fall räknas både bekräftade, troliga och misstänkta fall av Ebola.

Om du räknar lite på siffrorna i veckorapporterna kan du se hur många fall som tillkommer varje vecka:

Veckan som slutade 7/9: 682 nya fall
Veckan som slutade 14/9: 967 nya fall
Veckan som slutade 21/9: 906 nya fall
Veckan som slutade 28/9: 915 nya fall
Veckan som slutade 5/10: 855 nya fall
Veckan som slutade 12/10: 964 nya fall
Veckan som slutade 19/10: 939 nya fall

Tittar du bara på dessa siffror vore det lätt att dra slutsatsen att den exponentiella tillväxten i smittspridningen nu upphört.

Riktigt så bra är det tyvärr inte. Summasiffrorna avslöjar inte att läget är olika i de tre värst drabbade länderna. Så här ser utvecklingen ut land för land i diagramform:

20141023-081429.jpg

20141023-081449.jpg

20141023-081458.jpg

Tyvärr är situationen i Liberia värre än vad som framgår av siffrorna. WHO får inte fram en fullständig och rättvisande statistik därifrån. Särskilt i Monrovia befaras läget vara värre än siffrorna visar.

Alltså är läget fortfarande inte alls på något sätt stabilt. Vilket är fortsatt oroande. Men jag känner mig trots allt mer hoppfull för varje vecka som går nu.

3 kommentarer

Under samhälle och politik, världen

Exponentiell ökning av Ebola = riktigt läskigt

Jag vill inte skrämma upp någon i onödan. Det är ett problem i sig om vi ropar ”vargen kommer” för ofta när det gäller spridningen av dödliga sjukdomar.

Men det här med exponentiell tillväxt är kraftfulla saker. Ingen sådan ökning är i och för sig för evigt, men det går heller inte att förutspå exakt när kurvan kommer att plana ut.

I klarspråk: ingen kan idag veta exakt hur många som kommer att dö av ebolan. Eller i vilka länder dessa dödsfall kommer att inträffa, utöver de som redan drabbats.

Att isolera och vårda enstaka smittade personer är så vitt jag förstår inga problem i länder med modern sjukvård. Så då borde vi väl inte behöva oroa oss i Sverige?

Till att börja med är det ett problem i sig även att människor dör i länder lite längre bort. Men det är naturligt att det inte berör oss personligen på samma sätt som om det drabbar nära.

När få drabbas är det inte lika illa, totalt sett, som när många drabbas.

Det är mot den bakgrunden som det här med den exponentiella ökningen av sjuka och döda är så otäck.

Detta diagram hittade jag på engelska Wikipedias sida om Ebola:

20141003-181437.jpg

Det har idag redovisats i media att antalet smittade fördubblas på två veckor och att 1,4 miljoner människor på så sätt kan vara smittade i januari 2015.

Om du provar att räkna vidare på den kalkylen blir det:
5,6 miljoner i februari
22,4 miljoner i mars
89,6 miljoner i april
358,4 miljoner i maj
1,4 miljarder i juni

Det är ett räknexempel. Jag bedömer det som ytterst osannolikt att smittspridningen går så fort. Men säg att en miljard smittats om ett och ett halvt år. Eller om tre år. Det är inte så väldigt mycket bättre.

Så illa som att en miljard människor ska insjukna har jag ändå mycket svårt att tro att det kommer att bli. Men ju längre tid den exponentiella tillväxten fortsätter ju otäckare blir detta. Vi lever i en global värld. Om spridningen i tredje världen blir tillräckligt stor kommer internationella turistresor inte längre att vara lämpliga. Tänk ett utbrott i Thailand t.ex. Hur är sjukvården där? Klarar den av trycket? Eller Indien?

Vad jag vill ha sagt med detta är inte att det vore någon stor katastrof om vi i i-länderna tvingas avstå några turistresor. Självklart inte. Det som vore en stor katastrof är om den här sjukdomen fick en global spridning till stora delar av världens befolkning. Vilket inte är, som jag bedömer det, helt och hållet omöjligt. Och i en sådan mardröm undrar jag om sjukvården ens överallt i västvärlden kommer att orka med.

Det bästa för alla vore därför om smittspridningen kunde stoppas nu. Medan antalet smittade fortfarande räknas i tusental.

Jag tror och hoppas att det går. Så att du om ett halvår (och även ett och ett halvt och om tre) kan beskylla mig för att i det här blogginlägget ha ropat ”vargen kommer” alldeles i onödan.

Jag hoppas och tror. Men oroar mig ändå ovanligt mycket för att vara jag.

Uppdatering: Efter att ha hittat WHO:s sida med rapporter om ebolan är jag nu lite mer optimistisk om utvecklingen. Det tycks som att de senaste tre veckorna har antalet sjukdomsfall av Ebola slutat accelerera. Det betyder inte att antalet sjuka och döda slutat öka, men att antalet nya fall nu kanske ligger stilla runt ca 150 insjuknade per dag. Detta kan vara slutet på början av det utbrott som pågår. Jag tror att de närmaste veckorna och månaderna kommer att vara kritiska i kampen mot ebolan. Jag fortsätter att hålla tummarna.

3 kommentarer

Under resor, samhälle och politik, världen

Vad har en 16-åring på Gaza gemensamt med en svensk partiledare och Instagrams grundare?

Jo. Det de har gemensamt är senare flugan på sociala medier: Ice Bucket Challange.

Lämna en kommentar

Under instagram, samhälle och politik, sociala media, världen

Thomas Mevius (1524-1580)

Thomas Mevius var en tysk jurist, forskare och universitetslärare. Han var också mest troligt en av mina förfäder. Närmare bestämt min farmors mormors farmors mormors farfars mormors farfar.

Thomas föddes den 21 december 1524 i Stargard i Pommern. Han var son till borgmästaren i staden, Joachim Meves (adlad Mevius) (1490-1565) och hans hustru Gertrude Appel (f. 1490). Båda föräldrarna var alltså 34 år då Thomas föddes.

Den medeltida staden fungerade som en samlingsplats på marknadsdagar dit alla bönder kom med sina varor. Det kunde handla om bland annat säd, ägg, mjöl, kött, fisk och frukt.

För de allra flesta människor var bröd den dominerande födan.

Stargard är en stad som ligger i ett område som idag tillhör Polen. Men som på 1500-talet tillhörde Pommern. Staden ligger 32 km öster om Szczecin vid floden Ina.

I staden finns en gotisk kyrka från 1300-talet. Av slaverna kallades orten Starograd (”gamla staden”). Den fick sina privilegier 1229 och blev sedermera huvudstad i Hinterpommern. Som medlem av hanseförbundet hade Stargard blomstrande handel. Starkt befäst, belägrades det gång på gång under medeltiden.

Thomas gick på gymnasiet på Pädagogium i Szczecin och studerade sedan vidare vid universiteten i Frankfurt (Oder), Wittenberg och Leuven.

Under medeltiden hade universiteten fyra fakulteter, som var indelade hierarkiskt. Dessa var i fallande ordning: teologi, juridik, medicin samt filosofi. Filosofistudierna grundades på sju huvudämnen: grammatik, retorik, dialektik, musik, aritmetik, geometri och astronomi. Grammatik, retorik och dialektik ingick i skolans första avdelning, trivium, och var en förutsättning för de andra studierna.

Efter dessa universitetsstudier reste Thomas genom Frankrike och Italien. (Man kan fundera på hur det gick till att resa genom Europa på 1500-talet. Kanske red han?) I Italien disputerade han vid universitetet i Bologna till doktor i juridik inom de båda medeltida rättsgrenarna: den sekulära (civila) lagen och den kanoniska kyrkolagen.

Universitetet i Bologna är ett av världens äldsta och grundades redan mot slutet av 1000-talet.

År 1560 blev Thomas, som då var 35 år, professor i juridik vid universitetet i Greifswald och snart pläderade han även vid den furstliga hovrätten i Pommern-Wolgast.

1561 gifte sig Thomas , 36 år gammal, med 18-åriga Anna Falck, som var dotter till Szczecins rådskansler John Falck (1510-1571).

1562 föddes Thomas och Annas dotter Sibylla.

Thomas var troligtvis, parallellt med sitt arbete som universitetslärare även den första direktören för Greifswalder Konsistorium, den mest betydande andliga domstolen i den evangelisk-lutherska kyrkan i Pommern, som grundades 1563. I domstolen arbetade jurister och präster tillsammans.

Under åren 1563 till 1564 var han rektor vid universitetet i Greifswald.

1576 föddes sonen Friedrich Mevius, ännu en av mina anfäder.

Från 1578 till 1579 var Thomas åter igen rektor vid universitetet i Greifswald.

Thomas Mevius dog den 21 oktober 1580 i Greifswald. Han blev 55 år.

Hans hustru Anna Falck dog 1614.

Thomas son Friedrich Mevius var bara fyra år när pappan dog. Han fick i sin tur flera barn, bland dem Elisabeth Mevius som kom att gifta sig med borgmästaren i Greifswald, Henning Gerdes. De flesta uppgifter jag hittar om Henning Gerdes dotter Maria Gerdes är att det var Hennings andra hustru Elisabeth som var mamma till Maria, som dock i så fall föddes innan föräldrarna var gifta och samma år alternativt året efter att Hennings första hustru dog. Men det finns också ett par uppgifter som säger att Maria tvärt om var dotter till Hennings första fru. Därav råder någon liten osäkerhet kring mitt släktskap med Thomas.

20140304-190141.jpg

(#4 #blogg100)

6 kommentarer

Under personligt, världen

#nobodylikesme – Om totempålar och Instagramgrafitti – om 100 klassiska sevärdheter och en ny.

Jag satt och bläddrade i boken ”100 klassiska sevärdheter” i går.

Boken börjar med Nordamerika. Och allra först ut bland sevärdheterna är totempålarna i Stanley Park i Vancouver. Jag tänkte att jag skulle kolla hur dessa skildras på Instagram så jag sökte på taggen #stanleypark. Det intressanta är att det alls inte är bilder på totempålarna som dominerar taggen.

Istället är det en annan bild som förevigas om och om igen, även om taggen i och för sig innehåller en stor blandning av motiv:

Begränsar du din sökning till platsen ”Second Beach” blir procentandelen bilder med detta motiv betydligt högre:

20140303-194300.jpg

Bilderna taggas ofta även #nobodylikesme och konstverket heter alltså uppenbarligen just ”nobody likes me”. Grafittikonstnären tycks gå under signaturen I♥ och konstverket vara helt nytt. Det verkar vara runt en vecka gammalt. Motivet sprids frekvent på Instagram och Facebook även av personer som sannolikt aldrig satt sin fot i Vancouver. (Det har inte jag heller och jag sprider ju också bilden vidare nu. :)

Jag tycker att bilden på pojken som skriker ut sin förtvivlan över att varken ha fått några kommentarer, likes eller nya följare på Instagram är en väldigt träffande kommentar till den tid vi nu lever i på ett lite tragikomiskt sätt. Samtidigt som den är stilistiskt snygg. Inte konstigt att den sprids på nätet.

Jag är ingen vän av illegal grafitti och anser att den normalt ska väck så snabbt som möjligt. Att ta bort grafitti är att signalera att samhället bryr sig om värdet på sin infrastruktur.

Vad jag vet kan just det här konstverket i och för sig ha tillkommit fullt lagligt. Oavsett vilket hoppas jag att parkförvaltningen i Vancouver låter det vara kvar. Uppenbart väcker det intresse och har ett värde för många runt om hela jorden. Det skulle rent av kunna bli en stor turistattraktion för Vancouver. Kanske med ett kortare bäst-före-datum än totempålarna i och för sig. Just samtidskommentarer har en tendens att åldras fort. Men ändå.

De här tankarna får mig att fundera vidare över vad det är som gör sevärdheter sevärda. Jag tror att det har något att göra med att de sticker ut, är estetiskt tilltalande, men också – trots allt – att de säger något om sin samtid.

Så kanske har den där väggmålningen ändå ett bestående värde? Vi får väl se vad som händer. Kanske kommer den med i en framtida lista över världens främsta sevärdheter?

20140303-195607.jpg

(#3 #blogg100)

2 kommentarer

Under bilder, instagram, resor, världen

Seattle vann visst nåt i natt

Helt obegripligt det där. Amerikansk fotboll.

Lämna en kommentar

Under instagram, världen

Fyra veckor på Samoa

En av dem jag följt länge på Instagram är Grace Fetui Lefu, ”the girl with the turtle tatoo”, @moe_koko, som bor i Sydney, Australien men kommer från söderhavslandet Samoa.

Att på det här sättet något litet lära känna en vilt främmande människa på andra sidan jordklotet tycker jag är en del av charmen med Instagram.

Grace har just varit hemma fyra veckor på Samoa och det har varit spännande att följa hennes bilder därifrån. Här nedan följer ett urval:






Sist en bild från Sydney som precis lika gärna skulle kunna vara från Samoa:

20140120-182422.jpg

2 kommentarer

Under instagram, resor, världen

Det är sommar på Nya Zeeland

Foto: Kate Ch

Abel Tasman National Park.

En plats vi aldrig hittade till när vi var på Nya Zeeland. Ett land där de har sommar nu. Ungefär som den svenska. Sommaren – alltså. I alla fall temperaturmässigt. Vädret växlar mer på Nya Zeeland än här hemma.

Jag surfar runt på taggen #abeltasman på Instagram och konstaterar: ännu en plats att lägga till min ”bucket list” som i och för sig sedan länge är hopplöst lång…

Om du undrar var denna nationalpark finns så framgår det av nålens markering på kartan nedan:

20140118-131856.jpg

2 kommentarer

Under instagram, resor, sommar, världen

Följ ”Bangkok Shutdown” på Instagram. Och förklara gärna för mig vad det handlar om!?

Ett videoklipp från Bangkok som lades ut på Instagram nyss. Om du öppnar inlägget i Instagram (följ länken till användaren intill profilbilden och öppna i appen i nästa steg). Sen kan du klicka på den blå geotaggen i inlägget för att se fler bilder och videoklipp från samma plats. Eller sök via taggen #shutdown.

Så kan du själv följa denna och andra händelser näst intill live från vanliga instagramanvändare på plats.

Enligt UD:s info har ett par bomber smällt i staden natten till idag och det kan inte uteslutas att det blir fler. De råder besökare i staden att vara försiktiga. Enligt samma sida ska flygplatsen inte vara drabbad i nuläget men trafiken dit kan vara det.

Vad jag inte riktigt förstår är vad saken gäller. Oppositionen vill ha bort de nuvarande makthavarna. Så mycket har jag förstått. Men varför motsätter de sig då nyval? Är de emot demokrati? Eller litar de inte på rättvisa val? Är det i så fall en berättigad misstro? Hjälp mig gärna att reda ut detta.

Här en till bild från Instagram. Från ett av de konton jag följer på appen sedan tidigare:

View this post on Instagram

Bangkok shutdown #9

A post shared by Dodi Rokhdian (@thejungleschool) on

Lämna en kommentar

Under instagram, resor, världen

Får det lov att vara en julpuss från Moskva?

Idag, den 6 januari, firas julafton i Ryssland. Hur de nu firar den? Med hjälp av Google Översätt, taggar på Instagram och till sist blåa geotaggar lyckades jag till sist hitta det här videoklippet på Instagram. Hur representativt det är för ryskt julfirande har jag inte den blekaste om.

Men får det lov att vara en julpuss från Moskva idag?

Lämna en kommentar

Under instagram, världen

Att romerna ska behöva ha det så här idag

20131228-224956.jpg

När vi var i Berlin i somras kom vi förbi ett monument till minne av de romer (och sinti som i Tyskland räknas som en egen folkgrupp) som dog i nazisternas koncentrationsläger. Bilden ovan visar en del av det monumentet.

I oktober skrevs det om en blond flicka som hittats i ett romskt läger i Grekland. Där polisen också beslagtagit vapen och knark. Man efterlyste de biologiska föräldrarna via internationella medier. Det visade sig att det som de vuxna romerna sagt stämde. Flickans biologiska mamma var också rom. Bosatt i Rumänien. Filmklipp visade hur flickans biologiska familj levde extremt fattigt med många barn. Och stampat jordgolv.

Under hösten har det också avslöjats att skånepolisen olagligt registrerat romer utan brottsligt förflutet, till och med barn!

Tidigare i december visades det bilder från ett eländigt tältläger i Borås varifrån romer som levt som tiggare i staden skulle avresa hem till Rumänien efter att ha fått hjälp av kommunen med hemresan.

Och igår skrev Aftonbladet om en närmast permanent kåkstad i stockholmsförorten Högdalen. Kåkstad. Stockholm. 2013. Inget ordnat vatten och avlopp. Och i DN föreslog en professor att folk borde förbjudas att ge pengar till tiggare.

När jag växte upp läste jag böckerna om zigenarflickan Katitzi och uppfattade det som att diskrimineringen av romer var något som hörde till historien. Ett passerat kapitel. Jag kan inte heller minnas att jag såg några tiggare vare sig i Sverige eller i Europa när jag var ung.

När sedan tiggandet har blivit vanligare, först i Europas storstäder och sedan på allt fler orter runt om i Europa så måste jag erkänna att jag nästan aldrig gett dem några pengar. Jag har resonerat att det inte löser några problem på längre sikt att människor tigger.

Men när vi på höstlovet var i Venedig gav jag faktiskt vid några tillfällen pengar till tiggare. Det var efter att jag i samband med skriverierna om den blonda romska flickan börjat förstå hur eländigt romerna fortfarande har det i Sydösteuropa. Kontrasterna blir ju dessutom helt absurda när man i samma kvarter där tiggarna håller till ser skyltfönster med vanliga tröjor (av finaste märket) som kostar 7 000 Euro.

I förrgår såg jag en film om 1600-talets Stockholm (och bygget av skeppet Vasa) på TV. Hur eländigt de fattiga hade det.

Att det idag finns grupper i Europa som lever på nära nog samma sätt som de fattigaste på 1600-talet. Är det rimligt? Ska det verkligen behöva vara så här? Finns det verkligen ingenting vi kan göra åt det? Mer än att skänka en slant då och då?

Det jag tänker på är främst vettiga bostäder och utbildning. Ska det vara så omöjligt? Vad gör EU?

1 kommentar

Under resor, världen