Etikettarkiv: Borneo

En grotta full med fladdermusbajs och stora insekter – kan det vara nåt? Gomantong på Borneo

Precis som rubriken på detta inlägg anger är Gomatong-grottan på norra Borneo full av både fladdermusbajs och stora insekter. Skalbaggar närmare bestämt. Möjligen är det kackerlackor. Fågelbajs är där också. Svalbajs närmare bestämt. Utifrån den beskrivningen kan det synas märkligt att grottan inte bara är en känd sevärdhet utan dessutom får över fyra stjärnor i betyg på Google. Vad är grejen liksom?

”Allting går att sälja med mördande reklam”, heter det i en svensk visa från 1940-talet. Den gången handlade det om konserverad gröt. Av sågspån, tror jag. Men. En grotta full med bajs? Hur säljer man in den? Inte vet jag hur det gått till från början. Men nu är vi alltså här.

Gomantong-grottorna är ett stort grott-system inuti Gomantong-berget i Sabah-delen av Borneo, Malaysia. Berget är den största kalkformationen i nedre Kinabatangan-området. Grottorna och det omgivande området ligger i naturreservatet Sabah Forestry Department, ett skyddat område för djurliv, särskilt orangutanger. Det här är också den enda kända platsen för den utrotningshotade snigeln Plectostoma mirabile.

När vi anländer med minibuss till Gomatong avråder vår guide ifrån att ta med kameran in på området. Han tycker att eftersom avgiften för att fotografera här är lika hög som för att hyra kikare i två dygn på lodgen vi ska till är detta onödiga pengar att lägga ut. Jag stoppar därför ner min systemkamera i ryggsäcken innan vi går in på området.

Regnskog
Vi får låna var sin hjälm och vandrar sedan på fuktiga och lätt hala bryggor, kanske 500 meter, genom regnskogen, innan vi kommer till berget med grottan. Väl där upptäcker vår guide något bland träden på berget. Det är en vild orangutang! Vi står en stund och tittar på den där den mest sitter stilla men ibland rör sig i trädet. Det tar en stund innan alla i sällskapet är med på vilket träd det är vi pratar om. Det finns många träd på berget!

Jag kan så klart inte motstå frestelsen att plocka upp kameran och fotografera. Bästa bild blir en där den stora apans rygg och kropp skymtar lite mer än på övriga bilder. Men nu när kameran är uppe, och jag ändå kommer att få betala tilläggsavgiften, kan jag lika bra använda den i grottan också.

Vår guide avbryter nämligen vårt orangutang-skådande och drar med oss in i grottan.

Fladdermöss
Utforskningar av guanoavsättningarna gjordes första gången 1889 av en JH Allard. Guano är namnet på djurspillning som används som gödsel. Själva grottststemet kartlades först senare av P. Orolfo, 1930. En detaljerad omkartering och laserskanning av grottorna genomfördes 2012 och 2014.

Fladdermuspopulationen domineras av en koloni av Chaerephon plicatus, vars nattliga utflygning är en populär turistattraktion. Vi var dock inte här på kvällen utan på dagtid. Men fick en skymt av faddermössen ändå. Här finns också Rhinolophus acuminatus, som är en annan fladdermusart.

Antalet fladdermöss, som har överdrivits tidigare, räknades till runt 275 000 år 2012. Det finns också fladdermusvråkar i och kring grottan som jagar fladdermössen.

Svalbon
Ätliga svalbon finns också och skördas i grottan. Det är reden av den i Asien och Australien levande svalbosalanganen, Aerodramus fuciphagus, som är en fågel i familjen seglare och som bygger sina bon i klippväggar och berghålor av sekret, som utsöndras av deras starkt utvecklade spottkörtlar.

Sekretet stelnar till en genomskinlig gummiliknande massa. Redena har en storlek av ett halvt hönsägg och väger ca 10 gram. Då fågelboet upplöses i vatten blir massan geléaktig. Den svalbosoppa som tillreds av denna massa har månghundraåriga traditioner i det kinesiska köket och är idag en exklusiv och mycket dyr delikatess. I Hongkong kostar en skål äkta svalbosoppa mellan 200 och 700 kr.

Simud Hitam (”Black Cave”) är den mer tillgängliga av de två grottorna och det är den som är öppen för allmänheten. Här skördas de ”svarta” svalbon, som är mindre värdefulla. Dessa innehåller både fjädrar och saliv och kräver rengöring efteråt.Efter fåglarnas häckningsperiod samlas boredena in och säljs efter rensning till restauranger, som tillreder soppa på kycklingbuljong och svalbo.

I den övre ”vita” grottan, som inte är öppen för allmänheten skördas de mer värdefulla ”vita” svalbon som är mer rena som de är.

Örn och bajs
Men vi kliver alltså in i den grotta som kallas ”svart” därför att här skördas ”svarta” fågelbon. Direkt innanför ingången sitter en rovfågel en bit upp. Kanske en örn?

Det är nu som vi ser allt bajs från fladdermöss och svalor som täcker gångbroarna genom grottan, inklusive ledstänger. Det är också nu jag upptäcker insekterna. Möjligen är det kackerlackor?

Grottan är annars fin, flera tiotals meter i ”takhöjd” och på ett par ställen finns det öppningar i ”taket” som fungerar som ljusinsläpp och där fladdermössen rör sig ut och in ur grottan.

Mitt i grottan ligger ett boningshus där personer bor som vaktar de dyrbara svalbon som finns i grottan. Just när vi är här pågår ingen skörd av bon men vi kan se de stegar som används när bona skördas (och som ser helt livsfarliga ut).

Sevärd?
Så vad säger jag? Är grottan med bajs och insekter sevärd? Jo, faktiskt! Jag tycker att den är intressant. Det är ingen grej som du åker hela vägen till Borneo för att få uppleva, men när du väl är i Kinabatangan är grottan värd att svänga förbi. Även om du inte skulle ha turen att få se en vild orangutang.

Spång genom djungeln.

En fjäril utanför grottan.

Ser du orangutangen?

Bajs och insekter.

Fladdermöss syns vid ljusinsläppet i grottans tak.

Det är högt i tak.

Källor till texten: informationsskyltar på plats, vår guide och egna upplevelser samt svenska och engelska Wikipedia.

20 kommentarer

Under natur, resor

En blomma på stranden på ön Selingann


I går skrev jag om en mitt-i-naturen-upplevelse på sköldpaddsön Selingann precis utanför Borneos norra kust. Till den upplevelsen hörde de blommor som växte på stranden. Som den här lila saken. Jag fick googla mig halv fördärvad för att hitta att den heter något så märkligt som getfotsipomea.

Det är en art i familjen vindeväxter som mest växer på sandiga stränder i tropikerna. Arten är salttålig och dess frön sprids med havet. De växer ofta i långa rankor och täcker stora ytor på tropiska stränder.

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

6 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Sköldpaddsön Selingaan- ”Turtle Island” – Borneo – en mitt-i-naturen-upplevelse utöver det vanliga

Som en del av en fyradagarsutflykt på norra Borneo besöker vi den berömda ”Turtle Island” utanför staden Sandakan i den malaysiska provinsen Sabah. Det är en spännande utflykt som jag inte skulle vilja ha varit utan.

Det är något speciellt med sköldpaddor. De har funnits på jorden så länge. Varit samtida med dinosaurierna. Men när dessa stora jättar dog ut överlevde sköldisarna. Och det finns minsann stora exemplar av dessa också. Grön havssköldpadda som förr kallades soppsköldpadda, eftersom den användes till sköldpaddssoppa, är en art i familjen havssköldpaddor som förekommer i tropiska och subtropiska havsområden över hela världen. Den kan bli över två meter lång och är starkt hotad. Karettsköldpadda är ännu mer utsatt och räknas som akut hotad. Det är den enda arten i sitt släkte. Den kan bli upp till 90 cm lång. Båda dessa sköldpaddor förekommer på Palau Selingaan, som sköldpaddsön, ”Turtle Island”, heter på malajiska. Och det är dit vi är på väg när vi checkar ut från vårt hotell i Sandakan. Four Points by Sheraton. Vi ska bli hämtade 9:30 vid hotellets entré.

Oro för bagaget
Vi har packat om våra väskor och lämnat både packning och tvätt på hotellet, som vi ska återvända till senare. Ändå blir det några väskor och ryggsäckar när det är fråga om packning för åtta personer. Det är en stund kvar och de andra försvinner iväg på olika håll för att uträtta olika ärenden. När minibussen kommer strax före utsatt tid, står jag ensam och vaktar väskorna. Guiden gör stora ögon och undrar om vi inte fått veta att båten endast kan ta en begränsad mängd packning. Han blir dock uppenbart lättad när jag berättar att packningen är för alla åtta och inte bara för mig.

Han presenterar sig som Azman, ”men ni kan kalla mig Man”. När han hälsar på ungdomarna är han noga med att memorera deras namn. ”Som i iPhone” säger han när pojkarnas yngsta kusin Siri, 11 år, presenterar sig.

Blöt båtresa – död iPhone
Båten avgår klockan tio och resan tar ungefär en timme. Mot slutet blir båtresan mycket blöt, särskilt för 13-åringen som sitter längst bak i båten och som mest skrattar åt det hela. Men när det senare visar sig att det nästan nya iPhone han hade i bakfickan är död är det verkligen inte roligt längre.

När vi är framme på ön får vi våra rum som är små och enkla, men rena, och serveras sedan lunch. Därefter är det tid för bad och snorkling. Tyvärr är vädret mulet den här dagen men snorklingen är bra.

På väg mot boendet.

Lummig miljö.

Rummen är små men funktionella.

Stranden är fin men vi har lite otur med vädret.

Vattnet är ändå alltid varmt och skönt.

Och snorklingen är bra.

En blå sjöstjärna.

Ungefär här kommer vi senare få se en sköldpadda lägga ägg.

Spår i sanden från en sköldpadda och föregående natt.

En blomma som växer i sanden.

Efter solnedgången får turister inte vistas fritt på stränderna.

Nu börjar det spännande
Efter solnedgången får vi inte längre vistas fritt på stränderna runt ön. Det är för både vår och sköldpaddornas säkerhets skull. Och efter middagen börjar det spännande. Vi får först en guidning om sköldpaddorna och verksamheten på ön, med filmvisning innanför ett litet museum.

Vi får balnd annat veta verksamheten med att skydda sköldpaddorna på den här ön började redan på 1920-talet. Men att sedan kom andra världskriget emellan. På 1950-talet återupptogs åtgärder och aktiviteter för att skydda sköldpaddorna. Och på 1960-talet utökades skyddet till flera öar i området.

Det var också på 60-talet som människorna började hjälpa till med äggkläckningen. När sköldpaddorna lägger ägg plockas de upp av personalen på ön och sedan flyttas de till en säkrare plats, längre upp på ön, där de också skyddas av ett plastnät. Det håller både rovdjur borta och sköldpaddsungarna på plats när de väl kläckts. Det tar ungefär 60 dagar för äggen att kläckas. Temperaturen under denna tid bestämmer ungarnas kön; vid 28 °C uppstår enbart hannar och vid 32 °C endast honor. Däremellan blir det en blandning där den procentuella fördelningen också beror på temperaturen. För att få till en lagom blandning av hannar och honor finns det ägg som förvaras i sand som skuggas av träd och andra som är i sand som är direkt belyst av solen.

När äggen kläcks samlas ungarna ihop och bärs ner till stranden där de själva får springa ner till vattnet. Med de här åtgärderna ökar antalet ungar som når havet till ungefär det dubbla jämfört med om naturen får ha sin gång. Fram till 2011 ökade antalet sköldpaddor som kom till ön för att lägga ägg år för år men sedan dess har kurvan planat ut. Vår guide förklara det med att eftersom det dröjer lång tid för sköldpaddorna att bli könsmogna, ofta 25-30 år, och runt 2011 hade det gått ett par generationer sedan verksamheten startade och den hade därmed då nått full verkan.

Vi får också veta att sköldpaddor kommer i land varje natt här, inte bara under vissa säsonger som på de flesta andra håll i världen, och att man därmed är i princip garanterad att se dem. Men vissa nätter kan det dröja långt in på småtimmarna innan den första kommer. Under högsäsongen (oktober) kommer upp till 50 sköldpaddor hit per natt för att lägga ägg och då hinner personalen långt ifrån ta hand om alla ägg. Många ägg får då ligga kvar där sköldpaddorna lagt dem. Nu har det precis hunnit bli november och antalet landningar per natt har redan avtagit något, berättar guiden vidare.

Äggläggningen
Och sedan börjar vår väntan. Ingen kan säga exakt vid vilket klockslag den första sköldpaddan kommer att dyka upp. Så vi sitter och pratar. Med varandra och med ett engelskt par från London som är på bröllopsresa. Vi pratar bland annat om Brexit. Det här var dagen det var sagt att det skulle bli en hård Brexit. Men ingen av oss har koll på dagsnoteringen i Storbritanniens relation till EU.

De pratar också om att de också, precis som vi, ska direkt till Bilit Rainforest Lodge efter den här ön och hur gärna de vill se elefant där, eftersom de redan hunnit se många av de övriga djur som Borneo är känd för.

Och så. Plötsligt händer det!

Guiden kommer in och berättar att kvällens första sköldpadda lägger ägg. Nu blir det bråttom. Vi skyndar efter guiden i mörkret. Gå snabbt, men inte springa. Det är inte helt enkelt. Men efter några minuter är vi framme vid sköldpaddan. En ”ranger”, naturvårdare som arbetar på anläggningen på ön, lyser med en ficklampa på äggen som sköldpaddan lägger. Vi har fått stränga tillsägelser att hålla oss bakom henne, att cirkulera så att alla får se och så att en person i varje familj får möjlighet att fotografera. Ingen videofilmning är tillåten.

Efterhand som sköldpaddan lägger ägg i den grop som hon grävt plockar rangern upp dem och lägger dem i en hink. När hon är klar mäter han henne. Hennes skal är 90 cm långt och hon är tidigare omärkt. Det betyder att det är första gången som hon lägger ägg här. Mest sannolikt är det hennes första äggläggning någonsin eftersom sköldpaddorna i regel kommer tillbaka till den ö där de föddes och lägger ägg där. Endast några få procent överlever hela vägen och får, som den här honan, en möjlighet att komma tillbaka och sluta cirkeln.

Den här gången blev det 61 ägg, vilket är bra för en nybörjare men lägre än det snitt på en bit över 100 som gäller för mer erfarna honor. Efteråt får vi en stund att titta på sköldpaddan, även framifrån, innan det är dags för oss att säga hejdå till henne och för rangern att märka henne innan hon får återvända till havet.

Nedgrävningen
Vi går tillbaka till området med gröna cylindrar av plast där ägg ligger i sanden och väntar på att kläckas. Vi får se hur en ranger gräver en drygt halvmeter djup grop i sanden, hur äggen läggs ner och försiktigt täcks med sand innan platsnätet sätts på plats. Slutligen skrivs en skylt som sticks ner i sanden med information om datum och antal ägg samt ett löpnummer. Och så var det hela klart för idag. Nu dröjer det två månader till äggen ska kläckas.

Men likt en väl förberedd TV-kock som tar fram den färdiga anrättningen strax efter att hon har stuckit in den i ugnen, trollar vår guide nu fram en korg med ungefär 20 nykläckta ungar som vi ska få vara med om att släppa ut i havet.

Utsläppet
Vi går ner till stranden igen och vår guide ritar en halvcirkel i sanden som vi måste hålla oss bakom. Vi får strikta order att inte röra ungarna. Endast om någon av dem springer åt fel håll får vi lov att peta till den så att den vänder ner mot havet. En av ungarna gör just detta, sätter fart in mot land. Och vår grupps yngsta deltagare, Siri, 11 år, som älskar djur, blir den lyckliga som får röra vid den lilla sköldpaddsungen och fösa den åt rätt håll. Lyckliga hon!

Och så springer då alla de tjugo små sköldpaddorna ner mot havet, fångas upp av vågorna och simmar iväg ut i mörkret.

Det här är ”Mitt i naturen” på riktigt. Det är nästan så att man förväntar sig att David Attenborough nu ska kliva fram ur buskarna och berätta om alla återstående hot mot de stora havssköldpaddorna. Men det gör han märkligt nog inte.

Istället får vi gå och lägga oss, mäktigt upprymda och upplyfta, av det fantastiska vi fått vara med om den här kvällen.

Äggkläckningsanläggning, det kallas ”hatchery” på engelska.

En havssköldpadda lägger ägg i sanden.

Våra ungdomar tittar på.

Sköldpaddans skal är 90 cm långt.

Äggen grävs ner i sanden.

Platsen där äggen lagts märks ut med en skylt.

Små sköldpaddsungar i en korg.

Liten sköldpadda möter stora havet. Om 30 år kommer den kanske tillbaka.

19 kommentarer

Under boende, natur, resor

Så ordnar du en 4-dagars utflykt till sköldpaddor, orangutanger och regnskog på norra Borneo


Att resa i huvudsak på egen hand behöver inte innebära att du helt och hållet avstår paketresans fördelar med ordnade transporter, måltider, övernattning och – inte minst – bra guidning. Särskilt gäller detta kanske för natur-resmål där en ordnad safari i regel ger så mycket mer än att försöka se djuren på egen hand, om det ens är möjligt. Men för den skull behöver du inte nödvändigtvis boka hela resan med en svensk resebyrå som ett paket. Det finns andra varianter. Här berättar jag om hur du i förväg kan ordna en häftig naturutflykt på fyra dagar och tre nätter på norra Borneo.

Hur vet du att en aktör som du hittar på internet är seriös? Jag har tidigare berättat om hur du kan spara en hel del pengar genom att själv boka en kombinationsresa med sol och bad på Zanzibar och en safari till Ngorongoro på Tanzanias fastland i östra Afrika. Den gången använde jag Tripadvisor och ett offertförfarande för att hitta bästa alternativet för oss.

Den här gången gjorde jag på ett annat sätt. En klassiker, kan man säga, men i ny tappning.

Resekatalogerna
I min ungdom hände det mer än en gång att jag gick in på en resebyrå och hämtade en katalog från Temaresor som jag sedan använde som inspiration inför mina tågluffar och inför våra första långresor i Asien.

Internet
Den här gången gick jag istället in på nätet för att kolla in samma researrangörs upplägg på Borneo. Det visade sig att den lodge de använder sig av vid Kinabatanganfloden heter Bilit Rainforest Lodge.

När jag gick in på lodgens hemsida i somras hänvisade de till researrangören Amazing Borneo för att göra bokningar. Numera ser jag att det direkt på lodgens hemsida är möjligt att boka exakt samma utflykt som den jag bokade, men jag bokade alltså då på Amazing Borneo.

Utflykten
Jag hittade där en utflykt som utgick från staden Sandakan i provinsen Sabah och som både innehöll ett besök, en dag och en natt, på en sköldpaddsö, som vi visste sedan innan att vi också ville besöka. Och så två nätter på den där lodgen i regnskogen, med tillhörande safariresor med båt på floden. Därtill ingick besök på ett rehabiliteringscenter för orangutanger och ett besök i en park med malajbjörnar. Samt ett besök i en grotta med svalor och fladdermöss.

Betygen
Jag dubbelkollade så att både lodgen (trots att den formellt endast är ett tvåstjärnigt hotell) och resebyrån samt även den specifika utflykten jag var intresserade av alla hade mycket höga betyg på både Google och TripAdvisor.

Priset
Efter att också ha kollat med min svägerska bokade jag så in oss alla åtta på utflykten med koden ABSK-WA1508. Hela paketet kostade ca 5 500 kr (2370 MYR) per person i delat dubbelrum. Det kan tyckas mycket för fyra dagar och tre nätter men man ska då komma ihåg att det som erbjuds är naturupplevelser i världsklass. Jag betalade hälften av priset med kontokort dagarna efter bokningen och resten en månad innan resan.

Vissa ändringar
Det slutgiltiga programmet med exakta tider för alla moment fick jag sedan på mejl tre veckor innan utflykten. Det framgick då att efter sköldpaddsön skulle vi besöka grottan före besöket vid floden och sedan avsluta med orangutangerna och björnarna. Att det blev en viss omkastning i schemat i och med detta gjorde inget. Det var om något närmast en fördel, som jag ser det.

Alternativen
Det finns både billigare och dyrare lodger i området för den som söker andra alternativ, och en mängd olika varianter på utflykter. En liknande utflykt kan till exempel göras med en annan arrangör, men då till en trestjärnig, och därmed något finare lodge, vid floden. Men priset för de fyra dagarna blir då nära 50 % högre.

Tipset
Nästan oavsett vilken rundresa du funderar på att göra, nästan var som helst i världen, vill jag plusa för tipset att kika på vilka besöksmål, boenden och safari-arrangörer som de etablerade resebolagen använder sig av. Temaresor gör till exempel ofta bra val.

När vi var på Bilit Rainforest Lodge, sista kvällen, skulle det dessutom visa sig att just den här lodgen även används av de Rosa Bussarna, en annan svensk researrangör. Ett gäng av deras resenärer dök nämligen upp då.

En lodge som används av både Temaresor och Rosa Bussarna kan väl knappast vara helt fel? Och det var den inte heller! Själva stället var kanske inte mycket mer än helt okej, men det är inte för hotellet du reser hit, det är för naturen. Och lodgens båtförare var helt fantastiskt skicklig på att hitta de mest spännande djuren och naturupplevelserna.

Rekommendationen
Dessutom var vår guide som följde med på hela resan också duktig och pratade tillräckligt bra engelska. Och både sköldpaddsön och orangutangcentret var fantastiska upplevelser. Grottan och malajbjörnarna var också intressanta.

Så sammantaget är detta en utflykt jag verkligen kan rekommendera!

Apan på bilden är ett ungdjur av sorten långsvansad makak. Den tillhörde den flock som delvis höll till inne bland husen på Bilit Rainforest Lodge.

7 kommentarer

Under natur, resor

Utflykt på Gunung Kinabalu

Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter lokalt; Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Jag har varit klar över att jag ville göra en utflykt till det här berget redan innan vi reser iväg hemifrån och jag har tittat på olika alternativ, men inte blivit färdig att boka något. Det finns flera olika upplägg att välja på och det är inte helt lätt att veta vilket som är bäst.

Bokar på plats
Istället blir det så att vi bokar kvällen innan vid utflyktsdesken på det hotell där min bror med familj bor.

När jag nu kollar i efterhand så blev det endast marginellt dyrare än de billigaste alternativen för motsvarande utflykt, som jag hittar på nätet, och billigare än de dyraste alternativen. Så att vänta med att boka den här heldagsutflykten till kvällen före är alltså inget problem ivårt fall. Möjligen har det att göra med att vi är åtta personer och fyller en minibuss själva. Priset är 450 kr per vuxen översatt till svenska pengar, där alla över 11 år räknas som vuxna, men då ingår lunch och samtliga entréer utom till världens största blomma (som vi får veta att vi har möjlighet att se OM vi har sådan tur att den blommar, och som i så fall kosta ytterligare 70 kr per person).

Tidig morgon
Vi blir upphämtade vid respektive boende vid åttatiden på morgonen och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden. Vyerna är bitvis mycket vackra och jag gör några försök att filma och fotografera med mobilen, men resultatet blir inte så bra. Jag längtar tills vi är framme vid den utlovade utsiktsplatsen där jag ska få möjlighet att fånga vyerna med min kamera.

Vacker utsikt
En och en halv timme tar bilresan till utsiktsplatsen i byn Nabalu, där det också finns en marknad med möjlighet till shopping, samt toaletter. Vi får en halvtimme på platsen som jag nästan uteslutande ägnar åt utsikten. Den här platsen är sannolikt den främsta orsaken till att utflykten avgår så tidigt på morgonen. Fram till klockan 10:30 är chanserna störst att du ser toppen och ju tidigare desto bättre. Vi har tur. Himlen är blå när vi är här och toppen omges endast av tunna dim-skyar.

Äntligen framme vid utsiktsplatsen!

Vandring i nationalparken
Vi åker ungefär 20 minuter vidare mot nationalparken Mount Kinabalu för en kort promenad i regnskogen. Vi får först lite information om hur det går till att bestiga toppen i vanliga fall, men också vilka hastighetsrekord som gäller. Det är en viss skillnad, om man säger så. Vanliga turister tar normalt ett par dagar på sig att bestiga berget med en övernattning längs vägen. Dels för att anpassa sig till den höga höjden men också för att få möjlighet att bestiga toppen på morgonen, både för temperaturens och utsiktens skull. Hastighetsrekordet, däremot, är på under tre timmar.

Vi får också veta att det är ovanligt att man ser djur här, på grund av de många besökarna, innan vi vandrar uppför och nerför trappsteg, ungefär en kilometer på en halvtimme. Stigen vi går heter Silau Silau. Guiden stannar ofta och berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé. Den allra minsta ska tydligen finnas i Sydafrika och inte vara större än ett knappnålshuvud. Vi får också se en blodigel.

Vandring i regnskogen.

Många spännande växter.

Världens näst minsta orkidé.

Värdens största blomma
Från världens näst minsta orkidé till världens största blomma. Vi åker vidare mot de varma källorna i Ranau. Efter ungefär en timme, strax innan vi är framme, stannar minibussen till vid en skylt som berättar att rafflesian blommar och att parken här är öppen. Vi förstår inte just då exakt hur lyckosamt det är att det finns en frisk blomma just när vi passerar, men vi väljer ändå att betala entré för att se blommorna. (Utom pojkarnas kusiner som är trötta och hellre stannar i minibussen för att vila.)

Vi får veta att de här ovanliga växterna blommar här endast fem gånger om året och att varje enskild blomma blommar i endast tre dagar. De växer mer eller mindre direkt på marken. De är mycket känsliga för beröring och blomman börjar vissna direkt om någon råkar nudda den. Därför är växtplatserna inhägnade och skyddade med enkla tak av svart plast.

På dag tre, den sista dagen de blommar, luktar de ruttna ägg. Vi ser en blomma som är på dag två och som inte börjat lukta än och en som är på dag fem, som börjat vissna. Där kan jag känna en lätt förnimmelse av den ruttna doften.

Blomman som är på dag två har sex kronblad. Det är mycket ovanligt. Vår guide tar upp sin egen mobil för att fotografera blomman. Då förstår jag att det vi fått se är ganska unikt. Blommorna kan bli upp till en meter i diameter. Den här är inte riktigt så stor, kanske drygt en halvmeter. Men den är imponerande ändå..

Vi får även se guiden demonstrera hur blåsrör fungerar och även plocka en frukt som vi får smaka på till lunchen. Den heter soursop på engelska och jag har aldrig smakat eller ens sett den förut. Fruktköttet är vitt, sött och krämigt med stora oätliga svarta kärnor i. En riktig delikatess.

Rafflesia, heter världens största blomma.

Demonstration av blåsrör.

Köttätande växt.

Vår guide plockar en frukt.

Vi får smaka frukten till lunchen.

Lunch och äventyr i Ranau
Äter gör vi på en restaurang inne i byn Ranau där vi får in olika fat med kött, grönsaker och ris. Alltsammans smakar riktigt bra.

När vi ätit regnar det en stund, men det upphör strax. Vi går till området med den heta källan. Där går vi en promenad på smala hängbroar högt uppe bland träden i regnskogen. En så kallad canopy walk. Det är häftigt och precis lagom nervkittlande. Att fotografera med mobilen kostar en liten slant extra. Efteråt kan vi välja mellan att gå och titta på ett vattenfall, bada i badkar med vatten från den varma källan eller betala extra entré och titta på en fjärilsträdgård. Jag och Anton, som är 15 år, väljer fjärilträdgården. De andra delar också på sig och går på olika håll.

Fjärilsträdgården består av tre delar. En med växter som lockar till sig fjärilar från det fria, en del med döda fjärilar och andra insekter som spänts upp med nålar och en del där fjärilarna är inhängnade av ett stort nät med tropiska växter i. Den fria delen är mysigast, även om det är färre fjärilar där.

En så kallad canopy walk uppe bland trädtopparna.

En fjäril som jag fotograferar precis utanför fjärilsträdgården.

Sist en avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen:

12 kommentarer

Under natur, resor

Snorkling vid Pulau Manukan och Pulau Sapi utanför Kota Kinabalu, Borneo


Precis utanför staden Kota Kinabalu på ön Borneo, den malaysiska delen, ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Men vilken ska man välja för bästa snorkling och vackrast vyer? De två öar vi besökte var faktiskt väldigt olika. Den ena ger jag två stjärnor på Google och den andra ger jag fem. Men vilken är vilken? Häng med!

Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Tar oss till färjeterminalen
Det tar till att börja med en stund för oss att få tag på taxi. (Detta är innan jag har upptäckt hur bra, billig och smidig appen Grab är här.) Så när vi kommer fram till Jesselton Point, som också kallas the Jetty, är vi inställda på att min bror med familj, som kom iväg före oss, ska ha väntat på oss en stund. Men vi ser inte till dem. Så vi går in i vänthallen som är fylld med försäljnngsbås för mängder av olika företag längs två väggar. Alla, eller i vart fall flertalet, säljer olika typer av båtbiljetter. I samma stund som jag sätter in så mycket som en fot i lokalen blir ljudnivån öronbedövande av alla försäljare som söker min uppmärksamhet. Men min brors familj syns inte till. Vi går ut igen och ner mot båtarna. Men inte heller där är vårt resesällskap. Så jag ringer brorsan. Tydligen har de blivit avsläppta på fel plats och är på väg till fots.

Mycket riktigt kommer de gåendes alldeles strax och jag går tillsammans med min svägerska in i väntsalen för att köpa båtbiljetter. Igen blir ljudvolymen öronbedövande och vi väljer det första, eller möjligen det andra biljettbåset till höger, direkt innanför dörren. En kvinna berättar om alternativen. Vi väljer att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka. Jag får en biljett för fyra vuxna och fyra barn. Det är möjligt att hyra mask, snorkel och fenor men vi har med egen utrustning för att kunna se under vattenytan. (Mina pojkar använder hellre simglasögon än mask.)

Vi är ganska nyanlända till Malaysia och behöver kontanter. Min sambo och min bror går för att leta efter en ATM och hämta ut. Under tiden handlar min svägerska ett par solhattar till sina flickor. När alla är samlade igen är det dags att ge sig av.

Här köpte vi båtresan.

Första ön
Det är härligt att vara på väg ut på havet. Vindarna är ljumma. Vårt första stopp är vid ön Manukan. När vi går iland är det fullt av vad som ser ut att vara kinesiska turister som snorklar med flytvästar på sig, vid stranden till vänster om bryggan. Vi rekommenderades att istället gå till en strand som ligger ett stycke bort, åt höger. Efter att ha betalt entré för att besöka ön går vi till den strand som pekats ut åt oss. Det är en liten fin sandstrand med turkost vatten och en gunga vid vattnet. Under gungan ligger av någon anledning vad som ser ut att vara sandsäckar gjorda av vävd plast.

Vid den här stranden badar vi och snorklar lite innan vi äter lunch. Vattnet är behagligt varmt men snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Vattnet visar sig vara ganska grumligt och nästan alla koraller är döda och trasiga. Där finns i alla fall några tropiska fiskar att titta på. Som tur är, så är detta vår första snorkling på Borneo-resan och därför är det ganska kul ändå att snorkla här en stund.

Längre bort på stranden, bortanför ett träd som lutar över vattnet, visar det sig vara ganska skräpigt, med en del plast på standen. Men den lilla stranden hitom trädet är ändå fin och fri från plastskräp utöver de där sandsäckarna. Våra ungdomar ställer upp för en gruppbild.

Vi ser också någon typ av varaner – stora ödlor – på ön, som är häftiga att se och äter en lunch som smakar bra.

Det här är en helt okej ö att besöka, fina stränder, turkost vatten och bra mat, men ändå obegripligt för mig att så många turister besöker just denna ö och dessutom ger den så höga betyg. Ön är helt klart inte värd några fyra stjärnor (som den har på Google), när det är snorkligen som marknadsförs här, i första hand. Jag sätter två stjärnor på Google.

Alla fyra kusinerna går med på att posera för en bild.

Resterna av en blomma ligger i sanden.

Stranden är fin.

Men snorklingen får inga höga poäng.

Andra ön
Vår båt anländer på utsatt tid och vi åker vidare mot nästa ö. Redan när vi närmar oss ön är intrycket bättre, och det beror inte enbart på att solen nu tittar fram. Ön Sapi ligger alldeles intill den större ön Gaya och de båda regnskogsklädda öarna möts i en turkos lagun. Precis intill denna lagun ligger på den mindre ön Sapi en fin sandstrand. Och här är också snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat havsanemoner med ”Nemo-fiskar”, alltså clown-fiskar. Vi ser också ett jättestim med papegoj-fiskar och blå sjöstjärnor, bland annat.

Här är stranden också vackrare och vi ser en flock apor i regnskogen precis vid kanten av stranden. Och även här ser vi en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi. Vi är här en stund efter lunchtid så jag ser ingen som äter, men här finns bord och stolar så det är inte omöjligt att det går att äta även här. Hör efter vid biljettförsäljningen om du vill försäkra dig om att det går att äta på ön. Annars kan du ju göra som vi gjorde, först bada och äta lunch på Manukan och sedan fokusera på att snorkla vid Sapi.

Ska du bara välja en av dessa två öar så välj denna! Jag ger den fem stjärnor på Google. Men andra har gett de båda öarna nära nog samma betyg.

Med allt detta sagt vill jag ändå reservera mig för att grumlighet och nedskräpning påverkas av väder och vind. Men döda koraller är döda och levande är levande, så i den delen bör jämförelsen alltid falla ut till Sapis fördel.

En vacker lagun med turkost vatten.

Badar vid en fin strand.

Betydligt bättre snorkling här.

Här finns bland annat clown-fiskar.

Ett stim med papegojfiskar i olika färger.

Härlig färg på vattnet.

8 kommentarer

Under natur, resor, snorkling, vackra platser

Att äta på nattmarknaden i Kota Kinabalu

När vi kommer till Borneo är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala Kota Kinabalu för att äta.

Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord.

Äter inget
Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern.

Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Doften av torkad fisk.

Barn som leker bland marknadsstånden.

Läbbiga jättesnäckor.

Matlagning pågår.

Färsk hummer (egentligen languster) till salu.

Grillad hummer i vitlökssmör.

10 kommentarer

Under mat, resor

Två veckor på Borneo med stopp i Singapore

Vi är på väg tillbaka till staden Sandakan på norra Borneo, från den lilla ön Lankayan. Båtresan ska ta två timmar. Fartvinden gör att håret fladdrar. Solen skiner rakt på mitt ansikte. Jag oroar mig lite för att jag ska bränna mig i solen. Tur ändå att jag i alla fall smorde in näsan med solskydd. Och fartvinden svalkar ifrån den värsta hettan.

Vi har åkt ungefär en av dessa två timmar när sju små öar syns vid horisonten. En av dem är den sköldpaddsö som vi anlände till en vecka tidigare. Det börjar bli dags att sammanfatta vår resa.

En semester rinner iväg så fort. Vi har snart två veckor i Asien bakom oss. Lite i Singapore och mest på Borneo. Nu återstår bara en hemresa med ett par korta stopp på vägen. Så här kommer en dag-för-dag-sammanfattning:

Dag 0
Fredag kväll. Vi avreser med ett sent flyg från Kastrup, 22:35. Mycket mer finns inte att berätta om denna resdag. Den får därför räknas som dag noll.

Dag 1, mot Singapore
Vi mellanlandar, efter en knappt sex timmars flygning, i Doha för planbyte. Ett par timmar senare, ugefär halv åtta lokal tid, reser vi vidare mot Singapore. Den etappen ska ta knappt åtta timmar. Vi har då egentligen inte hunnit se något av den tjusiga flygplatsen, bara skyndat igenom.

Vi flyger över tidzoner, framåt i tiden, och därför har det hunnit bli kväll och mörkt ute när vi till slut landar i lilleputtlandet på Malackahalvöns sydspets, 20:20, lokal tid.

Det är 25 år sedan jag och min Anders var i den här staden senast. Den gången kom vi med tåg från Kuala Lumpur i Malaysia.

Jag står vid incheckningen på det kända hotellet Marina Bay Sands, som inte existerade den gången, när min bror med familj dyker upp. De har checkat in ett drygt dygn tidigare, och från och med nu ska vi i huvudsak resa tillsammans, alla åtta.

Vi hinner med ett dopp i hotellets berömda infinity-pool och äta lite nudlar med stekta räkor på ett snabbmatsställe innan dagen är slut.

Utsikten från hotellrummets balkong.

Dag 2, Singapore
På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går vi en kortare sväng in mot stan. Vi går förbi ett museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma, över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Det ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar eller har picknick i undergångarna under gatorna, där det är lite svalare. Hettan är annars tryckande. Vi vandrar bland annat förbi berömda Raffles Hotel och strosar in i ett kinesiskt tempel innan vi vänder tillbaka.

Lunch äter vi vid poolen på hotellets ”surfingbräda” och där tillbringar vi sedan några timmar på eftermiddagen. Pojkarna spelar lite biljard (!) på det fantastiska hotellrum som vi haft turen att bli uppgraderade till.

På kvällen åker vi alla åtta tunnelbana till stadsdelen Little India som verkligen känns mycket indisk. Där äter vi middag på en nepalesisk-indisk restaurang. Vi väljer nämligen att gå in på en restaurang som har dörr. Jag tar där en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.

Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten. Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar mycket bra.

Vi passerade förbi ett tempel i Little India.

Dag 3, Singapore och Kota Kinabalu
Vi hänger vid och i poolen, på surfingbräde-taket på Marina Bay Sands innan det är dags att checka ut. Sedan går vi en sväng runt parkområdet Gardens by the Bay, som ligger precis intill hotellet. Det är här de där svampformade ”träden” med klängväxter finns, som har blivit något av en signatur för Singapore.

Vi tar en fika på ett café och hinner med ett av växthusen i parken innan det är dags att ge sig av till Kota Kinabalu på Borneo. Flygresan tar ungefär två och en halv timme.

När vi landar är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala stan för att äta. Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord. Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern. Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Ett morgondopp i poolen på Marina Bay Sands innan avresan till Borneo.

Dag 4, Snorklingsutflykt utanför Kota Kinabalu
Precis utanför Kota Kinabalu ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Vi har valt att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka.

På den första ön snorklar vi lite innan vi äter lunch. Snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Och det är ganska skräpigt med ilandfluten plast på stranden, en bit bortanför den plats vi valt. Men vi ser en varan på väg till restaurangen på ön. Och vid nästa ö är snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat anemoner med ”Nemo-fiskar”.

Här är stranden också vackrare och vi ser några apor. Och även här en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi.

Stranden vid Pulau Sapi.

Dag 5, Mount Kinabalu
Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Vi blir upphämtade vid respektive boende och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden.

Vi stannar till vid en utsiktsplats innan vi åker vidare mot nationalparken för en kort promenad i regnskogen. Guiden berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé och en blodigel. Senare har vi turen att även få se världens största blomma innan vi går en promenad på smala hängbroar uppe bland träden i regnskogen.

Kvällsmålet intar vi på en restaurang i stan därefter större sällskap firar en födelsedag, glatt själva häller upp från flaskorna och sjunger ”Happy birthday to you”, bara den strofen, till varje skål. Stämningen är tämligen munter. Striktast klädsel har en man i sällskapet som till shortsen bär en kortärmad skjorta i ett tyg med mönster med både breda svarta ränder och rosa rosor ovanpå det.

Regnskogspromenad.

Dag 6, Sandakan
Efter två dagar i och runt Kota Kinabalu är det dags att åka vidare mot nordligaste Borneo.

Sandakan, heter staden som turismen utgår ifrån i det här området. Även om stan i sig inte har särskilt mycket att visa upp. Den har ungefär 100 000 invånare. Här bor vi en natt på Four Points by Sheraton. Vi tar ett eftermiddagsdopp i poolen, äter på ett enkel ställe på stan, intill kajkanten, där råttor springer mellan borden och en pust av avloppsdoft drar förbi då och då. Men kvällen är ljum och maten är god.

Vi strosar också genom en galleria där vi fyller på med en laddarsladd med två usb-utgångar till våra Apple-prylar. Och det är ungefär det. Mest av allt en res-dag.

Moské i Sandakan.

Dag 7, Sköldpaddsön
Turtle Island kallas en ö som ligger ungefär en timmes båtresa utanför Sandakan. Egentligen heter ön Selingan och här påbörjades redan på 1920-talet ett naturvårdsarbete för att hjälpa ett par arter stora havssköldpaddor att överleva. Den gången avbröts arbetet av andra världskriget, men det är sedan slutet av 1960-talet igång igen.

Vi kommer hit med en motorbåt som bevakas av ett par medföljande poliser, för vår säkerhets skull. För några år sedan förekom det nämligen att turister kidnappades av separatister från Filippinerna och togs som gisslan. Numera har svenska UD släppt sin avrådan från att besöka området (i ett annat, närliggande område ligger dock avrådan kvar) men den Malaysiska staten fortsätter vidta extra säkerhetsåtgärder för turismens skull.

Mot slutet blir båtresan mycket blöt, särskilt för 13-åringen som sitter längst bak i båten och som mest skrattar åt det hela. Vad gör man, liksom? Men när det senare visar sig att det nästan nya mobilen han hade i bakfickan är död är det verkligen inte roligt längre.

Vi får på kvällen se en jättesköldpadda lägga ägg och se hur äggen omhändertas och grävs ner i sanden i särskilda skydd som både ska skydda mot rovdjur och hindra de små sköldpaddorna att ta sig ut på egen hand. Med den här åtgärden ungefär fördubblas antalet sköldpaddsungar som når havet, jämfört med om naturen får ha sin gång. Vi får också se ett tjugotal sköldpaddsungar släppas ut och ta sig ner till havet. En fantastisk upplevelse!

Sköldpaddan mäts efter äggläggningen, skalet är 90 cm långt.

Dag 8, Gomatong-grottan och regnskogen
Vi lämnar sköldpaddsön tidigt på morgonen. Från Sandakan går färden vidare två timmar i minibuss genom ett landskap som helt domineras av palmoljeplantager. Vi ska se en del av en kalkstensgrotta som är delstaten Sabahs största grott-system. Här finns både fladdermöss och svalbon som skördas för att bli kinesisk soppa.

Den är intressant. Men det mest spännande är att vi skymtar en vild orangutang som klättrar i ett träd i regnskogen ovanför grottan!

Sedan fortsätter vi ungefär en halvtimme till Bilit Rainforest Lodge där vi ska bo i två nätter. Endast de sista fem minuterna av resan dit sker med båt på floden Kinabatangan. Vi checkar in, äter lunch och får lite tid för vila.

Jag byter objektiv på kameran och när jag går ut för att testa ut lämpliga inställningar på kameran så dyker det upp en hel flock apor, långsvansade makaker, inne bland stugorna. Det blir ett bra tillfälle att övadjurfotografering.

Vid fyratiden bär det sedan av i båt uppströms längs floden för en två timmar lång safari. Vi ser bland annat näsapor, makaker, någon slags asiatiska babianer och en apa med ordet ”silver” i det engelska namnet. Vi ser även fåglar; massor av vita hägrar, svalor, en uggla och två arter kungsfiskare. En fantastisk första tur på floden!

Efter middagen får vi också en kortare nattur på floden i mörker där guiden lyser med ficklampa på olika djur. Bland annat ser vi flygande hundar, en slags stora fladdermöss. Den här gången åker jag på safari i klänning, klackskor (om än inte högklackade) och utan kamera. Det fungerar också bra. Jag tänker att det ändå är svårt att få till bra bilder i mörkret och utan kamera är det lättare att fokusera på andra sinnesintryck utöver synen som ljud och dofter. Det finns blommande träd i djungeln som doftar mycket gott.

En näsapa sitter uppe i ett träd.

Dag 9, på floden Kinabatangan
Vi börar dagen mycket tidigt med en tidig morgontur på floden redan innan frukost. Vi bjuds på te och kaffe innan turen och sedan bär det iväg genom morgondimman.

Den här gången går färden nedströms. Till att börja med ser vi inte så många djur på grund av dimman, men efterhand som den lättar ser vi fler och fler. Apor och näshornsfåglar, bland annat. Till slut har vi också turen att få se ännu en vild orangutang i ett träd. Den här ser vi bättre än den första, vid grottan. Den håller på att bygga ett bo högt upp i trädet där den ska sova i natt. Orangutanger lever ensamma, får vi veta, utom honorna när de har en unge, och de bygger ständigt nya bon på olika platser i regnskogen.

Vi besöker som avslutning en sjö som invaderats av blå blommor från Sydamerika, som inte hör hemma här, men som myndigheterna nu gett upp hoppet om att en dag lyckas utrota från dessa trakter. De togs en gång hit som föda till grisar och nu är de överallt. Men vackra är de trots att de inte borde vara här.

Efter frukosten besöker vi byn Bilit som bara består av några få hus.

Eftermiddagsturen avgår även den här dagen vid fyra-tiden och nu är vi på jakt efter att få se elefanter! Hur det gick? Det lovar jag att återkomma till i ett särskilt blogginlägg.

på kvällen anländer en stor grupp på kanske 20-30 svenskar till lodgen där vår grupp på åtta personer nästan varit de enda gästerna (högst ungefär lika många personer ytterligare). Det visar sig att de reser med ”rosa bussarna” och de ska ut på floden nästa morgon.

Häger i morgondimman på floden.

Dag 10, Rehabiliteringscenter för orangutanger
Direkt efter frukost är det dags för oss att lämna lodgen vi bott på i två nätter och ge oss av tillbaka mot Sandakan. Ett par mil öster om staden stannar vi vid Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger. Vi är här i god tid innan klockan tio när orangutangerna ska matas. Centret tar hand om orangutanger som svälter efter att den skog där de bott kalhuggits och sådana som tagits tillfånga och hållits i bur som husdjur, av okunniga människor.

Syftet är att träna och återanpassa orangutangerna till ett liv i frihet i regnskogen.

Först får vi se en träningsanläggning där djuren hålls den första tiden i centret innan de släpps ut i det naturreservat som finns på platsen och där djuren lever i relativ frihet, om än lite väl tätt på varandra. Sedan får vi chansen att se några av de människolika aporna som kommit ut i den delen av parken som inte är inhägnad komma förbi en utfodringsplats för att äta.

Efter orangutangerna ser vi ett liknande center för björnar. De björnar som finns på Borneo är storleksmässigt världens minsta.

Efter lunch återvänder vi till vårt hotell i Sandakan där vi hämtar upp ett par väskor som vi låtit lagra där och tvätt som vi låtit tvätta upp medan vi varit iväg. Eftermiddagen tillbringar vi med att besöka en marknad, inhandla födelsedagspresenter och hänga vid poolen.

En ung orangutang som äter.

Dag 11, Lankayan
Pulau Lankayan är en ö som ligger två timmars båtresa norr om Sandakan. Den här gången garanteras vår säkerhet av två militärer som följer med i båten. Vi anländer strax innan lunch och hinner med att doppa oss och snorkla lite innan det är dags att äta. Efter lunch blir det mer snorkling.

Vi bor i stugor på stranden på den lilla ön som det bara tar ungefär en kvart att gå runt.

Det här är först och främst en dyk-resort och för de som dyker ingår all dykning i priset, men vi har rest hit som icke-dykare och har därför betalat ett något lägre pris.

Vi ser ett myller av fiskar, sjöstjärnor, snäckor och koraller när vi snorklar. Vi ser dessutom revhajar och skölpaddor röra sig mellan bryggorna på ön. Det är nämligen också en sköldpaddsö, dit havssköldpaddor kommer för att lägga ägg, som samlas in för att grävas ner i sanden på samma sätt som på sköldpaddsön Selingan, bara i något mindre skala.

Mot kvällen slår ett rejält åskregn till och det bara vräker ner en stund.

Kusinerna blir fotograferade vid ankomsten till Lankayan.

Dag 12, Lankayan
Idag är det Albins födelsedag. Han fyller 14 år. Det firas så klart med både sång och presenter på morgonen. Han får bland annat en ny mobiltelefon som ersättning för den som gått sönder.

Han är inte med i det gäng som anmält sig till en prova-på-kurs i dykning. Det är däremot min 15-åring och hans två kusiner som är 13 och 11 år gamla. Både jag och min bror har dykarcertifikat sedan tidigare, men dels har ingen av oss dykt på senare år och dels vill vi gärna vara med när våra barn provar på att dyka med tuber. Vi har därför också anmält oss.

Vi får hjälp att välja utrustning och en genomgång om hur den fungerar. Sedan får vi prova att andas i regulatorn och en genomgång om hur den och masken töms på vatten, vid behov. Vi övar också att tömma masken på torra land. Vi får också en genomgång om hur man tryckutjämar öronen under vatten och så får vi lära oss några dyk-tecken att teckna med händerna under vattnet; ”okej”, ”vi går ner”, ”vi går upp”, ”jag har problem”, ”med örat”, ”haj” och ”sköldpadda”.

Sedan är vi redo att gå ner i vattnet och stående på knä visa att vi klarar att tömma både masken och regulatorn på vatten, samt simma en kort runda. Efter en kortare paus är det dags att ge sig ut med båt och dyka en halvtimme på sex-sju meters djup. Tiden springer iväg fort och snart är vi tillbaka på land igen.

Den här dagen är det mulet väder. Efter lunch vilar jag och 15-åringen lite medan övriga i sällskapet paddlar kayak en timme. Så blir det lite snorkling igen innan det är dags för middag som avslutas med födelsedagstårta.

Födelsedagstårtan.

Dag 13, Lakayan
Nu är vädret bättre igen. sol och växlande molnighet. Vi snorklar på både för- och eftermiddagen. Bäst är det när det är högvatten. Vid lågvatten är det egentligen lite för grunt för att det ska kännas bekvämt.

På eftermiddagen bränner sig dessutom både Albin och min Anders på en brännmanet. De får hjälp att slå ättika på huden, vilket ska lindra skadan.

På kvällen får vi alla vara med om något betydligt trevligare innan middagen, nämligen hur småsköldpaddor kläcks och sedan släpps ut i havet. Ungefär 150 stycken. De är helt omåttligt söta!

En liten sköldpadda på väg mot stora havet.

Dag 14, tillbaka till Singapore
Vi lämnar Lankayan halv åtta på morgonen. Det ögonblick som inledde det här dag-för-dag reportaget infinner sig och försvinner igen.

Väl i Sandakan tillbringar vi ett par timmar på Sepilok Nature Resort där vi fikar i en vacker miljö innan vi skjutsas vidare till flygplatsen.

Resan tillbaka till Singapore går sedan via Malaysias huvudstad Kuala Lumpur där vi tillbringar tre timmar på flygplatsen.

När vi checkat in på hotellet där vi ska bo en natt och sedan ska ta hissen upp till rummen möts vi i hissdörren av en pigg liten robot. Den heter Jeno och står för rumsservicen på Hotel Jen Orchardgateway by Shangri-La. Jag gissar att den är kompis med R2-D2.

Vi hinner med ett snabbt dopp i takpoolen innan den stänger klockan elva på kvällen.

Fina blommor på Sepilok Nature Lodge.

Dag 15, Singapore
Anders kabinväska har gått sönder under resan till Singapore. Dragkedjan har fastnat och sedan gått sönder. Vi behöver köpa en ny väska. Vi snurrar runt ett bra tag i kvarteren runt vårt hotell i Singapore innan vi hittar en affär som både är öppen och säljer kabinväskor. Senare på dagen ska vi se flera sådana affärer. Typiskt.

Vi går alltså en sväng på stan även efter att vi checkat ut men hittar inget prisvärt att handla. Allt verkar vara dyrt i Singapore numera.

På hotellet får vi lov att använda poolen efter att vi har checkat ut, så det får bli ett sista poolhäng, där vi pratar länge med två kvinnor från Australien och sedan säger hejdå till min bror med familj som ska resa hem tre timmar efter oss, och tackar för trevligt ressällskap innan vi lämnar centrala Singapore i en taxi i solnedgången.

Takpoolen på Hotel Jen Orchardgateway

Sist en avslutande vinjettbild från Borneo. En orangutang som äter:

14 kommentarer

Under natur, resor

Födelsedag på Lankayan, Borneo


Idag firar vi att världens finaste Albin fyller 14 år här på Lankayan utanför Borneo.

Han har haft en bra dag även om han inte ville följa med och dyka när hans storebror och kusiner provade på att dyka tillsammans med min bror och mig samt två dykinstruktörer.

Men han har istället paddlat kajak med sin pappa.

I födelsedagspresent har han fått tröjan han har på sig på bilden, en ny mobiltelefon sedan den gamla gått sönder på resan, utan att han hade någon skuld i det. (Han blev dyngsur under en båtresa.) Och så lite godis på det.

Ikväll väntar en överaskningstårta efter middagen.

Allt gott här, i övrigt, även om vädret varit lite mulet idag.

Fotograf: Anders Nilsson

4 kommentarer

Under personligt, resa med ungdomar, resor

Rädda klimatet – flyg till Borneo som turist

– Krönika –

Vi åker minibuss från Bilit Rainforest Lodge i delstaten Sabah i Malaysia. Vi åker mil efter mil genom landskap av palmoljeplantager. Palm efter palm efter palm i långa rader. På några platser har 25 år gamla palmer huggits ner för att ge plats åt nyplanterade träd.

Vi är på väg till ett orangutangcenter strax utanför Sandakan, som i sin tur ligger nära Borneos norra spets. Orangutangen är människans närmaste släkting efter två arter chimpanser och gorillorna. Genetiskt överensstämmer de med oss till 97%.

Det rehabiliteringscenter vi ska till är ingen djurpark – även om de också tar emot oss turister i kommersiell skala på ett sätt som påminner om en sådan. Centret behövs för att ta hand om orangutanger som far illa och inte klarar sig när regnskogen trängs undan. Syftet är att aporna ska återföras till den krympande regnskogen när rehabiliteringen är avslutad.

Palmolja till kakor och godis över hela världen tränger undan en av våra närmaste släktingar. Det är inte lätt att välja bort palmolja men hemma undviker vi att köpa till exempel Nutella till förmån för annan nötkräm som inte bidrar till att utrota orangutangerna.

Men när jag sitter här i minibussen och ser palmer i raka led, så långt ögat kan nå, slår det mig. Om inte markägarna här får avsättning för palmolja innebär det ändå ingen säker räddning för den återstående regnskogen.

Världsmarknaden vill också ha kaffe, te och kakao. Bland annat. Det finns många godsaker som en allt mer välmående mänsklighet vill konsumera. Det finns alltså alternativa grödor för den markägare som vill ta ner regnskogen, även om efterfrågan på palmolja skulle minska.

Regnskogen på Borneo behöver bevaras av flera skäl. Till att börja med: inte vill vi väl utrota våra ”kusiner” orangutangerna? Men det är just vad vi är i färd med att göra.

Orangutangen räknas idag som en utrotningshotad art. Det fanns en gång miljoner orangutanger på Borneo och Sumatra, men idag återstår bara runt 50 000 vilda orangutanger. Jämför med hur många människor det finns på jorden. Och det är just vi människor som är det främsta hotet mot denna människoapa. Som är så lik oss till utseendet att den fått namnet ”orang utan” som betyder ”skogsmänniska”. Genom att vi skövlar regnskogen som orangutangerna bor i försvinner deras hem och möjlighet att hitta föda.

Det är det första skälet att bevara regnskogen på Borneo. Det andra är den biologiska mångfalden i övrigt.

Borneo, världens tredje största ö, utgör 1% av världens landareal men innehar ändå hela 6% av den globala biologiska mångfalden i sina fantastiska tropiska regnskogar. Här finns bland annat världens minsta elefanter, borneoelefanten och världens största blommor, rafflesian. Men denna mångfald är hotad. Borneo har redan blivit av med över hälften av sina skogar, och en tredjedel av dessa har försvunnit under de senaste tre decennierna. Mångfalden har ett värde i sig och är dessutom en unik resurs för mänskligheten.

Det tredje skälet att bevara regnskogarna är att det behövs om vi ska kunna rädda klimatet. Avverkningen av världens skogar står för cirka 17 procent av utsläppen av växthusgaser. Att bevara de tropiska regnskogarna är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen.

Men utvecklingen går alltså åt fel håll. Så vad kan vi göra?

Ett självklart val är att stötta organisationer som jobbar med att bevara regnskogen. Världsnaturfonden, WWF, är i det sammanhanget ett bra val. Men som det ser ut just nu räcker inte deras arbete till.

Här kan turismen också vara en positiv kraft. Om många fler kommer till Borneo för att se och uppleva regnskogarnas myllrande liv finns det en möjlighet att skogen blir mer värdefull bevarad än nedhuggen och omvandlad till plantager. Även för markägarna.

Så faktum är att du snarare bidrar till att rädda klimatet än till att förstöra det, om du flyger till Borneo för att besöka regnskogen och se djuren på plats. Ser du till att klimatkompensera flygresan är det ännu bättre!

13 kommentarer

Under djur, hållbart resande, krönikor, miljö, natur, resor

En hälsning direkt från regnskogen på Borneo

Vi befinner oss i regnskogen på Borneo. Bland makaker med lång och kort svans, näsapor, fler sorters apor som vi inte vet namnet på. Och orangutanger. Vi har sett två. Om än på visst avstånd.

Vi har också sett många sorters fåglar, krokodiler, och en del fladdermöss.

Jag har en hel del bilder att dela av mig av men här i djungeln är uppkopplingen inget vidare.

Har gjort flera försök att ladda upp vinjettbilden innan det lyckades.

Men var lugn, fler bilder lär komma!

9 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor

Ett vykort från Mount Kinabalu

Det går undan här. Vi har redan lämnat Kota Kinabalu men här kommer i alla fall ett snabbt vykort från gårdagens utflykt på sluttningarna av Mount Kinabalu.

Vi stannade vid en utsiktsplats och fotograferade toppen av det över fyra tusen meter höga berget. Vi gick en kort promenad i regnskogen. Stannade till och såg världens största blomma, rafflesia, blomma. Gick på smala gångbroar uppe bland trädkronorna, såg en varm källa och besökte en fjärilsträdgård.

8 kommentarer

Under natur, resor

Mer info kommer senare

Båtutflykt igår. Till ett par öar utanför Kota Kinabalu här på Borneo. Väldigt varierande kvalitet på snorklingen. Mer info kommer senare.

Lämna en kommentar

Under resor

Klimatkompenserat resan till Borneo!

Vi sitter på tåget. Solen sänker sig bortom horisonten när vi åker genom ett höstvackert Skåne.

Men det går liksom inte att åka tåg hela vägen till Singapore och Borneo. Så det fick bli flyg. Och då väljer jag att kompensera klimatet genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Mycket koldioxid
Vår resa kommer att orsaka klimatpåverkan – inklusive höghöjdseffekter och övriga utsläppta växthusgaser – som motsvarar 5,4 ton koldioxid per person. Det är mycket.

Enligt mina beräkningar går det åt 43,4 nya träd för att på 40 år suga upp så mycket koldioxid ur atmosfären. Multiplicerat med fyra personer och 20 kr/träd blir det 3500 kr som jag nu skänkt som en gåva till VI-skogen.

Värt det
Det är en slant. Men det får klimatet faktiskt vara värt. Har vi råd att flyga så långt får vi också ha råd att klimatkompensera.

Så tänker i allafall jag.

Det finns andra sätt att klimatkompensera via VI-skogen nu, som blir ännu dyrare än så. Jag har tänkt att återkomma till det.

Just nu väljer jag att fortsätta göra på samma sätt som jag gjort på senare år. Möjligen väljer jag det andra sättet en annan gång.

5 kommentarer

Under flyg, hållbart resande, klimat, resor, träd